Miss Terror and Friends

Jag läste en artikel om att komma ihåg banor och därav detta inlägg. Flera saker stämde överrens med hur jag har tränat under åren för att disträ som jag är ändå klara av koordinera ting o tang… Allting går att förbättra, och att springa rätt handlar inte enbart om koordination. Endel har lättare för det, precis som med allt annat. Men lägger man ner mycket tid på praktisk träning med hunden så är det ju tråkigt när man inte kommer mer än 4a hinder på tävlingen och sedan har man glömt vad man tänkt göra.

Många har förundrats över hur jag alltid kommer ihåg banor från tävlingar. Jag kommer än idag ihåg mesta delarna av Tildas första officiella hoppklassbana, och det är inte för att jag har bra minne, jag har uruselt minne. I vilket fall så är här några ganska små grejer som inte kräver så väldigt mycket, men som iallafall har lärt mig att bli bättre på att ta mig igenom banorna på önskat sätt.

* Sätt dig in i andras kroppar. Utnyttja tiden på tävlingarna genom att titta på duktiga förare och försök sätta dig själv in i den andres förarens kropp, känn flyt och timing. Och då menar jag inte bara på den banan du själv ska springa, utan är man i klass 1, så gå till klass 3 banan och insug känslan… hoppa in i en duktig förare, känn flytet, känn kontrollen, känn hur lätta de svåra kombinationerna är… Känn hur tråklingen ska sitta, hur framförbytena bara sker och serpentinen rinner förbi…

* Visualisera dig själv göra övningar. Om du bestämmer vilka övningar du ska träna imorgon, försök att gå igenom dom i huvudet och se dig själv utföra övningen. Det ska vara i realtid, man kan alltså inte ta fastforward i hjärnan 100 gånger på en minut och sen vara klar.

* Dagen efter du har gjort övningarna försök åter igen att gå igenom dem i huvudet. Likaså gäller tävlingar, har du glömt banan dagen efter en tävling så har du inte analyserat och kört igenom den tillräckligt många gånger i huvudet efteråt.

* Träna in att springa vanligt förekommande kombinationer/situationer så att de sitter i
ryggmärgen. Det lämnar utrymme att koncentrera sig på de verkliga
svårigheterna på banan.

* Ha som regel att alltid försöka göra rätt som du tänkt dig första gången du kör en övning.

och så lite annan hjärngympa… Wii…
jupp, vi har en Wii hemma. För er som inte vet vad det är så är
det ett tv-spel, vars kontroller har sensorer så man spelar genom att
röra kontrollen man har i handen. Om man spelar tennis så använder man
t.ex. kontrollen som ett racket. I vilket fall så finns ett spel som
heter “Big brain academy”. Det bygger på att man ska öva upp sin hjärna
så man utnytjar så stor procent som möjligt av hjärnan. Små övningar
som tränar visualisering, memmorering, identifiering, analysering m.m.
Och vad har då detta med agility att göra? JO det förbättrar förmågan
att analysera och komma ihåg banor 🙂 Tänk om man hade haft ett sånt
spel när man var liten… Men undersökningar visar enligt artikeln att
även vanliga tv-spel förbättrar selekteringsförmågan, att selektera
bort sånt man ser men inte är av värde.

Betongskallen
Här sitter jag med min ömma näsa. Tulo med sin betongskalle stångade mig rakt på näsan när vi tränade häromdagen. Jag minns inte att jag har börjat gråta av smärta sen jag var liten, men detta gjorde fruktansvärt ont. Blev orolig för hjärnskakning, men den kanske bara hamnade på rätt plats igen, det återstår att se…

Provocerat Blinbyte
Jag lyckades även provocera fram ett ofrivilligt blindbyte på Tilda. Över A och sedan rakt in i banantunnel körde vi 10 gånger. Sen sprang jag före henne och skulle svepa henne med mig in i fel tunnelingång varpå hon totalt ignorerade mina tyydliga signaler och tog tunneln… och då är hon ändå ingen hund som låser sig med det första.

