Det har varit mycket att ta igen efter lägret, därav min fåordiga rapport.

Info i mängder
Vi blev fullmatade med information om framförallt VM. Vad man ska tänka på att göra och inte göra, hur man ska tänka, hur man ska hantera motgångar, stötta varandra, vad man ska säga när man vinner m.m. 😉 Det som jag mentalt ska försöka ta med mig mest inför loppen och uppvärmning m.m. är “have no fear” känn dig som en vinnare, bete dig som en vinnare. Jag har bestämt mig att köra precis som på uttagningstävlingarna, trycka på bra men ändå sansat och kontrollerat. Jag måste också tänka på mattan, den gör att hunden blir långsammare, och då gäller det att inte få panik när det känns som om allt går i slowmotion och man får mer tid än vanligt. Nu har vi ju kört matta några gånger så jag vet ju hur det är. Jag minns när vi körde vår första matt-tävling i hässleholm hehe.. another story..

Träning
Lite träning blev det också. På VM så får man se banskisserna medans de bygger om banan, och vi tränade på att utifrån skissen diskutera olika alternativ så att man kan utnytja banvandringen till fullo, för det är många som går samtidigt. Nu körde vi utan att överhuvud taget gå banan, men det var ganska nyttigt, man fick se banan innan och kunde gå runt från olika vinklar. På VM har de bommar som är 150 till skillnad från våra 120, vad jag förstod av dem som tävlat en del på 150-bommar så blir banorna öppnare och det är svårt att få till samma gytter-kombinationer som vi har i sverige… kanske man skulle skaffa 140 bommar till klubben, enligt reglerna får man i sverige ha 120-140, men 120 rekommenderas, undrar egentligen varför?? Vi tränade även bordet med det hemska ljudet som de duktiga coacherna hade fixat fram. Jag hoppas ju att bordet inte kommer med, och om det kommer med så hoppas jag att de har ett eget ljud, för leverantörens ljud var INTE roligt… Eva har lagt upp det i sin blogg. (Stackars publik). Vi tränade att utnytja våra 15 minuter som laget får i uppvärmning och vi tränade lite annat smått och gott.

Teambuilding, norsk karaoke…
Sen var det trevligheter emellanåt med sång, lek och mat. Eftersom jag är en natt-människa som har svårt att sova borta så uppskattade jag att dela rum med fot-förare som använder fötterna åt andra trevligheter framåt kvällskvisten istället för att stupa isäng.

Tildas stygn

Förutom att ha fullt upp med att hindra rumskompisen Axel från att ta över bur och säng så sysselsatte sig Tilda med att gnaga på stygnen. När jag på lördageftermiddagen skulle kolla hur stygnen såg ut så var dom borta smiley. Jag skrek till och blev först orolig, men jag såg ju att såret såg fint ut. Marie som tydligen varit med om åtskilliga sömnader på hundar tog en titt och trodde inte det var några problem eftersom det såg så fint ut.

Fysioterapeften
Sjukgymnast Maria olsson knutas var där och kände igenom hundarna. Jag stretchar inte tilda och masserar inte så ofta så det skulle bli intressant att få ett utlåtande. Jag tyckte det verkade som om Maria hade koll på läget så hon ingav förtroende. Efter knådande och strechande så kom dommen. Tilda var bra musklad och var rörlig i musklerna. Speciellt för att vara en terrier. smiley Det var ju toppen att höra. Vi fick lite tips på hur man kan jobba bort stelhet och få tillbaka musklarna i bra kondition efter hård ansträngning.

Det var m.a.o. summa sumaro en vädligt trevlig helg.