Miss Terror and Friends

<!–
WriteFlash('’);
//–>

Som man säger i norge…
Ting
Tar
Tid

Efter att ha kikat på NM så blev jag inspirerad att skriva några rader om grundträning. Man ser med en gång när en hund och förare är grundtränade bra ihop. Det ser så enkelt ut, effektivt, snabbt men ändå sansat.

Glöm inte att vara tålmodiga när ni tränar moment och grunder. Själv tycker jag det är roligt att nöta grundträning, och även att forma hundens kommande grundträningsplan i huvudet allteftersom man utvecklas. När man går kurs så är det viktigt att selektera ut vilka tips man tror passar bra och verkligen tro på dem för att sedan genomträna dem ordentligt och ge det en chans. När man tränar så måste man vara konsekvent och tro på sin idé. Man behöver köra hunden så som man vill att slutmålet ska se ut. Man måste utmana sig själv och hunden för att komma framåt. Är hunden dållig på att ta hinder som står horisontellt (som en av mina hundar är), så fega inte och ge den extra svängar på träning för att hindren just i den kombinationen står så att man ändå klarar situationen efter. Ös på så som du vill att det ska se ut när det är klart, och jobba hellre om sekvensen separat om det inte fungerar i en bana. Försök se kombinationer från sin svåraste vinkel, (vad kan hända sen…) Om inte hindren hade stått såå… Det kan vara svårt om man inte har haft en hund förut att se dit man vill nå. Det är lättare att relatera till sin äldre hunds kunskaper. När inte unghunden reagerar lika bra på en sak så har man en måttstock, man har målbilden och känslan helt klar för sig. Man kan selektera ut vad som tar längre och vad som tar kortare tid att jobba på, var behövs krutet. Men även om inte målbilden är lika solklar i kroppen, så kan prioriteringslistan och momenten finnas där, och det allra viktigaste, viljan att lösa problem istället för att se svårigheterna och undvika dom. Jag minns att man hade en annan självinsikt… det är väl endel av processen för att jobba vidare…

Som Zaphod Beeblebrox när han gick in i dödsmaskinen som var byggd för att man skulle se hur liten man själv var i förhållande till universum. I samma sekund som man insåg det så exploderade hjärnan, på alla utom Zaphod (galaxens president). Han kom ut, som den enda överlevande, ur dödsmaskinen och sa:

– Var det inte det jag visste? Jag är en riktigt schysst snubbe! Ja, jääädrar…

I vilket fall, be patient

Det har varit en ganska slö helg. Jag skyller på att den började med agility på lördag morgon då jag drog till ryggen som äntligen började bli bra igen. Fast egentligen började väl helgen med jul och julmat på liseberg i fredags. Ett mumsigt sillbord med massa smaker på sillen och god lax. Vira var pigg på agiliyn i lördags morse, jag hade klöven med mig. Tildas fot börjar bli bättre men tratten är tilbaka på igen, för istället har hon fått ett sår på tummen som hon ligger och fixar med. Som om inte det vore nog så var jag inne med colin i lördags eftersom han haltade värre igen och fick konstaterat att det har lossnat brosk i colins bog, precis som jag varit orolig för ett tag. Blev ledsen så klart, men det var nog ändå mer befrielse att få bekräftat var det var, istället för att gå och stirra på när han går och vara orolig så vet man vad som väntar. De flesta blir bra efter operationen och får aldrig några mer komplikationer när det väl läkt, så jag har övertalat mig om att så är fallet. Världens bästa Colinkille måste ju bli bra igen. Fick tid hos Anders på Västra för operation på onsdag. Det blir som sagt ytterligare lungna månader, och det ska bli såå skönt när allt är över, för jag hoppas verkligen att det kommer ta slut med sjuklingarna och allt kompostgaller någon gång.

Vi var på fristad hundskola och Colin tränade att titta på vira när hon tränade. Det är sån extrem skillnad. Colin 8 månader klarar (nästan) att ligga och titta medans Vira tränar, medans Vira Terrier 5 år står och skriker bakom dörren och försöker kasta sig ut om jag ska in och hämta något., hon klarar inte ens utan att ligga på plats se när jag bygger tre studshopphinder utan att hon ska ta ribborna och springa och vifta med dom. Jag blev riktigt arg på henne och fick hålla henne i selen med sträckt arm ifrån hindret medans jag satte upp ribban med den andra. Till slut fick jag upp ribborna så hon kunde hoppa sina 3 studshinder.

På träningen i måndags så fick Distriktsmästare Sven prova den nya “kampväskan” från out-n-out hundartiklar han var väldigt nöjd. Den kommer antagligen att komma i 3 olika storlekar. <!–
WriteFlash('’);
//–>
Hundhalsband och hundartiklar från out-n-out hittar ni här

Idag fick Colin en gunga. Eller tja.. lite spartansk och vinglig, men en start iallafall. Det finns ju rangligare gungor på tävlingar så det är lika bra att ha stabiliteten med från början 😉 Eftersom jag har springande kontaktfält så vill jag inte börja med en planka som ligger still, jag vill ju undanröja alla risker till ihopblandning på beteendena. Han har gjort 2+2 på en pall några gånger innan.
<!–
WriteFlash('’);
//–>

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Filmat med min nya sonyericsson mobil 🙂

Vallhunden Colin är 6 månader idag. Sista veckan har han blivit mycket mer hund. Han har tappat det allra valpigaste. På sin halvårsdag så har han fått valla för andra gången. Idag var det betydligt mer tryck än förra veckan. Så det var sista gången för i höst eftersom han nu behöver mogna innan jag kan börja ställa lite mer krav. Jag ska försöka träna mycket ligg och försöka få in lite höger och vänster innan våren. Jag är såå glad för min lille Colinkille.

Jag har också varit i snickartagen idag. Jag har bygt en avsats till trappan så att vi ska kunna stegra upp vinkeln på nedfarten ytterligare.

Vira fick prova den först.

Colin fyller 6 månader den 10de, idag fick han följa med och träffa fåren. Han tyckte det var sååå kul det såg man på honom. Han blev arg när han inte fick valla mer. Högervarvet satt långt inne, men när det väl var gjort så var det inga problem sen. Själv blev man lite yr, men det blir väl bättre när vi lärtoss lite mer 😉
<!–
WriteFlash('’);
//–>