Miss Terror and Friends

Det har varit mycket att ta igen efter lägret, därav min fåordiga rapport.

Info i mängder
Vi blev fullmatade med information om framförallt VM. Vad man ska tänka på att göra och inte göra, hur man ska tänka, hur man ska hantera motgångar, stötta varandra, vad man ska säga när man vinner m.m. 😉 Det som jag mentalt ska försöka ta med mig mest inför loppen och uppvärmning m.m. är “have no fear” känn dig som en vinnare, bete dig som en vinnare. Jag har bestämt mig att köra precis som på uttagningstävlingarna, trycka på bra men ändå sansat och kontrollerat. Jag måste också tänka på mattan, den gör att hunden blir långsammare, och då gäller det att inte få panik när det känns som om allt går i slowmotion och man får mer tid än vanligt. Nu har vi ju kört matta några gånger så jag vet ju hur det är. Jag minns när vi körde vår första matt-tävling i hässleholm hehe.. another story..

Träning
Lite träning blev det också. På VM så får man se banskisserna medans de bygger om banan, och vi tränade på att utifrån skissen diskutera olika alternativ så att man kan utnytja banvandringen till fullo, för det är många som går samtidigt. Nu körde vi utan att överhuvud taget gå banan, men det var ganska nyttigt, man fick se banan innan och kunde gå runt från olika vinklar. På VM har de bommar som är 150 till skillnad från våra 120, vad jag förstod av dem som tävlat en del på 150-bommar så blir banorna öppnare och det är svårt att få till samma gytter-kombinationer som vi har i sverige… kanske man skulle skaffa 140 bommar till klubben, enligt reglerna får man i sverige ha 120-140, men 120 rekommenderas, undrar egentligen varför?? Vi tränade även bordet med det hemska ljudet som de duktiga coacherna hade fixat fram. Jag hoppas ju att bordet inte kommer med, och om det kommer med så hoppas jag att de har ett eget ljud, för leverantörens ljud var INTE roligt… Eva har lagt upp det i sin blogg. (Stackars publik). Vi tränade att utnytja våra 15 minuter som laget får i uppvärmning och vi tränade lite annat smått och gott.

Teambuilding, norsk karaoke…
Sen var det trevligheter emellanåt med sång, lek och mat. Eftersom jag är en natt-människa som har svårt att sova borta så uppskattade jag att dela rum med fot-förare som använder fötterna åt andra trevligheter framåt kvällskvisten istället för att stupa isäng.

Tildas stygn
Förutom att ha fullt upp med att hindra rumskompisen Axel från att ta över bur och säng så sysselsatte sig Tilda med att gnaga på stygnen. När jag på lördageftermiddagen skulle kolla hur stygnen såg ut så var dom borta . Jag skrek till och blev först orolig, men jag såg ju att såret såg fint ut. Marie som tydligen varit med om åtskilliga sömnader på hundar tog en titt och trodde inte det var några problem eftersom det såg så fint ut.

Fysioterapeften
Sjukgymnast Maria olsson knutas var där och kände igenom hundarna. Jag stretchar inte tilda och masserar inte så ofta så det skulle bli intressant att få ett utlåtande. Jag tyckte det verkade som om Maria hade koll på läget så hon ingav förtroende. Efter knådande och strechande så kom dommen. Tilda var bra musklad och var rörlig i musklerna. Speciellt för att vara en terrier. Det var ju toppen att höra. Vi fick lite tips på hur man kan jobba bort stelhet och få tillbaka musklarna i bra kondition efter hård ansträngning.

Det var m.a.o. summa sumaro en vädligt trevlig helg.

Idag kom en överraskning på posten. Betalning från privatlektionerna med Lotta och Iza. Ett helt gäng med favoritpipisar .. Gissa vem som blev glad… Vira och Tilda tackar ödmjukast och gratulerar till första odiskade agilityloppet!

