Miss Terror and Friends

Så här ser Tildas tävlingsbok ut. Tilda var över 2 år på dagen när jag sprang den första tävlingen med henne. Vid inmätningen med 2 domare så blev hon small. (Därav krysset i small) Men när jag blev besviken eftersom jag hade tränat på medium, så sa domaren: -Vill du springa Medium? Varpå jag nickade. Domaren sa: -Ställ upp henne igen så mäter vi en gång till, det är ingen som klagar över en för liten hund i Medium. Sagt och gjort och den andra domaren kryssade bort smallkrysset och satte ett kryss i medium. Så får man inte göra. Om man bortser från att man inte ska låta föraren välja storlek så får man inte heller ändra resultatet av en slutmätning utan att ansöka från SBK.
——————————
—————————–
Endel sa åt mig att begära ommätning med en gång, men jag har ändå sett det som en utmaning att springa medium, men nu när Tilda börjar bli äldre så beslutade jag mig för att göra omätning för att skona hennes kropp. Man kan nämligen EN gång under hundens karriär ansöka om ommätning. Man skickar in papper till SBK som utser en ansvarig domare vid lämplig tävling som i sin tur utser 2 medhjälpare (eftersom 3 stycken domare ska mäta hunden). Nils Lindqvist var ansvarig för mätningen på MyDog idag och utan några tveksamheter så mätte 3 domare Tilda till small. Så nu ska hon äntligen på äldre dar få springa sin riktiga klass. Kan ju bli intressant att se hur hon hävdar sig. För stora vs. små hundar har olika för och nackdelar i de olika klasserna. Det känns lite konstigt och på ett sätt motigt att lämna de gamla konkurrenterna, men jag tycker att Tilda verkligen har gjort sig förtjänt av lite lägre hopphöjd.

Ja då var 2008
över. Jag klarade mitt stora mål, men vägen dit blev tyngre än väntat.

Tilda

Efter en
super känsla i våras och en fantastisk insats på uttagningen i Sundsvall så
insåg jag att allt var möjligt, det är upp till mig. Tur kommer inte utan en
anledning. Bäst när det gäller var mottot, resten var en resa dit. Men
resan blev jobbig då Tilda blev konstig under sommaren, rev mer än vanligt,
blev känsligare på slalomingångarna och låg längre efter vid minsta lilla miss.
Dagen efter uttagningen i Karlstad visade hon första tecken på hälta utan
anledning, återhämtade sig på semestern i norge, men när hon hade väldigt
jobbigt att hoppa i Halmstad så tog jag henne till veterinären. Det visade sig
när proven kom tillbaka att Tilda hade Erlichia. (Numer Anaplasma) Med facit i hand så ser jag alla signalerna som jag borde set tidigare. Men jag tänkte inte tanken, det är inte lätt när marginalerna är små, jag förstår
att det kan gå långt om man inte tävlar med hunden, för utan agilityn hade jag
antagligen inte märkt av det så mycket vid det stadiet. Det är bara att hoppas
att det inte hunnit ta för mycket på henne. Jag hade sedan tidigare bestämt att
inte tävla de sista tävlingarna innan VM vilket var bra för min uppladdning inför
VM för jag kunde ändå följa den ursprungliga planen. Samtidigt kollade jag upp musklerna på henne för
att få bekräftat att hältan ”bara” hade varit en biverkan av infektion.

Jag kunde träna igen och jag kände att hon var sig själv. 2 veckor innan VM så
kraschade hon in i däcket på träningen och haltade när hon gick upp dagen
efter. Jag var nära att ringa Nils och skippa hela VM-resan. Det finns alltid en del av mig som tycker det skulle vara skönt att slippa. Efter lite pepping
från en god vän som påminde om att det fanns tid att läka och att vi har reserv
på plats och att man ändå inte kunde sätta in någon ytterligare reserv så sent,
så beslutade jag att låta henne vila ända fram och se hur landet låg. Hon var
bra i benet till VM, men jag hade inte tränat någonting, så jag visste inte om
det skulle hålla för agility. Jag körde hårt med henne på uppvärmningen för att
gardera att hon var bra igen, så att det skulle hålla alla fyra loppen. Sedan
var det olidlig väntan tills hon skulle gå ur sin bur efter träningen den
kvällen. Men hon visade inga tecken på hältan och jag andades ut. Resten vet ni
ju … Lilla Tilda fyra i världen. Ibland säger jag till Vira att hon är världens bästa hund, men Tilda hon har motbevisat påstååendet för hon är “bara” 4:a i Världen 😉 Lilla Tilda… Det är inte lätt för 35cm terrier att göra så mycket bättre än så.

Vi vilade ordentligt efter VM och när jag körde Nedansiljans tävling i november
så insåg jag när jag jämförde våra tider och tabbar med de svenska
konkurrenterna som hon mött tidigare under året, hur påverkad hon hade varit av
Erlichian och skämdes. Men man vill inte skylla på andra omständigheter bara
för att man gjort en miss. Hon är väl inte bättre, jag får väl jobba mer för
tiderna, träna mer slalomingångar, hoppteknik, ge hennne bättre fysik .. et.c.
et.c.

