Miss Terror and Friends

Äntligen är Vira tillbaka . Å vad jag har saknat henne. Jag tittade ut på parkeringen varannan minut när jag visste att hon var på gång. Alltid en sån going. Det känns bra att veta att hon ligger i sin korg.
En going även när hon försöker smälta in med de 13 kultingarna ute på Stuvered förra veckan.

Det har varit en hektisk vecka på jobbet och när jag äntligen satte mig ner och hade skrivit klart en SM-rapport så lyckades jag stänga ner alltihop Borta väck… Jaja kontentan var att Tilda var helt super att springa med. När vi kom till final trots 2 rivningar på lördagen så var jag inställd på att fixa finalloppen och om något skulle ske så
skulle det vara en ribba som rök. Benen höll hon uppe på
finaldagen. Istället misstolkade jag linjen i en hoppsväng, kom i wobbling hindrena innan en skev slalomingång 3 meter efter hopp i fullfart, varpå mitt räddningsförsök gjorde den lilla kardborreterriern upprörd och sm fick ett snöpligt slut. Så nu laddar vi mot nya mål, erfarenheter och äventyr.

Igår kväll märkte jag till min fasa att lilla goingen (Vira) haltade ordentligt. Jag har inte sett något de senaste dagarna av det som dykte upp i Hässleholm, så jag blev ganska deppad när jag såg det. Stackars Vira får aldrig vara med och ha kul. Hon fick vila, lite senare när hon gick upp ur korgen så var det ännu värre :(. Nu var det dags för en rejäl undersökning, så jag lyfte upp henne och kollade och kollade. Och vad hittade jag… En fästing som hade satt sig mitt mellan tårna och växt till sig. FY! Det förstår jag att det inte är så skönt. Jag blev ändå lättad att hitta felet och kunna åtgärda det ganska enkelt. Hon haltade ett tag till men nu på eftermiddagen syntes ingenting så jag bestämde mig att gå en ordentlig promenad som inkluderade lite simning.

Vad hussar inte förstår är varför man ska gå den oländigaste terräng, upp och ner när det finns en plan, fin grusväg att strosa på… eller varför man ska gå en kilometer extra bara för att hundarna ska få simma. Jag hade poängterat innan jag åkte att jag inte skulle gå grusväg, det räcker att dom får gå koppelpromenader på grusväg när jag inte har tid att gå ut med dom. Med SM om 2 veckor så behövs det tränas styrka. Men det sa jag inte. Motivation nog för mig är att det är tråkigt att gå på grusväg. Efter mycket ajaj, ojoj så förklarade jag att det fanns en anledning till att jag innan jag åkte tydligt sa att jag skulle gå i skogen. Med någon paus på vägen så var det inte så mycket gnäll efter det. Till saken hör att husse fortfarande har lite svårt att gå med sitt ben, och med tofflor kanske det inte är lättare. Han har även fått en väldig fobi mot Viror som går runt fötterna med koppel på folk (Det var ju så han bröt benet). Men sån är ju Vira, hon går runt, runt, runt fötterna hela tiden. Hade Gregg Derett sett Vira när hon promenerar och gör alla dessa ca: 50 blindbyten/kilometer så hade han antagligen rådit mig att lägga ner agility.

Väl framme vid sjön så var tjejerna helnöjda. Tilda och Vira kastade sig i vattnet och simmade för glatta livet. 🙂 För första gången på länge har jag ingen paniksak liggande att ta tag i när jag kommer tillbaka från kvällshunderiet, så nu är det kväll, hundarna är rastade, nöjda och jag kan bara slappna av… 🙂

Härlig fredagspromenad med vovsen.
Dags att doppa benen tycker Vira…
Oj, vad geggig man blev…
Matte tyckte det var bäst att simma av lite gegg
Som om det blev bättre, tror inte jag får bada i den dypölen nåt mer…

Nu är dom här… Majblommorna. Så jag har köpt årets Majblommor. Jag samlar inte på dom, men jag köper varje år och stoltserar med dom tills dom går sönder eller försvinner. Den gamla damen som sålde dom tyckte nog jag var väldigt entusiastisk över hennes Majblomor 😉

Köpte även ett kort över alla Majblommor sedan 1907:
http://www.majblomman.se/

Idag åkte jag upp till banan igod tid och gick en underbar promenad med vovsen. Tilda visar inga symptom på foten nu. Hon har fått ta det väldigt lungt och bara gått invalidpromenader med husse, för även om hon har gått bra på den ett tag så vill jag inte att hon börjar snedbelasta ifall hon har ont. Idag fick hon springa i skogen, men agilityn får vänta lite till.

