Miss Terror and Friends

Sitter i soffan och har nu kollat skidor för flera helger framöver. Slalomherrarna kör precis och om de placerar sig topp 8 så får de bonuspoäng inför vm. Top 8 internationellt. Det spelar ingen roll att Byggmark har kört ut sig nästan hälften av sina lopp sen sin dubbelseger 18 tävlingar sen, för dom skickar bara dom som har chans till medalj. Det har inte gått så bra i första åket plac 17-18, och Pernilla säger krasst: -Åker dom som idag så har dom inget på VM att göra. Mottot är att man måste våga satsa om man vill vinna. Kommer ihåg när jag var liten och kollade stenmark, sen hade man visst hopp för Stig, sen vågade man knappt kolla om det var någon mer svensk med. Det var ofta bättre att de körde ut sig än att de kom ner, för i den internationella konkurrensen så var de pinsamt lång efter.

Ne ..Hua …nu måste jag snyta mig. .

Nu känner jag mig lyxig. Har haft en toppen dag. Trots att jag knappt fick på mig termobyxrorna idag så sitter jag här med min nya Powerbook och pillar, surfar på grannens nät (vi har inget än) och äter popcorn. I förmiddags var jag och mamma ute på skogspromenad med vovsen. Tog några bilder på ett Karlhygge där ljuset var hyfsat. Motionbilder var det inte tillräckligt ljust för. Och nu ikväll körde vi en väldigt nyttig bana som Ida hade med sig till träningen. Den påminde om Allans banor, men jag vet att det var en svensk bana för den var ritad för det lilla ridhuset i fjäråstrakten. Det var iallafall påtvingad rörelse i banan samt både innersvängs-träning och tajta bakombyten. Efter några rundor ploppade det upp lite lösningar som man inte hade tänkt sig från början. Det vill säga alternativ jag antagligen inte hade kommit på under en banvandring. Fast de ursprungliga alternativen innebar mer behövlig träning både för Tilda och Tulo. Tulo låste sig efter en tunnel ungefär som på julhoppet, så till slut var jag tvungen att mecka in ett bakombyte innan den raka tunneln för att han skulle gå med mig när han kom ur tunneln.
Tilda i sitt vattentäta hundtäcke
Tulo i sitt hundhalsband alá klick
Vira i sin nya röda spårsele

Ja vad gör man en kväll som denna. Inte tillräckligt smart att vara i stockholm och ta emot pris. Med nobelfesten i bakgrunden har jag snickrat ihop ett layoutförslag åt en arkitektbyrå som jag blev ganska nöjd med. Arkitektbyrå ska vara stilrent, ljust, typografiskt korrekt med exakta marginaler åt alla håll. Inga omotiverade linjer och helst inga cirklar eller böjda historier. Ungefär som Greg, allt ska ha en motivering. Passar mig ganska bra då jag är marginal-galen. Stark Tai-basilika från Rice and spice till kvällsmat. Sen var jag tvungen att kolla lite på hundsidor, jag är väldigt frestad att kontaka Norrmannen om en sån där Polishund, men min norrman och min tidsplanering är inte helt överrens om det. Mitt i allt kommer ett meddelande från nobelfesten, tänk, det är inte varje dag man får det, det närmaste festen jag kommer komma. Visste ni förresten att trappan till stadshuset är perfekt dimensionerad för att damerna ska kunna skrida ner för trappan med sina klänningar. Arkitektens fru travade upp och ner i trappan åtskilliga gånger för att det skulle bli perfekt. Min kompis i stockholm som gått alla guidade turer i stadshuset som finns att gå berättade detta och rekommenderar att besöka stadshuset om man åker till stockholm. Ett turistmål som ofta glöms bort, och visst, det låter inte så jätteupphetsande.
Just nu pratar dom om green flourescent protein, och då kan jag inte låta bli att tänka på annat än sån där grön gele på burk som man hade när man var liten. Slime eller nåt… minns inte vad det kallades. Diskussionen om jellyfisch-arterna får ju inte den liknelsen att blekna direkt. Nepp nu ska jag stänga av så jag hinner se klänningarna vid 23.

Jag har ett dilemma hemma. Tar jag fram och ska träna något med den ena hunden så blir den andra hunden galen. Känner ni igen det kanske… Ute brukar jag lösa det som så att jag platsar Tilda medans jag tränar Vira och sedan lägger jag Vira i bilen eller kopplar upp henne när jag ska träna med Tilda.

Igår bestämde jag mig för att träna båda och då speciellt Vira att ligga still på varsin Relaxa och komma när jag säger deras namn. Detta kommer ta lång tid för Vira eftersom hon gör absolut ingenting som hon inte drar nytta av och blir man sur på henne så är det min förlust eftersom hon nochar en tillsägning totalt. Inomhus har hon inga roligare alternativ så vi får köra det ett tag.

Jag lyckades iallafall ganska bra med första passet. Vira fattade snart att hon skulle studsa bort och lägga sig på sin hundbädd för att få någon belöning. Hon fattade till slut även att hon skulle ligga kvar trots tilda lungt gick upp och fick ett kommando och sedan skickade jag Tilda till sin plats. Duktig Vira. Eftersom jag sällan släpar med mig en bur till träningen så ser jag större motivering att få projekt Relaxa att funka, kanske kan göra en DVD och sälja sen hehe. Jag ska försöka förbättra mig, blir det 3 hundar framöver så är det definitivt en sak som kan effektivisera träningen något 😉 En morot god nog.

http://www.youtube.com/watch?v=0A2moFdM1Yo

En helt ny dimension av klickerträning

Inte världens snyggaste tegel kanske…
Vira är morgonpigg
Rustaslalomet
Baksidan med kvälssol 🙂Morgonvy från vardagsrummet

Vira är iallafall vääldigt nöjd med sin trädgård