Miss Terror and Friends

Idag har vi haft en genomkörare på sandade hinder och det kändes toppen. Det finns en fritidsgård som har dessa utanför stan och enligt säker källa så var de väldigt lika de Internationella hinder man kör på utomlands. Hindrena var inga problem. Jag och Tilda tränade en heldel kontaktfält på dessa hinder när hon var mindre. Ett litet kom-ihåg-pass kändes väldigt bra, nu när jag aldrig kom iväg till Danmark. Det rasslar ju endel och är lite halare men efter några rundor var det som vanligt. Vi tyckte det var lite komiskt att stå på en liten fritidsgård utanför Borås att träna inför VM… Men det gav lite trygghet att ha det gjort.

Nu har jag ritat av Karlstads bana ungefär som jag minns den. Det började med att jag var riktigt laddad och skulle ta tävlingen som något viktigt. Jag gick och beskådade banan när den var uppbyggd, tyckte att starten såg lovande ut, men inget jättesvårt. Sen fortsatte jag att följa skyltarna och dom flöt på i kronologisk ordning. Ändå till 8an som var tunnel, skylten stod i mitten… valfri tunnel-ingång?? i klass 3? tja det var längesen… ögonen fortsatte att följa skyltarna och när jag var klart så fick jag dubbelkolla igen.. hmm helt plötsligt kändes det som jag kommit till en öppenklass tävling hos Ulricehamn. Är detta verkligen klass 3? Jag vände mig och tittade på den andra banan och där var ju agilityhindrena uppställda för klass1 såå ja.. konstaterade att jaja, jag ska skärpa mig ändå och en rivning är ju lätt hänt. Jag gick en promenad och de 18 largehundarna var strax klara, då började de sänka… jag påpekade för en funktionär .. “-Du !! det är medium nu” han svarade “-Ja, jag vet”. Hinderhöjden för dagen i klass 3 medium var 35!!! Jag började bli lite orolig över upplägget och konstaterade att det inte var någon bana för Tilda direkt, inte det att vi inte borde klara av den, men Tildas små stumpar till ben är ju inte så långa, och en 42-hund skulle ju kunna galopera runt banan. Vi klarade banan, irriterande med en fulsväng 11-12 där hon drog mot 13. Men lyckades ändå vinna mot långben och compani som radades upp tiondelar efter varandra efter oss.

När det var dags för agilityklass så var jag väldigt inställd på att vinna även denna. Den var inte riktigt lika tråkig, nån sväng var det, men det var en bana vi borde klara utan några större konstigheter. Jag beslutade mig för att försöka maxa linjerna och vinna med så mycket som möjligt. I nedanstående komination så hade jag sett large-hundarna få svängar 9-10 när förarna sprang in och gjorde F.B. så jag bestämde mig för att ligga kvar bakom och göra bakombyte till slalom. Tildas linje blev spikrak över hindrena, men när hon skulle till slalom så påbörjade jag bytet samtidigt som jag sa “ut” och då gick hon in mellan 10 och slalom och letade efter vilket hinder hon skulle ta.. Great dog – shame about the handler… Efter vägran så sprang jag istället till balansen och tog den en gång till för att markera fältet lite bättre än första rundan. Jag blev riktigt besviken, för jag var inställd att fixa banan, men så är det, jag fick ju plåster på såren när Vira vann istället.

I helgen ska jag o E-M till Danmark och tävla. Och då ska det köras.. inga nollor här, vinna eller försvinna. E-M frågade mig om ett gammalt citat för en stund sen, jag tar inte det nu, men jag har ett annat som passar bra in:

“Framgång är att gå från ett misslyckande till ett annat med oförminskad entusiasm.”

– Winston Churchill

It’s all about Ruby

1. Messkärpning hoppklass! Jag startade med bakombyten för att jag inte ville riva, och oj villken ful sväng hon fick… Givetvis skulle jag gjort framförbyte till 3:an, speciellt när det fanns ett hopp i synhåll som drog. 2. Mot mig slalom Hoppklass
Detta var andra gången iår jag gjorde detta felet. Så det ska jag INTE göra på VM. Jag kan ju vara stolt att jag trots att jag vet att vi har problem med det testade. Efter hoppet så drog jag henne mot mig till slalom, detta funkar super på träning, men kommer hon för nära på tävling när tröskeln är lägre så börjar hon skälla på mig och låser sig. Exakt detta hände och vi missade slalomingången. Så för att gardera sig i en sån sits så borde jag gjort F.B. innan och efter slalom. Jag hade inte förlorat ngn tid på det. Jag hade eventuellt kunnat förbättra den nuvaranade situationen genom att röra mig neråt och lämna pinnarna till henne, mycket möjligt att det hade funkat finafisken, för ingångarna sitter verkligen super nu. Nu skällde hon en stund, så fick vi gå tillbaka och ta sats och sedan körde vi vidare.