I helgen har jdet varit läger på SBK’s nya kursgård utanför Uppsala. Det var väldans trevligt. Tog några bilder men inte så många. De ligger här >>

Ett kort från helgen… nu ska jag soooooova

Igår så funderade jag på Viras kontaktfält. Jag har ingen riktig plan, kan inte bestämma mig, så jag har inte tränat det så mycket det sista. I vilket fall så ledde tankarna vidare in på det välbekanta D.A.S.H. (Desire, Accuracy, Speed and Habitat). Som jag egentligen inte funderar så mycket över för jag är ganska klar i hur jag jobbar… men det finns ju där i huvudet.

D.esire – vilja/åtrå att jobba och leka med dig
A.ccuracy – korrekta beteenden
S.peed – fart
H.abitat – miljöer/situationer

Vira stannar längre upp på tävling och fegar ner på balansen, så jag skulle behöva åka till olika klubbar och träna olika miljöer… Habitat… Sånt folk gör på tävling nuförtiden … tja det klart om man ändå åker med en hund så kanske man kan anmäla den andra att träna kontaktfält med, jag ska inte gå in på några moraliska tankar omkring det, men själv tycker jag att det är lite tråkigt att träna på tävling, speciellt eftersom jag inte har tillfredsställande beteende på träning än… jag är helt enkelt en slarver som kanske inte borde starta henne än… oavsett så vill jag inte ställa krav på tävling som jag vet att jag kan förbättra mer genom träning först. Däremot när jag gjort allt i min makt och vet att hon kan det med all världens störning och olika miljöer/banor på träning, så kommer jag ställa mer krav… även på tävling.

Jag funderade då vad som ingår i Accuracy (korrekt beteende), om man tar det till agility… Accuracy kommer före Speed… Är det korrekt beteende bara hunden hoppar… ?? Kommer farten sen ??? Ingår inte farten i det korrekta beteendet, för i nästa sekund så ska man inte ta time-out när hunden är ointresserad för då belönar man ointresset… Är det inte ointresse att springa långsamt, och om man då belönar hunden efter att den lunkat 20 meter, vad belönar man egentligen då… hoppen… hör allt ihop.. D.A.S.H. kommer kanske inte alls i den ordningen, allt måste finnas hela tiden.. jag kommer faktiskt inte ihåg vad gregg sa exakt om jag ska vara ärlig… I slutändan så tror jag att allt hänger på vilka värden man lägger in i Desire och Accuracy, men då fungerar inte D.A.S.H. ur sitt sammanhang för den som inte har klart för sig Målsättning och innebörd med D & A. Nu ska jag läsa vad Tracy lärde sig av Susan så kanske jag får klarhet i D.A.S.H.

Så efter att ha läst den så fick jag bekräftat att man inte kan ta D.A.S.H. ur sitt sammanhang till någon som inte är insatt. Allt hänger ihop,… inget nytt egentligen, men alltid kul att ifrågasätta begrepp… Tracy skriver hur de parallelt jobbade med accuracy och speed för att sätta ihop till ett slutligt beteende… en accuracy som dessutom bygger på en Desire som är långt ovan föreställande för de flesta på Brukshundklubben…. … så nu behöver jag inte fundera på D.A.S.H. nästa gång någon säger.. Men Susan sa….

Vira höglöper och Tilda är en trattchampinjon numer ;).. Så imorse så tänkte jag att jag kunde träna en stund med Tulo i Tämta, och när jag ändå åker dit så kan jag ju åka och titta på Felix som skulle på utställning i Tånga-hed. Mamma hade inget för sig så hon följde med på vår utflykt. Väl i Tånga-hed så hittade vi utställningstälten, parkerade och hoppade ur bilen… Det första vi såg var 2 spannlar hmmm… terrierklubben var det ju.. sen några labradorer… helt plötsligt dök Mia Larsson upp och undrade om vi skulle matcha spannielklubbens hundar med våra terriers… Det gick upp för mig att jag måste ja tagit fel på dag… inte en terrier så långt ögat kunde se… Mia berättade om alla framgångar för Tollarna, så det är bara att gratulera 🙂 Även Tollarkillarna var där och hade gjort bra ifrån sig. . Min slutsats blev att jag var en dag för sen, det var igår.. hmm det måste ha gått dåligt eftersom jag inte hört något från Felix. Vi köpte en glass gick en runda och på vägen hem skickade jag meddelande till Felix-familjen… fick svar att det var alldeles strax hans tur ??? Nånstans på västkusten var dom. Jag var alltså inte fel dag utan HELT FEL ställe. Senare på dagen så fick jag ett sms att Felix minsann hade fått hp och blivit BIR, GRATTIS ! Felix hade skött sig fint i ringen.