Att vara vaksam över
minsta signalerna och ta dem på allvar har jag iallafall lärt mig denna säsong.

Vira har även detta året kommit i skymundan. Jag mäter inte framgång i meriter
utan har mina prioriteringar. Vira är svårare att tagga, så målet med henne har
varit mer vilja. Därför slarvar jag ofta på banorna, men hon har ändå lyckats
bli svensk hoppchampion, gått upp i klass 3 ag under året och tagit 2 stycken cert i agility. Hon är inte så svår att nolla i hopploppen när jag vill, men på kontaktfälten har vi mer att träna. Ibland har hon
blixtrat till, och när någon trodde att hon var Tulo i nedansiljan i slutet av
2008 så var jag riktigt stolt över henne.

Tulo har utvecklats på våra små träningsstunder, men legat längre bak i
utvecklingen på tävling än vad jag hoppats på under sommaren. Svängar och
kontaktfält har varit jättefina på träning, men på tävling så har det varit
sämre med den varan. Vi får se vad 2009 innebär för killen, det känns som om
han börjar landa, men vi får väl se.

Agility

Jag fick min egna bana i våras som jag tycker mycket om och är tacksam över att få ha kvar, speciellt med tanke på klubbens underlag för agility. Jag vill tacka alla kursare och lektionare för ett lärorikt år. Det är fantastiskt kul att se hur alla utvecklas, och något speciellt har det ändå varit att få se Holly och Jessicas utveckling under året.

För övrigt så har jag kört 8 roliga lopp med Border Collie (7 med Zac
och 1 med Chilli) varav jag nollade 5 lopp, rev i 2 av loppen och
diskade 1 när Zac flög vidare från balansen. Lättare på vissa sätt och svårare på andra att köra stor hund.

Tildas valpar med ägare har gjort stora framsteg. Störst händelsen i år var nog Svens Cert i nedansiljan. Eftersom Sven sliter hårt på relaxan så lovade jag honom en ny hundbädd i somras när han tog sitt första cert, han ligger nog och drömmer sött på den i stundens skrivande och jag har även lovat Felix och Tetra varsin relaxa den dagen certen kommer. Men Felix är ju redan i hoppklass 3, från första starten i Tranås 2008 har han vunnit 6 lopp och kommit 2:a i ett.

Good Girls flying circus har visat vad lag är till för – att ha roligt. Och har man tillräckligt roligt tillsammans tillräckligt länge så kommer kanske resultaten någon dag också, om inte så har man inget gjort förgäves.

Det har varit ett fantastiskt innehållsrikt år, jag har lärt känna många fantastiska agilityfolk närmare och nu ser vi vidare framåt med de små.

Nu känner jag mig lyxig. Har haft en toppen dag. Trots att jag knappt fick på mig termobyxrorna idag så sitter jag här med min nya Powerbook och pillar, surfar på grannens nät (vi har inget än) och äter popcorn. I förmiddags var jag och mamma ute på skogspromenad med vovsen. Tog några bilder på ett Karlhygge där ljuset var hyfsat. Motionbilder var det inte tillräckligt ljust för. Och nu ikväll körde vi en väldigt nyttig bana som Ida hade med sig till träningen. Den påminde om Allans banor, men jag vet att det var en svensk bana för den var ritad för det lilla ridhuset i fjäråstrakten. Det var iallafall påtvingad rörelse i banan samt både innersvängs-träning och tajta bakombyten. Efter några rundor ploppade det upp lite lösningar som man inte hade tänkt sig från början. Det vill säga alternativ jag antagligen inte hade kommit på under en banvandring. Fast de ursprungliga alternativen innebar mer behövlig träning både för Tilda och Tulo. Tulo låste sig efter en tunnel ungefär som på julhoppet, så till slut var jag tvungen att mecka in ett bakombyte innan den raka tunneln för att han skulle gå med mig när han kom ur tunneln.
Tilda i sitt vattentäta hundtäcke
Tulo i sitt hundhalsband alá klick
Vira i sin nya röda spårsele

Nu har julen passerat. Julgranen har redan börjat barra eftersom jag glömde fylla på med vatten. Som vanligt så var vi med på julhoppet i ulricehamn. Fast iår var det bara jag och Tulo som åkte eftersom Vira löpte och jag har lovat Tilda att hon ska slippa samtliga ridhustävlingar i år. Mest för att jag tycker dom förstör kontaktfälten på balansen för henne och i detta fallet skulle det ju vara klass 1 banor cirka. Så jag och Tulo åkte iväg, för julhoppet är ju tradition. Jag hämtade Tulo och han fick sitt nya hundhalsband alá klick som jag specialgjorde dagen innan, för mamma använder halvstryp på honom till vardags, men jag föredrar sele eller klickhalsband vid tävling. Det skulle bli intressant att se hur kontaktfälten börjar se ut när jag bara springer. Dom är ju ganska bra på träning nu. Ibland kan han ha lite svårare när jag går på vänster sida, bevis på att jag råkat träna höger sida mer. Det började med hopplopp och han fick fria tyglar att köra själv. Men hopp-hopp-tunnel-hopp, utan något väsen från mig gjorde honom lite väl självständig så när jag slutligen skulle ta tag i honom för att svänga mot slalom så hade han redan bestämt sig för ett annat hopphinder. Han var väldigt rolig att springa med iallafall. Lagom start med hopplopp innan det stora testet.

