Miss Terror and Friends

Idag har det varit klubbmästerskap i agility. Det var fiint väder som omväxling och en härlig skara klubbkompisar. Några bruksmänniskor också som ska slåss om titeln “Årets allroundhund”
Själv skulle jag springa med alla tre vovvarna. Jon var med och hade hand om datorn och mamma kom upp med Tulo. Först var det hoppklass. Tilda kändes lite seg, men det tycker jag varje gång vi springer på vår plan, så jag vet inte om det beror på att det är hemmaplan eller att planen är så hård. I vilket fall så nollade Tilda hoppklassen utan några större krusiduller, sen sprang Vira, hon nollade också, men loppet var inte helt flytigt så tiden blev inte direkt super. Tulo kom runt även han, fast med 10 fel i slalom. Så efter hoppklassen låg mina tjejer bra till och jag hade nu 2 chanser att bli klubbmästare. I agilityloppet så kändes Tilda ännu segare, men vi tuffade på, dumma mig ställde mig helt ivägen så att hon rev ett hinder… heelt mitt fel. Hon fick även sina första 5 fel på 2år på A-hindret, fast det var helt omotiverat eftersom hon sprang låångt ner på fältet. Nåja vi hade ju ändå en rivning, men det retliga var att vi hade lagt oss i ledningen eftersom ingen hade dubbelnollat än. Tillbaks till koncentration, nu var det Tulos tur, han gjorde ett jättefint lopp till en början, men hoppade över en pinne i slalom, sen var det en fälla vid a-hindret där han hoppade över tunneln som låg bredvid… Reglerna är såna att man normalt sätt diskar sig på sånt, men det var bara att tacka och ta emot och springa vidare. 10 fel imål på det loppet. Sen gällde det, Mischa presterade efter Tulo dagens första dubbelnolla och efter det sega hopploppet så visste jag att vi var tvungna att pressa tiden om det skulle funka. Vira hade bra fart och vi gjorde ett flytigt lopp, bara upploppet kvar, jag slarvar och tappar henne upp på a-hindret när det är 3 hinder kvar, så det blir en disk, det var synd, för det hade om inte annat varit kul att se vilken tid vi fått på det loppet. Men det var nog tur ändå för jag hade lovat delta i brukset o lydnaden om Vira vunnit 😉

Grattis till Kjell-Åke o Mischa som blev klubbmästare!!!

Tilda haltar och själv har min ryggvärk kommit tillbaka… usch o fy… får ta det lite lungt ett tag. Tilda ska få vila denna veckan.

Resultaten finns här >>

Bilder som jag o Ingemar tog under dagen finns här >>

Idag var vi i Vårgårda och hoppade träningstävling. Mitt mål var att Vira skulle komma felfritt runt en bana, men så blev det inte. I agilityloppet hade hon väldigt bra fart, men slalomingången var lite för svår för oss, så vi får träna mer. I hopploppet så missade vi också slalomingången, fast den inte var så svår. Hon gick in i andra pinnen, sen slarvade jag så det blev pannkaka. Tilda gjorde två bra lopp, det var ju ganska enkla banor, men en bra genomkörare för självförtroendet och hon börjar kännas som sig själv igen. Jag tog lite bilder, men kameran måste varit galet inställd för det blev inte så mycket bra.

Supporterklubben Felix o Tetra var på plats.
Maria konstaterade att 4:a är väl inget problem, så det blir nog snart fler… 😉
En väldigt söt liten åskådare

Först så var jag o fika hos pappa, jag glömde av mig en sekund när vi kommit in och Vira drog iväg för att gå loss på katten som låg o sov… men hon hade kopplet kvar så jag fick tack o lov tag på henne när hon hysteriskt grävde bland filtarna i sängen för att komma åt stackars Maja… Efter att jag såg parsonvalpen som katten tagit ett öga på blir man lite extra rädd…

Sen följde husse med o tränade motivationsbana. Och vad kul det var 🙂 Både Tilda och Vira var såå duktiga. Vira var bara en halv sekund efter tilda när båda hoppade small-hinder. En halv sekund på en halv bana (15-16 sek) är inte mycket på samma höjd, och då var dessutom hela slalom med . Jag gjorde en av mina målvaktsräddningar och landade på axeln, knaaak sa det, så den är inte helt som den ska nu. Jag missade dessutom borsten, så Vira fick tag på den och sprang iväg. Jag har köpt en med skaft också. Husse beslutade sig för att försöka få tillbaka den lilla borsten och gick ut på planen med den stora… hehe vilken syn det var.. Husse gick och sopade i gräset och lockade på Vira som tyckte det var superkul att springa runt och dödade den lilla i luften… att husse gick efter med ytterligare en borste gjorde ju inte saken tråkigare direkt…

Imorgon ska vi träningstävla hos dalmatinerklubben, vi får väl se hur det går, men denna gången ska jag inte glömma sopborsten.

