Miss Terror and Friends

Igår kände jag mig som jag var med i tv-shops dolda kamera. Vi har ett bord på jobbet som inte går att få rent… Det har en struktur som skiten kryper ner i. Jag har kokat maskindiskmedel och låtit dra in, och fått det hyfsat, men aldrig rent.. jag har skrubbat o skrubbat, och ofta har jag varit på väg att köpa ett nytt bord… Tills igår. Jag köpte en Erasing pad. På 2 minuter så var bordet som nytt.. det var helt otroligt… smutsen bara försvann.. jag blev helt exalterad och stod och erasade bort smutsfläckar tills svamparna bara var ett minne blott… Så ett hett tips är “Erasing pad”. men använd den inte på trä… 😉

Jag brukar inte skriva om mina kurser. Men det var kul idag, kul att ha 8 stycken så ivriga tävlingsekipage att terrorisera och tjata på. Nu har de fått läxa att fixa varsin agilitypärm till nästa vecka och försöka vara kreativa och rita 4 övningar var på givna teman. Tanken är att vi ska hjälpas åt att fylla på pärmarna så de har massvis att träna på.

De fick bl.a. springa en bana där jag försökte få in de mesta grundläggande svårigheterna, så jag fick se vad de kunde och hur de tänkte.
Med lite snack och träning så fixade alla svårigheterna enligt önskat.
Nu hoppas jag att alla tränar på sina läxor, så ska vi se vad det kan bli nästa vecka.

Agility Kungsbacka
Den goda nyheten var att jag vann presentkort på en keps med broderat namn på, den dåliga nyheten var att Vira hoppade upp på försäljningsbordet och kladdade ner kepsar och handdukar så det var bara att lämna tillbaka mitt presentkort som ursäkt och gå därifrån…

Det var en ganska obeslutsam vädergud som följde med oss till Kungsbacka. Blandad kompott med andra ord. Är inte så inspirerad att blogga, så det får bli en snabb sammanfattning.

Tilda
Hopp 3: Tog det lungt och nollade, fick två fula svängar. Mina vänner undrade vad vi hamnade med slomotionloppet … och ja så är det… att med Tildas slomotionlopp så kan man vinna när det bara är 30 starter.. så det gjorde vi…
Ag 3: Skulle göra ett lungt lopp till, så lungt att jag fegade ur på ett byte och blev stillastående innan hoppkombinationen varpå hon rev. Så 5 fel.
Hopp Öppen: Glömde banan… ingen kommentar
Agility öppen: Körde lagom, nollade, fick en fulegrej på väg upp till A:et som vi förlorade lite tid på, men vann ändå klassen.

Vira
Hopp 3: Klarade allt det svåra och skulle “bara” köra resten… och slarvade i en sväng så
hon fick syn på fel hinder.
Ag öppen: Nolla 3:a (efter Maja och Zimba)
Hopp Öppen: Nolla 4:a, (efter Maja, Erik & Zimba) tuffade på hyfsat genom hela, kändes lite seg i slalom och gjorde en extra grej på slutet som jag lyckades rädda. (2,5 sek efter Maja)
Ag 2: Vira hoppade av gungan, 5 fel, och 5 fel på vägran efter gungan när hon gjorde en snurr för att kolla var jag tog vägen. Kan inte påstå att jag tyckte det var en vägran, men det spelade ju ingen roll eftersom vi redan hade 5 fel.

Så var det med det. Hej svejs

Vi vet att det
finns olika handling runt om. Det enda som alla enas om är att man måste vara
konsekvent för att hunden ska förstå vad man gör. Jag har studerat många handlingstekniker
för att lära mig mer, och jag har mer att lära och utvärdera, men ibland är det roligt att
vara lite filosofisk och sväva iväg i tankarna. Jag har kliat mig i huvudet
över förare som ser ut att ha den mest inkonsekventa handling, men ändå så kör
de nolla efter nolla med hyfsat snabba hundar som förstår precis vad som ska
göras. Frågan jag ställer mig och funderar över är om man inte behöver vara
konsekvent i systemet så länge man är konsekvent mot hunden? Det skulle
innebära att hunden lär sig reagera på olika saker i olika situationer.
Överdrivet kan man leka med tanken att hunden lär sig att tumme upp vid
långhopp betyder vänster och tumme upp vid tunnel betyder höger. I det
sammanhanget blir paranoia för beteenden utanför agilitybanan en droppe i
havet. Och om beteenden utanför agilitybanan blir en droppe i havet, så borde torrhandling
och övningar vid sidan om banan inte vara så betydande i det stora hela. Givetvis
så säger sunt förnuft att det är lättare att lära hunden att tumme upp alltid
betyder vänster oavsett hinder. Men när man funderar så får man lägga det sunda
förnuftet åt sidan en stund.