Det var 2 hopphinder innan balansen och sedan skulle de iväg till en tunnel längre fram. Eftersom domaren stod ivägen så fick jag springa utanför domaren och jag tyckte det såg konstigt ut när Tulo inte gick ända ner utan stod en bit upp och vred sig trots att jag var så långt fram. När jag ropade “kör” så stod han kvar… hmm jag vände mig helt om och insåg att i det skumma ridhuset så hade han förväxlat mig med domaren och stod och väntade på kommando från domaren snett bakifrån, därav den konstiga positionen också. Jag fick ropa “tulo” varpå han vände sig och sedan kunde han få sitt kommando. Vilken duktig kille ändå :). När det var dags för a-hindret så gjorde han det faktiskt fint, men stannade inte och väntade som jag vill eftersom det var hans svåra sida. Så vi tog om a-hindret. Tror inte det hjälpte honom, men gungan gjorde han klockrent iallafall, det var den lätta sidan. Så på ridhusträningen igår så körde vi a-hindret och gungan på den “svåra” sidan. Det känns som kontaktfälten börjar falla på plats nu även på tävling. 🙂 Zimba var där och vann smallklassen och även i medium hörde jag att det var 2 fluffiga som hade de bästa tiderna, i Large vet jag faktiskt inte, det var inte så många där i Large. Som tur var så fick även de diskade julgodis plus att jag fick jojos julgodis som duktigt nollade båda sina debutlopp :). Det var godare godis iår än förra året så jag smaskade på vägen hem.

På vägen hem körde jag även inom och hälsade på lilla underbara Komeda som anlänt i Stuvered. Det höll på att bli mörkt, men jag hann få någon bild som jag lagt i hennes galleri på hemsidan.

När virvelkullen skulle fira 4aår så fick vi 2 avhopp i sista sekunden. Så det blev bara Tulo och Vira från Virvelkullen. Men rymmarna blir man inte av med så lätt så dom hängde på. Sven ville inte komma för han tyckte min parson på tårtan såg ut som en ko.
Tulo var iallafall nöjd att han fick vara med. Först var det tårta och fika.
Sedan hela havet stormar som vi inte har någon bild från. Vinnare i hela havet stormar blev Anneli och Tilda 🙂 Dagens höjdpunkt var nog ändå slalomtävlingen.

Jag har satt ihop en film från dagens prestigefyllda slalomtävling. Nu är det bara att träna vidare till nästa år.
Vira vet vems paketen är.
Skam den som ger sig. Satans att de ska ha så höga bord nu för tiden…

Så här ser Tilda ut när hon kräver en godis efter att lydigt ha hoppat upp på en sten.
Efteråt gick vi långpromenad och hamnade på de engelska blåsiga vidderna.

Det var väldigt trötta parsons hemma igår kväll.

Tack för alla lyckönskningar, jag får skicka dom vidare till Komedas nya familj. Jag ska inte ha 3 hundar riiktigt än. Komeda ska nämligen bo på foder hemma hos gänget på Stuvered. Husse tycker jag är knäppt som köpt en hund till. Och dessutom inte ska ha den hemma… Det gäller ju att gardera upp så man har agilitymaterial även i framtiden. ; ) Komeda kommer förhoppningsvis få lite längre ben än sin sambo räserrasmus, så på agilitybanorna kommer ni garanterat att se henne. Komeda inleder sin agilitykarriär med Goodgirl kennel-läger inomhus agility i Tandelmåla redan i januari tillsammans med alla Tildas illbattingar till barn . (Tetra, Felix, Sven, Vira och Tulo). och mina fantastiska valpköpare. Matte Karolina med Komeda, som är döpt efter en polsk jazzmusiker Krzysztof KomedaHusse Emil med nya kompisen Jack russelln räserrasmus, som ibland kan tycka hinder är överskattade när man kan springa efter bollen på en vanlig plan.
Komedas nya kompisar grisarna.

Och så appropå Tildas illbattingar så fyller Virvelkullen 4:a år idag. STORT GRATTIS TILL Vira, Sven, Tulo, Boozer och Molgan!!!!

HIPPHIPP HURRA HURRA HURRA!!!

Får jag presentera Adesso The Tattooed Good Girl (Komeda)
Komedas mamma Dottie är en liten snäll (Definitivt small) Svart-vit tik från USA som bor hos Annica med gäng på kennel adesso. Pappa är från Jakt-kenneln framför dom alla Radagast och heter Skuggfaxe. Han är ur en kull med 4a jaktmeriterade och används själv praktiskt i jakt. Så jag hoppas och tror att Komeda blir en liten (under 35cm) svartvit tik med mycket arbetsglädje. Stort tack till Annica som låter mig köpa denna lilla underbara eftertraktade varelsen.