Miss Terror and Friends

Jag sitter och försöker fundera ut upplägget på min del kursen i helgen (handling). Jag känner ju inte till alla vovs, men jag har iallafall fått en önskan med bakombyten. Och det är det säkert fler som behöver. Så en bakombytesbana har jag ritat. Jag tog lite inspiration från Allan, för han är mästare på att tvinga fram bakombyten. Jag hoppas det funkar, men det vet man ju aldrig förrän efteråt… Jag kommer antagligen lägga upp banan efter kursen, men jag vill ju inte att någon tjuvkikar och fuskar som ska vara med. Den andra banan eller övningen som jag har försökt få ihop bygger på närarbete. Inte närarbete i stillastående kombinationer, utan i bansituationer där det finns mycket att jobba på hos många. Vi får se om jag kan lura dom 😉 Sen kanske man behöver gå tillbaka till mindre kombinationer, men det är ofta lättare att få fram sin mening och bli ihågkommen om problemet uppstår i en bana först. Hundarna som är snabbare än sina förare brukar gå bättre att få lurade. Ska fundera vidare imorgon, men söndagens övningar är nog bättre att göra på lördag kväll när man bekantat sig med alla och deras problem.

Tilda har startnummer 147,
det blir 39 i sin klass, reserver inräknade.
Mediumlaget är först ut.

Rasfördelning: (Reserver inräknade):

Idag har jag kollat runt lite på nätet. Det var ett tag sen sist. Det jag fastnade på var det här med Lead Out Pivot som jag trodde var en passerande trend ;). Jag har testat Tildas armbyteskunskaper nån gång med lead-outs för att se vad hon kunde, men det är så långt som jag sträckt mig för varken jag, Tilda eller Vira är så förtjusta i när jag står still. I vilket fall så gav jag det en liten extra tanke idag.

Jag tog fram filmen, började med att lyssna på avsnittet när Gregg varnar för att göra det för mycket, då man kan få en hund som segar i starten för den tittar efter kommandot.

Sen tittade jag på övningarna… Faktum är ju att Armbyte ska direkt vara = Byte av Färdriktning. Man får ju t.ex. enligt G inte göra armbytet på Framförbytet INNAN ett hopphinder. Vilket då borde innebära att man heller inte får göra armbytet på en L.O.P. innan hunden hoppat, för då ska den svänga innan hindret… självklart säger endel.. jupp… Men då borde det dessutom vara svårare att få en maximal sväng… Det är ju inte ofta starterna ser ut som Gregss Lead-out-anpassade övningar.

Så om man bortser från de gånger som man behöver vara långt före hunden för att klara starten och komma bra vidare, vilket inte är speciellt ofta… och att jag inte vill stå still med de hundar jag har idag, så vill jag inte heller få en hund som inte axar max i starten för den väntar på sväng-kommandot, eller inte få maximal sväng för jag inte kan signalera/förbereda hunden i tid. Alltså har jag fortfarande svårt att förstå fördelarna med Lopsen…

Någon som har erfarenheter eller andra fördelar med LOP’s som jag missat så varsågod och briefa jag är alltid öppen för tankar…

Idag åkte vi ut till Tämta för att kolla av svamparna, och de hade vuxit sig stoora och fiina, och vilken skörd det blev av årets sista gulingar . Nu har trattkantarellerna börjat komma också, om någon vecka eller 2 kan man nog plocka hur mycket trattisar som helst.

Jupp, då har jag skaffat en flygbur för Finnland. Den är nog inte helt godkänd enligt måtten, lite längre, men eftersom jag fick dispens med ett halvt kilo på hund i kabin så hoppas jag att detta ska gå bra. Så länge jag lyfter upp buren innan jag går till incheckningen.

Tilda avskyr att bli lyft eller när någon petar på buren, så när man ska lyfta buren med henne i så ska hon döda väggarna. Väl uppe i luften så går det faktiskt ganska bra, det är starten som är jobbigast. Vi får väl se om vi får komma med eller inte, de kanske tror hon har rabies… 250,- kostade väskan. En svensk flagga har hon fått på den också. De hade även en väska på Rusta för 150,-, men den upplevdes nåågot större för den var hårdare.

När jag ändå var på Rusta så kunde jag bara inte låta bli att köpa deras slalompinnar… Alltid bra att ha. Nu när jag snart har en liten gräsmatta och allt. 299,- för 12 pinnar. Ganska onödigt egentlgen, men ibland för man sina cravings… Och det kändes som om jag skulle ångra om jag inte köpte dom… det kändes som en sån sak som är riktigt bra att ha bara 😉
Rusta kallade det: Serpentin agility 12 pinnar……

Jaha, nu har jag varit fånig igen… Men jag börjar tröttna på att folk kallar mina hundar blandraser. Jag har varit mycket tålmodig, och försökt ha överseende med att det inte är lätt att veta skillnaden på alla russlar, men någonstans i somras så tog mitt tålamod slut och jag har nu sällat mig till den fåniga skara som inte vill ha fel ras på mina hundar. Iallafall inte i speakern på tävlingar!