Vira kräver ju endel från min sida för att träna agility och jag kände inte att orken var med mig så då beslutade jag att följa mina egna råd till torsdagskursen “Låt bli att träna om ni inte kan ge 100%, ta en promenad i skogen istället”. Vira kan man inte slöträna med, för då hittar hon på annat, eller lallar runt. (Iallafall i mina mått sett). Jag vill att hon ska ge max när hon tränar. Sist jag inte följde mitt eget råd (för 2 veckor sedan) så släppte hon pipisen efter 2 ärevarv och stack ut i skogen och det tog mig en halvtimma att få tag på henne, sen orkade jag inte träna med henne på 1 vecka. Sen dess har jag haft klöv när vi tränat.

Så promenad var det alltså på agendan idag. När vi hade gått ett tag började Tilda dra in i skogen, och när hon drar då vet jag att det är något hyfsat nära. Jag hörde ett knak från andra sidan stigen än vad Tilda var (tack o lov.) Där stod en älgko med sin fjolårskalv bara 20-30 meter bort. Helt blixtstilla stirrade dom på mig. Vira som varit ivrig hela vägen var för långt ner att se dom. Jag lyfte upp henne och hon blev helt paralyserad när hon fick se dom… undrar vad det var för tankar som gick igenom hennes huvud. Dom stod kvar helt still och jag njöt av vyn. I ett sånt läge önskar man att kameran var med. När jag satte ner Vira igen, fann gon sig och började skrika, men vi skulle åt andra hållet idag 😉

På kursen fortsatte det med “Lita på hunden när du kan för att få tid att röra dig dit du måste.” sen var det mera kroppsövningar på serpentiner, framförbyten och Birgitt ville väldigt gärna göra en tråkling också, så det fick det bli 😉 Dom lovade att träna massvis på detta till nästa gång, och då kanske jag filmar dom och lägger upp i bloggen. Modern pedagogik… hehe.

Jon har förresten fått en Wiii-fit. Den har inte kommit än, men med den kan man ställa in sina uppgifter och målsättningar och koppla upp sig och dela med sig av sina framsteg eller baksteg i sin träning.. Den har tydligen någon balansbräda med övningar som är bra för Jons fot. När dom lanserade Wii-fiten så höll den “bara” för 150 kg, så dom fick ta in den igen och kommer nu bygga den att klara 250 kg så även amerikanerna kan använda den. Det finns Wiii-fit tävlingar där de uppkopplade framstegen registreras och jämförs. Själv har man ju kanske inte lika stor chans att minska sin procentuella kroppsvikt lika mycket som någon på 180kg… Ska bli kul att testa denna mockapär

Tilda har fått ett litet skärsår på tassen, så igår fick Tulogubben följa med till klubben innan mötet och springa lite slalom och göra några kontaktfält. Sen hade 3 ekipage blivit uppflyttade på klubben så det var tårta så det stod härliga till. Jag gjorde det dumma misstaget att ta den lilla tallriken, så det såg på tok för mycket ut med mina 3 tårtbitar, skammen var helt klart vär tårtbitarna iallafall 🙂 Tacktack och grattis till Tytti, Lotta och Ann-sofie!!!

I morse letade jag i hela lägenheten efter ett bandage till tildas sår, till slut hittade jag en liten bit som jag lyckades få på, och var ganska nöjd över det faktum att det satt hyfsat trots att det inte var den bra självhäftande varianten. Tilda tyckte det var jobbigt att gå med sår och bandage och stannade. Lyfte foten som inte har bandage… hmmm konstigt tänkte jag, och konstaterade att bandaget satt på fel fot. Suck. Vilken virrig matte man har tänkte tilda.

Viras nya M90-scarf, Flamsäker o allt

Vira med scarfen från out-n-out