Snart NM
Jag har tappat suget igen, som jag gör varje höst, tror att laddningen inför VM tog musten ur en. I vilket fall så kom info om Nordiska idag och stämningen blev lite bättre. Det ska bli kul. Tilda kommer antagligen starta sist i laget, så om de andra är nollade så kan vi ösa järnet för att bättra tid :). Tilda har inte tränat så mycket, men vi har kört Oxrar, nerfart balans och fart genom banantunnlar.

ytterligare en demonstartionsbild att nackskinnet är till för att hålla i… Bra skinn enligt rasen..
Snyggt ansikte hon får när man drar allt bakåt…. facelift, när hon blir gammal så kan jag sätta klädnypa där.

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Ett nytt agilit/retriver-koppel:
Vadderat all-in-one, med två flyttbara stopp, en för stryp och en för öppning.
Skriv “Miss-terror” när ni beställer så bjuder jag på frakt.

115:-

Koppel, hundhalsband, hundbäddar, hundtillbehör: www.goodgirl.se

Ja då är det ett faktum att bordet faktiskt är ett hinder. Det bekräftade Tilda när vi sprang en bana och hon helt plötsligt drog mot bordet… Detta fanns inte i min fantasi att hon skulle göra, mycket överrumplad så ropade jag på henne.
Där ser man vad lite träning kan göra.

Agility-Agda
säger att jag inte längre är välkommen på träningstävlingar…

Det senaste har
jag råkat ut för konstig mentalitet.. och det var inte när jag figurerade som
spöke förra söndagen, utan när jag har varit ute på träningstävlingar. Inofficiella tävlingar
som alltid är så otroligt trevliga att åka på. Helt plötsligt har agility-Agda
satt sig på tvären och säger att jag inte längre är välkommen på dessa. Agility-Agda
säger att det är dålig stil av mig att ta med min mamma, våra tre hundar och ha
en trevlig höstdag med massa bra träning på att tävla!. Agility-Agda säger att
jag får minsann vänta tills det finns en klass 3-tävling som jag kan åka på,
för någon uppvisning i hur man ska handla sin hund det vill inte agility-Agda
veta av. Hon vill heller inte veta hur långt efter hon egentligen är en klass
3-hund. Agility-Agda vill nog bara ha en rosett!

Agility-Agda bryr
sig inte det minsta om att det är värdefull träning för mammas klass 1-hund som
behöver träna på att springa i tävlingsmiljö, hon bryr sig inte om att jag
behöver träna min nyblivna klass 3-hund att inte ta alla tunnlar hon ser, eller
att det är sista chansen innan Nordiska Mästerskapen att träna kontaktfälten
med min landslagshund. agility-Agda tycker bara det är för jäkligt att jag
kommer dit och vinner över hennes hund. Att jag dessutom smyger tillbaka
rosetterna eftersom jag vet hur dyra dom är för klubben (15-20kr/st) och
eftersom jag alltid tyckt att rosetter är jättefula och alltid kastat dem rakt
ner i papperskorgen gör Agility-Agda galen. Att jag sedan DESSUTOM vinner första pris i lotteriet (för första gången i mitt liv) vänder världen upp och ner och landslags-konspirationen är ett faktum.

Det knepiga i det
hela är att jag inte vet vem agility-Agda är… vilken kategori hamnar hon i?
Det finns dom som bara tävlar för att det är roligt och socialt, och dom borde
ju inte bry sig om att vinna en träningstävling. Sen finns det dom som tävlar
för att vinna, men för att vinna måste man ju se hundens utveckling i första
hand och tycka att det är intressant att lära av andra och veta hur långt det
är kvar till ”målet”, och det verkar ju inte vara något som Agility-Agda är
intresserad av.

Agility-Agda hör
till den kategorin som vill fika och ha trevligt, vill inte utvecklas, men hon
vill åka på den minsta möjliga tävlingen med minsta möjliga konkurrens så att
hon kan vinna en rosett. Hon hör till en egen kategori.

Vi ska vara
väldigt tacksamma för att det finns driftiga människor som vill arrangera
tävlingar, inofficiella eller officiella. Att dela upp klasser och priser är
mer jobb för arrangören och det kan man inte kräva. Om jag betalar 600:- för
att springa med mina 3 hundar en dag så tackar inte jag nej till ett pris. Man
kan inte vara sur för att andra vill utvecklas och tävla hur duktiga dom än må
vara. Det är dessutom ofta samma människor som ser till att det blir fler
tävlingar arrangerade för agility-Agda i trakten så att alla kan utvecklas ännu
mer. Jag hoppas agility-Agda och hennes vänner funderar över sin inställning
till framtida arrangemang och tar dagen som något roligt man gör med sin hund i
goda vänners lag.