Och så till summeringen av missarna så får jag tänka till en gång extra vad som gick snett.

Vira
Hopp 2a: Hon vände sig åt fel håll när hon sprang ur den raka 6m tunneln som jag gjorde byte bakom, måste träna raka tunnlar med bakombyte.

Hopp 2b: Jag klantade till det och kom ivägen när hon kom ur en tunnel innan slalom, vi förlorade en del tid, men jag redde upp det. Sen tog hon höger-slalom super 🙂

Ag 2a: En ren och skär fälla efter andra hindret, kunde inte göra så mycket mer än vad jag gjorde. Vi tränar på tunnelfällor, men det är ju en ganska beslutsam liten dam. Alla hundar med lite fart tog fällan, 3 kom runt tror jag… Den som vann hade tidsfel.

Ag 2b: Hon såg inte tunnelingången och gjorde som i tranås… sprang runt hela tunnel, så det blev en vägran, kanske att jag viftade iväg henne med en arm.. vet inte… resten av loppet flöt på bra. Fick 5 fel och dålig tid på det. Hon stannar fortfarande en bit upp från gräset på balansen på tävling.. kanske gör jag annorlunda, men vi får träna mer på det.

Summa så är jag är jättenöjd med Vira, hon hade bra fart & snabb slalom i båda hopploppen. Det var verkligen motiverande.

Tulo
Summa: Han måste träna mer slalom så han kan det även när han är uppe i varv. Annars gick fälten, gungan och däcket bra. Vi har ju inte hunnit träna sen ulricehamn så jag kan ju inte förvänta mig någon förbättring. Han såg slalom, men var för ivrig och hoppade över pinnar.

Jag glömde borsten hemma… vilket neederlag…

Men Vira var duktig ändå och vann båda hoppklasserna med noll fel, så nu behövs borsten i trean framöver… På vägen hem stannade vi hos anna h, fick kaffe, träffade russla, bc-valpisarna m.fl…. såå söta.. tur att man bor som man gör annars hade väl en fått hänga med hem….

Nu är jag trött och ska sussa i en säng som är normallång tillskillnad från campingstugan som hade barnsängar…

Nu har jag utvärderat sopborsten. Först så körde jag favoritpipen kombinerat med sopborsten. Hon fick kampa med sopborsten utan att jag släppte den och så kastade jag pipen. Koncentrationen var på topp och jag var nöjd med mina båda redskap. Men jag ville pressa gränserna… så efter kursen så tog jag ut Vira igen, vi körde maxfart och när det var 2-3 hinder kvar så kastade jag sopborsten, sprang allt jag orkade, gjorde en målvaktsräddning ner i gräset och fick PRECIS tag i handtaget samtidigt som Vira högg i på sin sida, vi kampade, jag märkte att pipen hade sjunkit i rang, men till slut släppte hon för att springa efter pipen när jag kastade den. Men skam den som ger sig, så en gång till tänkte jag… jag pressade henne i slalom, slängde borsten när det var 2 hinder kvar och sprang för livet och gjorde en ännu snyggare målvaktsräddning, missade, famlade efter borsten som satt i Viras gap och fick preecis tag på den… Borsten hade vunnit över pipen, jag fick inte loss den hur jag än försökte, det resulterade bara i ett sönderbitet nagelband, eftersom hon inte har några som helst hämningar när hon ska göra omtag på borsten… tills slut fick jag ta henne under armen och sluta träningen för dagen. Jag vill inte att hon ska tro att hon kan få lulla omkring med borsten, sååå ingen fri tillgång till borsten… när jag hade burit henne 5 minuter så hade hon tröttnat såpass på sin döda sopborste, så jag kunde lura henne att släppa den för pipen igen… Jag var ganska stolt när jag åkte hem och tänkte för mig själv att de där målvaktsräddningarna skulle alla med motivationsproblem se…

Så nu åker sopborsten och pipen ner i väskan inför lördag när de båda syskonen ska till oskarshamn.

Minns ni denna tjejen:
Ja, sån blir Vira när jag städar och hon har fastnat i flertalet sopborstar. Hon är en städtjej…. Idag så hade jag glömt bästa pipisarna, så när koncentrationen började tryta så drog jag upp ett äss ur fickärmen… jag gick och hämtade sopborsten i bilen. Och oj vilken fokus jag fick tillbaka… slalom satt som en smäck utan problem och hon pressade ur det sista hon hade.

Imorgon ska jag till leksaksaffären och köpa några fina små sopborstar och några nya favvo-pipisar så får vise vad hon rekommenderar

Jupp, visst är det Sven som lärt sig sitta i sin bur . För er som läst senaste brukshunden och sett bilden på denna otroligt duktiga lilla burterrier… Tycker man såå mycket om sin bur så måste man bli en bra agilityhund, så passa er för nu är miss terrors and friends på uppmarsch.