Sen tränade jag och Tulo en stund, medans Tilda och mamma gick en sväng i skogen och hittade guld. Tulo klarade slalom på båda sidor och är en riktigt duktig kille när han skärper sig. Nu var det längesen jag tränade med honom, så jag fick lite mersmak. Tildas stygn ser ut att läka bra trots att hon lyckats ta sig ur tratten i natt.

Nu har jag lagt upp startlistorna till nästa helg på klubbens hemsida

Ja det är nog inte meningen att vi ska tävla nåt i år.. Först så löper hon när sommartävlingarna radar upp sig och nu när vi skulle iväg på dubbelhelg så har hon fått ett sår på insidan av benet och har blivit lappad med 2 stygn

För hoppningsvis ska det vara fint på en vecka, så det är väl bara konstatera att det var bra att det inte var värre… och se framåt mot vm….

När vi kom ut från veterinären så mötte vi två välbekanta ansikten. Tildas son Boozer var där. Han hade blivit attackerad av en Softis som hade sprungit rakt mot honom och huggt sig fast i benet på stackarn.. hoppas allt går bra… ingen bra dag för släkten..

Jag tröstade mig med att köpa en ny fiiiin träningsryggsäck , så den kommer ni se mer av framöver…

I lördags så vann vi inte ag-klassen på grund av A-hindret… Jag hade planerat Framförbyte efter A-hindret men var tvungen att hjälpa innan A:et, så jag kom lite sent och hann inte F.B. (trodde jag i allafall) så mitt enda alternativ var ett blindbyte… Men det var som om Gregg stog med fingret i ögat och sa… tänk på vad du gör.. tänk om hon gör ofrivilligt blindbyte på VM om du låter henne göra det nu !!!! Så skrämd som jag blev så lät jag bli blindbytet och hamnade för långt fram, blev stillastående och hon rev…

Jag gjorde exakt ett sånt blindbyte på landslagsuttagningen i Fagersta och det gick super… jag skämdes efteråt, men en landslagsuttagning är vad det är och då skiter jag i Gregg.. på Vm så kommer jag nog göra blindbyte i samma sits… I vilket fall så tränade jag A-hindret idag. Framförbyte efter A-hindret. Jag vill ha koll och känslan i kroppen hur mycket tid jag behöver för att fixa ett F.B. och är jag bara liite före henne när hon går upp så hinner jag. Går vi upp samtidigt så hinner jag fortfarande få till framförbytet, men med en liten extra båge för Tilda. Så om jag verkligen hade gått in för det så hade vi fixat Framförbytet i kungsbacka.

Vi körde lite andra smågrejer och hon kändes verkligen super Vilken genomkörare och ego-boost det var … weeee

Efteråt gick vi skogspromenad och hittade skogens guld. Vi gick ner till sjön.. och du milde vad vackert det var.. suck.. verkligen en själslig boost.. en kväll med mycket boost… Sjön var heeelt blank, himlen skimrade och lite skymningsdis hade börjat lägga sig… jag blev sugen att ro. Svischa fram i en trä-singel hade varit grejer… Tjejerna plaskade omkring lite och det var tid att gå hemmåt igen… Ivrig som jag var att hitta mer guld så hann det bli mörkt innan vi kom tillbaka.