Tävla och träna
ska vara roligt och utvecklande, bittra tanter blir ingen glad av…

Jag tycker dom inofficiella närtävlingarna är super-kul, och vad Agda
än säger så kommer hon få grämas åt att se mig och mina jobbiga terrier
om hon åker, hon kan bara hoppas på att det finns rosetter reserverade för agdorna också… eller träna mer

Nu har jag lagt upp Tildas filmer och lite bilder som Andreas Silfverberg tog under VM.
http://www.goodgirl.se/kennel/

Tetra börjar känna sig hemma. Biter mig i byxbenet som sig bör och tycket tanterna är tråkiga som ska sova så mycket på dagen.
3 kompisar alltid redo…
Tetra och Vira sover under skrivbordet på jobbet…

Ton van de Laar från Holland kommer döma Nordiska mästerskapen. Efter lite googlande så hittade jag hans hemsida, bara Bordecollie, ingen info, och till slut 2 av hans banor.

Jag hittade även info om att han dömde i Drammen i juni -07. Vi är lite dåliga på att ta hit mästerskapsdomare. Varje år dömmer VM-domarna i Norge på Oslo Ag-show och i år har tydligen även NM-domaren dömt i Norge. Så om det är någon tävlingsledare eller annan funktionär som vill få ett plus i kanten så får ni vääldigt gärna ta hit nån domare. Vi hade ju iallafall Yngve i Oxie 🙂

Här är de 2 banorna från Ton:

Han var även med på VM med 2 av sina BC, kollade på filmerna, och hoppas han sprinttränar för fullt inför NM om han ska hinna med fälten.

Länk till nordiska:
http://voittaja.kennelliitto.fi/EN/agilitync2007/etusivu.htm

Hej hopp !…hon är inte på fältet på bilden, men vet i sjkutton om ens alien-La är så flexibel så hon lyckas ta sig till eller från denna positionen utan att vara på fältet.. vad tror ni…(notera även bortre benet ) Kollade filmen, men där stod Silvia ivägen, Bilden är hämtad från vm-sajten… Blindbyten
Idag har jag i praktiken för första gången utvärderat blindbyten, fy vad obekvämt det kändes.. i vilket fall gjorde jag det och jag gjorde det helt fördomsfritt och med open mind. Jag har det senaste praktiserat endel senarelagda F.B. och tänkte att vid dessa ställen vore bra ställe att testa blindbytena.

Senarelagt Framförbyte (bygger på att man vänder tvärt i svängen och lägger framförbytet nåt hinder längre ner istället):
Samma situation med blinbyte:
Det fungerade utan några konstigheter bara jag höll koll på henne, kändes bra och flytigt. Sedan kom det stora testet, att jämföra med F.B. så jag körde samma runda med senarelagt F.B. (som övre skissen) Resultatet blev ingen skillnad… Jag hann med mitt F.B. utan att komma i linjens väg, lika bra och kände mig betydligt mer bekväm.. av naturliga skäl eftersom det är så jag kör. Jag tror att den stora skillnaden på många hundar hamnar i svängen, att man inte vänder sig om och springer, men det blir ju samma med ett senarelagt F.B. Det blir mer aktion i svängen… Lägger man däremot F.B. uppe vid svängen tror jag att många hundar har tendens att sväva ut… :
Men det är väl säkert olika på olika hundar… i vilket fall så är jag nöjd med mina F.B. så jag kommer nog bara använda B.B. vid tunnlar och ev. A. Jag funderade på varför det känns större skillnad vid A:et??? men det kanske har att göra med att man ska förbi ett stort hinder utan att snubbla 😉 Jag kanske gör ett nytt test när jag funderat lite mer… whoo knoows

Har ni åsikter i frågan så upplys mig gääärna alltid intressant att höra andras ideer och kanske utvärderingar.