En alltmer vanlig
övning i det grundläggande är att göra cirklar med en leksak och hunden ska
följa sidan. Om jag gör övningen med Tilda så byter hon snabbt sida bakom
ryggen på mig för att finta mig och komma åt leksaken. Hon har aldrig och
skulle aldrig byta bakom ryggen på tävling för den skull. Hur blir det då med
blindbyten? Då lär man ju faktiskt hunden att byta bakom ryggen på banan. Men om man kan
lära hunden att tumme upp vid långhopp betyder vänster och tumme upp vid
tunnel betyder höger så är jag övertygad om att det går lära hunden att tumme
ner betyder blindbyte. Det klart att marginalen till error borde bli mindre
eftersom man ska hålla reda på sina tummar, men ändå finns det inkonsekventa
förare som nollar lopp efter lopp. Eller är det helt enkelt så att hundarna
skiter i tummarna och går efter kroppen, att det är lika svårt att träna in
tummreglerna som det är att träna in ett kommando, allt går, men med handen på
hjärtat, hur många hundar skulle hoppa däcket om man med hela sin kropp i
fullfart springer mot en tunnel och skriker ”DÄCKET” som står 45 grader åt
höger, ja jag vet att det finns undantag. Om nu hundarna inte bryr sig om
tummarna och kommandona, hur är det då med diverse andra små rörelser med
händer och armar. Är slutsatsen sån att förare med till synes inkonsekventa
system helt enkelt är konsekventa i sina kroppsrörelser, och hundarna helt
enkelt ignorerar toppen på isberget som de aldrig förstått sig på?

Jag betalade dyra
pengar på kurs för att få exempel efter exempel hur viktigt det är att vara konsekvent i varje situation både på och vid sidan av agilitybanan om man ska nå framgång, för att åter överdriva… bakar du bullar med inkosekventa agilityrörelser så får du sota det på banan. Är det inte så
att exemplen och situationerna egentligen kan kvitta, hunden vet skillnad
mellan att baka bullar och springa agility, men det faktum att du tänker
agility 24 hours gör att du utvecklas fortare. Det var en bra kurs och ångrar
inte att jag gick, men jag tror att en instruktör på den nivån och prisklass
måste ha massa trovärda exempel, skrämselpropaganda och extragrejer för att, dels
pränta in sitt budskap, men även för att kunna skilja sig från mängden och ta
de där extra kronorna. Och jag tar hellre emot överdriven teori än massa konstiga extra-rörelser. Om en tumförare
från kroatien skulle vinna vm med en BC så lovar jag att han skulle vara
fullbokad att lära ut sina tumtricks om han bara har trovärdiga argument för
dem och trovärdiga argument finns det många som har, säljare kallas det. I vilket fall… efter mycket träning från kursdeltagarna så skulle det vimla av
tumförare och vi skulle se tummar till höger och vänster i nåt år, tills
tå-föraren vinner vm. Frågan är ju sen om hundarna bryr sig om tummarna, eller
om det bara ger förarna en extra boost att träna mer så därför blir dom bättre. Och ju mer pengar man lägger på lektioner och kurser ju mer kanske man känner sig manad att träna mer… Oavsett så är ju utveckling bra 🙂

Läste ni hit och Förstår inte .. det gör inget … det är bara lite tankar grundat på flummiga diskussioner med en vän.

Trött och sliten så ska jag sumera helgen. Till en början var jag trött och missnöjd med helgen, men på vägen hem så ransakade jag och E-M loppen och kom fram till att jag hade faktiskt endel att vara nöjd med.

Hon gjorde två hyfsat bra lopp, rev 2 hinder i helgen och det var givetvis ett i vardera av dessa… 🙁 loppen ligger på hemsidan under filmer.
Hon satte ALLA 4 ag-loppens kontaktfält precis enligt kriterierna. (Jag vill ha något högre fart sista delen, men det tränar vi på.)

Sen testade jag flera saker som jag tränat på det sista, litade på henne och fick till mycket bra saker som jag inte gjort tidigare. Vid två tillfällen så lämnade jag henne på gungan och sprang vidare och hon gjorde en klockren gunga ändå. Det känns skönt att veta att den sitter. Testade hörn och varianter på senarelagda framförbyten med framgång. Idag var jag inte lika koncentrerad och jag tyckte att hon var lite såsig och pressade henne för mycket och för närma i två lopp, vilket resulterade i ag-klassen att hon gick ur sista pinnen i slalom när jag vek av (Skulle ju hållt mig längre ifrån slalom, då blir hon inte lika känslig på vad jag gör.) En bra påminnelse som jag inte tänkt så mycket på det sista men som blev så självklar, ska bara tänka rätt på tävling.

I hoppet sprang jag fort och nära för att pressa henne, och då vek hon av med mig innan ett hopphinder. Hon hade jättebra släpp i flera av loppen, och jag har börjat tänka mer bakombyten och distans för att hon ska släppa bättre på de ställen som det behövs. Hon har ju precis löpt klart också. Så jag får väl säga att jag är ganska nöjd.. även om det var retligt med de där rivningarna :(. Vi tränar vidare…

Banorna och tävlingen var bra och trevliga. Det enda jag kan klaga på var bristen på choklad i fiket. Men som tur var så fixade det sig ändå 🙂

Gjorde även en praktvurpa i agilityloppet när jag skulle tvärvända för att hon skulle ta hörnet som vi tränat på… fungerade inte lika bra liggande….