3. Fegstart Agilityklass
Jag har bestämt mig att räkna med att hon tjuvar på VM. Jag har haft kontroll på henne hela året, utom SM, då hon var fast beslutsam att sticka. Vet inte om det var nerver eller miljö, men om hon gjorde det på SM så räknar jag med att hon kommer göra det på VM. Mitt mål kommer vara att starta upprätt. Att hon sitter still såpass att jag klarar resa på mig. Och eftersom jag har bestämt att göra detta så vill jag även köra så. Men jag får ett problem när det blir på “fel” sida. På vanliga tävlingar brukar jag gå ifrån henne och smyga runt, men det kan jag ju inte räkna med om jag ska starta med henne. I lördags så gick jag fram lite och sen körde jag iväg henne på vänster sidan fast det egentligen var en höger-start. Om ni kollar på ritningen så förstår ni… Med bakombytet innan Framförbytet så fick vi en ENORM sväng, en sån (minst sekund) extra vill vi inte ha… Så jag ska fundera på detta… och testa i helgen.
Sen flöt det på hyfsat, jag var rädd inför balansen att hon inte skulle stanna enligt kriterierna, för jag ville verkligen gå imål och inte ta av henne. Hon stannade som en klocka och fick stå ordentligt innan hon fick sitt “kör-kommando” 🙂 Det kändes verkligen skönt. Sist jag plockade av henne var första dagen på ryda i Borås, sen dess har hon spikat varje kontaktfält… min lilla stjärna.

Jag har uppdaterat min personliga banvandringscoach på VM Eva-Marie så hon kan hålla koll och bekräfta mina vägval. (Tack för att du ställer upp)

Idag kom en överraskning på posten. Betalning från privatlektionerna med Lotta och Iza. Ett helt gäng med favoritpipisar .. Gissa vem som blev glad… Vira och Tilda tackar ödmjukast och gratulerar till första odiskade agilityloppet!

I helgen har jdet varit läger på SBK’s nya kursgård utanför Uppsala. Det var väldans trevligt. Tog några bilder men inte så många. De ligger här >>

Ett kort från helgen… nu ska jag soooooova

Igår så funderade jag på Viras kontaktfält. Jag har ingen riktig plan, kan inte bestämma mig, så jag har inte tränat det så mycket det sista. I vilket fall så ledde tankarna vidare in på det välbekanta D.A.S.H. (Desire, Accuracy, Speed and Habitat). Som jag egentligen inte funderar så mycket över för jag är ganska klar i hur jag jobbar… men det finns ju där i huvudet.

D.esire – vilja/åtrå att jobba och leka med dig
A.ccuracy – korrekta beteenden
S.peed – fart
H.abitat – miljöer/situationer

Vira stannar längre upp på tävling och fegar ner på balansen, så jag skulle behöva åka till olika klubbar och träna olika miljöer… Habitat… Sånt folk gör på tävling nuförtiden … tja det klart om man ändå åker med en hund så kanske man kan anmäla den andra att träna kontaktfält med, jag ska inte gå in på några moraliska tankar omkring det, men själv tycker jag att det är lite tråkigt att träna på tävling, speciellt eftersom jag inte har tillfredsställande beteende på träning än… jag är helt enkelt en slarver som kanske inte borde starta henne än… oavsett så vill jag inte ställa krav på tävling som jag vet att jag kan förbättra mer genom träning först. Däremot när jag gjort allt i min makt och vet att hon kan det med all världens störning och olika miljöer/banor på träning, så kommer jag ställa mer krav… även på tävling.

Jag funderade då vad som ingår i Accuracy (korrekt beteende), om man tar det till agility… Accuracy kommer före Speed… Är det korrekt beteende bara hunden hoppar… ?? Kommer farten sen ??? Ingår inte farten i det korrekta beteendet, för i nästa sekund så ska man inte ta time-out när hunden är ointresserad för då belönar man ointresset… Är det inte ointresse att springa långsamt, och om man då belönar hunden efter att den lunkat 20 meter, vad belönar man egentligen då… hoppen… hör allt ihop.. D.A.S.H. kommer kanske inte alls i den ordningen, allt måste finnas hela tiden.. jag kommer faktiskt inte ihåg vad gregg sa exakt om jag ska vara ärlig… I slutändan så tror jag att allt hänger på vilka värden man lägger in i Desire och Accuracy, men då fungerar inte D.A.S.H. ur sitt sammanhang för den som inte har klart för sig Målsättning och innebörd med D & A. Nu ska jag läsa vad Tracy lärde sig av Susan så kanske jag får klarhet i D.A.S.H.

Så efter att ha läst den så fick jag bekräftat att man inte kan ta D.A.S.H. ur sitt sammanhang till någon som inte är insatt. Allt hänger ihop,… inget nytt egentligen, men alltid kul att ifrågasätta begrepp… Tracy skriver hur de parallelt jobbade med accuracy och speed för att sätta ihop till ett slutligt beteende… en accuracy som dessutom bygger på en Desire som är långt ovan föreställande för de flesta på Brukshundklubben…. … så nu behöver jag inte fundera på D.A.S.H. nästa gång någon säger.. Men Susan sa….