Det blir ingen kronologisk rapport, det finns det gott om i andra bloggar. Jag har lovat att skriva en artikel, så den kommer framöver. Resultaten har de flesta sett och jag är verkligen imponerad av alla bekanta som har varit inne och försökt att förstå sig på agilityresultaten fast de inte har någon susning om ens skillnad på hoppklass och agilityklass. Tack för allt support och stöd av er som backat upp mig!

Fantastiska La
…är av en annan art. La är som en alien, det finns ingen hund som har den fysiska kapaciteten att springa så fort som La gör. Den är så snabb så att inte domaren hinner se när den trampar på kontaktfälten… Hon missade ett A på VM iår, men hon blev även dömd för balansen som var straight on… (bildbevis finns).

La har nu vunnit 9 induviduella lopp, mer än någon hund någon gång. Någon avundsjuk människa påståd att det var lättare i medium eftersom det inte är lika många hundar, men jag lovar att La hade sopat banan med samtliga bc om de hade hoppat på mediumhöjd.

Blindbyten
Jag har funderat enheldel på blindbyten det sista, och parktiserat dem på “säkra ställen” ett tag. På VM visade många ekipage att det är fullt hanterbart bara man har koll, (upp med tummen på rätt ställe 😉 Jag såg många blindbyten, men bara ett ofrivilligt, jag såg betydligt fler fulesnurrar från otydliga bakombyten. Men jag tror långt ifrån att det passar alla hundar och förare.

Starter
Den vanligaste startproceduren var att gå in med hunden mellan benen och lägga hunden ner för att sedan gå ifrån den. Själv hade jag väldigt svårt att få av Tilda halsbandet eftersom man inte fick ta hunden i nackskinnet, något som jag ska fundera över.

Kontaktfält & Agilitybanan
Det är mycket dåliga KF i small o medium, efter att ha gått agilitybanans banvandring så var jag mycket nöjd, den var riktigt bra. Den satte fälten på prov, hade hunden ingen självständigt A-hinder så fick man se till att ha en riktigt bra slalomingång istället. Det var många som superfegade till slalom och förlorade tid eftersom de inte hade ordentliga a-fält. Balansen stod med en 3 vägskorsning några meter efter, i vilken man skulle rakt fram. Även där gällde självständiga K.F. Det var många som sprang för att hinna till hindrena framför och fick hopp på fältet som följd, eller så fegade de vid fältet och kom efter till hindrena. Amerikanska hunden Guess låg precis framför mig efter hoppet (26a) och slutade med en brons medalj !!

Tildas valpar
På fredag morgon märkte jag till min fasa att Tilda var skendräktig. Jag spenderade mycket tid i helgen att banta henne, flytta henne och promenera henne så hon inte skulle ligge ner sig totalt. Som tur var så var hon iallafall bra i huvudet att springa med utan att hon flippade ur. Jag har bestämt mig till 99% för att kastrera henne. Blå stjärnan tar 9000:- medans mölndals djurklinik tar 5000:- !!! Snacka om skillnad.

Laglopp & Fantastiska supporters
Det roligaste i helgen var när alla 3 nollade i hopplaget och vi hamnade på en 4:de placering i hoppet. Det var otroligt kul att springa i laget och över 200 fantastiska svenska suportrar gjorde ju inte saken sämre.

En stjärna till hela laget
Jag kände att det var en riktigt bra trupp som åkte. Givetvis duktiga, men framför bra gäng. Jag trivdes verkligen och alla tog nervositet, medgångar och motgångar med verkligt sans och på rätt sätt. Ser jättemycket fram emot att åka vidare till Finland med samma gäng i november. Och då inkluderar jag givetvis coachinggänget som gjorde ett superjobb.

Svenska bredden
Att uppleva VM är otroligt inspirerande på alla sätt, och jag hoppas att det i framtiden tas ut 6 olika förare att åka i varje storlek (3 lag o 3 individuellt) Inte bara för att det är olika slags hundar och förare som passar i de olika klasserna utan även för att fler ska få möjlighet till upplevelsen så att toppen breddas.

Det var spontant lite av varje, nu tränar vi vidare mot nya mål…

Foto: Andreas Silfverberg

Helgens mest tänkvärda citat: “-Man är ju bara ute och hoppar lite med hunden”