De senaste 4 tävlingarna har speakern läst allt utom rasen innantill i startlistan. För rasen kan dom hitta på själva minsann. Kan dom inte lika gärna dra till med vilket namn på mig som dom känner för… Ja hon ser ut som en Stina, det tar vi. ..

Kallar man mina hundar för JackRussell, så är man helt ute och seglar eftersom en JackRussell inte ska vara över 30 cm och ha betydligt kortare ben än mina. Ser dom ut som mina och kallar sig JackRussell så är det blandraser. Jag brukar vara snäll mot JRT-klubbarna som har sina egna registreringar, men idag är jag inte på den sidan. Idag är jag på SKK’s sida och där är det svart på vitt att Jack Russell har korta ben och är under 30 och Parson russell har längre ben och har idealhöjdssnitt ca 34.

Hade jag kallat Tilda JackRussell så hade hon inte fått vara med på VM, för blandraser får inte vara med där. Hade Sven och Tulo kallats JackRussell så hade dom inte varit Svenska Utställningschampions för det kan man inte bli med blandraser.

För 6 år sen så togs Jack bort ur rasens förra namn “parson jack russell” För att göra det lättare för folk att förstå att det är 2 olika raser. I ungefär 6 år har jag haft överseende, men nu börjar jag tröttna. När folk drar runt med sina 5 små fluffiga, kallar sig hundtränare, hundkunniga och sedan sätter sig ner vid speakerbordet för att ignorera vad som står i startlistan och kalla mina hundar blandraser så blir jag trött.

Hängde ni inte med…

Jack Russell Terrier = Korta ben under 30cm
Parson Russell terrier = Längre ben vanligtvis över 34cm

Ytterligare en vecka har flygit iväg. Jag har bl.a. tränat en duktig kelpie, små schnausrar och varit iväg med syskonen och tävlat.

I Tidaholm så stod sveriges fci-representant och dömde med paraply i mitten av hoppbanan. Kanske skulle man gett honom ett partytält .. kanske en bar i tältet… gameboy… ja för visst ska vi ta hand om våra domare. Undrar om utsikten över vägranslinjerna var bra från paraplyet. Men det var ju “bara” klass 1… Efter denna iaktagelsen så gick blicken över till agilitybanan som var mer aktuell för dagen. Tulo skulle springa agility 1. På den motsatta sidan av fci-representanten så gjorde en annan domare sin årliga insats för att behålla sin licens. Jag iaktog banan och konstaterade att förutom en farlig klass 3-start de 5 första hindrena så var det en klassisk s-bana. 1-5 bestod av först 3 försjkutna hopphinder varpå det tredje ledde mot en farlig ansats till a-hindret för att avsluta med ett försjkutet slalom 2 meter åt vänster 2 meter framåt efter a-hindret. Hängde ni inte med.. lika bra med en bild…

Start Klass 1 Ag:Jag försökte mig på ett framförbyte efter 2:an och ett till efter 3:an för att få en justare uppgång. Bytena gick väl bra, men när Tulo hade varit tvungen att snurra 2 varv runt mig istället för att springa agility så var han uppe i lagom varv att flyga a-hindret och landa någonstans i mitten av slalom. Nu hade vi nog inte fixat det ändå eftersom han flög gungan. Men det går sakta framåt. Vi höll oss flytande i regnet och sen var det dags för Tulos hopp 2, som han fixade galant, med lite stora svängar. Speciellt efter oxern på upploppet som jag var rädd att han skulle riva så han fick hoppa ut ordentligt. Men han vann iallafall klassen :).

Vira sprang hopp 3 först. En bana som jag personligen tyckte var ganska tråkig. Inga tekniska svårigheter, bara en oxer i en tvär sväng i starten, norska fyllan mitt på då man skulle fram o tillbaka mellan ett antal hinder och en tunnelfälla i slutet. Vira sprang på ganska bra. Inte sitt snabbaste, och med tanke på att hon är lite stel när det ska göras norska fyllor så trodde jag inte att vår tid skulle räcka så långt. Maja vann före Zimba och sedan Vira knappa sekunden efter z, förvånad men nöjd med tanke på känslan. I agilityklassen så hoppade hon balansens fält, vi måste ta tag i dom ordentligt nu men stackars Vira kommer lätt i skymundan med träningen.

Husse frågade glatt om vi hade vunnit någon pokal.. men han fick bli besviken, inga pokaler denna dagen, bara rosetter 😉 Jag hade tänkt att fortsätta skriva, men nu är jag trött, får se om jag orkar med resten sen.

Man kan tycka att julen kommer tidigt ibland, men på västkusten har man nog slagit rekord iår…. (en skärmdump från firefox.)