Dyk under ribban
Eftersom gårdagens träning blev fjasko i planering så bestämde jag mig att träna ordentligt idag. Igår blev det mest bordsträning… ja någon gång ska man ju lära hunden bordet också… jag hoppas verkligen inte att det kommer med på VM.

I vilket fall… Idag stötte jag på ett nytt problem… har man en liten lågsprungen slamkrypare på 35 cm i mankhöjd när ribborna ligger på 45, så kan man missa ribban. Jag tränade att runda hinder, och jag ville träna mig själv att förflytta mig längre sträcka vid “runda ribba med framförbyte”, eftersom jag får blokad på tävling just vid såna tillfällen och eftersom ribborna på VM kommer vara 150 breda. Hon kom i ganska snäv vinkel, rundade hinderstödet, helt ovetande om ribban gick hon under den… och inte bara en gång… Vi måste helt enkelt träna mer såna så hon lär sig att det ALLTID ligger en ribba runt hinderstöd.. det borde hon veta vid detta laget, men hon tyckte att “det man inte ser, finns inte”. Nu stod hindret så att farten runt inte blev så hög och hon snek hinderstödet, men jag tycker ändå hon ska klara detta.. En ny sak att lägga till listan.

Porr eller rådjur
Tulo och gänget var med en sväng på promenad. Tilda löper ju som bekant, men höglöpet borde vara över, hon visade hela gardet mot Tulo när han kom intresserad, så det var väl inte så överhängande… I vilket fall så följde de med en promenad efter träningen, jag höll ändå ett öga på Tilda hela tiden. Tulo fick nys på någonting och sprang iväg i skogen.. tänkte inte på det då, men helt plötsligt var Tilda också borta.. då blev jag lite orolig, men strax så kunde jag lugna mig (frustrerande för mamma) då jag hörde Tulo skalla på vilt ute i skogen.. Jag ropade allt vad jag orkade, inget hände, men så länge han skällde så visste jag att inte han och Tilda hade något fuffens för sig. Till slut kom Tilda tillbaka och jag blev lugn igen.. stackars mamma hoppade upp och ner, hon blir så nervös när han sticker. Det måste varit en hel stackars familj därute iskogen för det tog ett bra tag innan det tystnade och han slutligen kom springande tillbaka.

Kramp
…sen gick vi och badade, eftersom det ska bli sämre väder igen så ville jag passa på. Vi promenerade till badet och tjejerna fick simma. Vira har ju ett skärsår i tassen så hon får bara gå rastrundor med bandage. När jag tagit på mig kläderna igen så tittade jag på Tilda, hon stod och bet på pipen som hon brukar, men hon stod helt still… när jag skulle ta den hoppade hon undan och jag märkte att hon vinglade ordentligt… Jag tänkte med ens värsta möjliga… huggorm (eftersom jag tidigare idag pratat med en bekant vars hund blivit biten under sommaren) men inga ormar inom synhåll. Det andra jag tänkte på var fästingsjukdom, ehrlichios, minns när Evas stackars Joppe ranglade i boxholm, i vilket fall fick jag inte loss pipen, hon var som fryst, och vinglade omkring och skakade, det var jätteläskigt. Jag kramade henne, sen fick hon gå lite, jag fick loss pipen, hon fick lite frolic och var strax sig själv igen. Antagligen var det nån slags kramp som hon fick när hon stod blöt och kall i samma ställning och tuggade på pipen. Hon fick åka fram i bilen på vägen hem och var ganska nöjd över det.

I går tränade vi med Eva-Marie som hade tagit med sig en lurig hörnträning. Vi konstaterade att man borde ha en lista på sånt som är bra att träna, för det är lätt att man under perioder prioriterar bort och glömma, eftersom man har tendens att köra det man får problem med för stunden. Det är kul att träna med någon som tänker likadant, som man kan lufta systemet med ibland, och ta upp gamla lik ur garderoberna … . Verkligen toppen att få tänka till igen.

I vilket fall så körde vi en svårare runda-hörn-variant igår, bra tankeställare. Tilda är lite lunkig och disträ iochmed löpet, så idag byggde jag en motivation kombinerat hörn-bana som båda tjejerna skulle klara. Och det gick ganska bra. Vira genade ena hörnet första rundan, så jag var mer nogrann andra och sen funkade det super. Bra att köra så man vet var man har dem, man vill ju inte behöva baby-sitta hörnen då förlorar man snabbt löpmeter. Så följande övning körde jag utan att några f.b. eller halv.fb eller bakombyten, bara fullt ös. (Till 3:an så höll jag in dem med bortre handen).

Anna håller på att flytta till sin nya stora gård, så jag fick bilder på mobilen.
Från vänster tik, tik, tik, hane, tik. (Jag vet egentligen inte vilken som är vilken av de två sista, men de är ju ganska lika 😉
De två tikarna med mest färg