Miss Terror and Friends

Året är 2019. Det är depressionens år hos mycket hundfolk. Hundgårdar står tomma runt om i landet. Sony har precis lanserat sin uppföljare till Aibo, “Aibo-pure-flesh”. Tillgiven som en labrador, storlek som en agilitysheltie (32cm), Fluffig mjuk päls utan att fälla som kommer i valfri längd och färg. “Aibo-pure-flesh” skäller endast när den blir ombedd eller satt på guard-mode och är förövrigt helt underhållsfri. Den traditionella sällskapshunden har spelat ut sin roll. Bajspåsetillverkarna går i konken en efter en, de privata hundskolarna får sadla om. Brukshundklubbarna hänger på sin rand, nu exakt 4år efter sin största inkomstkälla, agilityns uttåg ur SBK. SKK har börjat sälja reservdelar till Aibon. Alla slags hundar kan bli arbetschampions, delta i prov och i samtliga mästerskap. Det avlas bara på arbetsmeriter och utställningar är ett minne blott sen meriten togs bort som ett krav för några championat 2007 och totalt 2012. Utställningsdomarna har själva skaffat “Aibo-pure-flesh” och lämnat exteriören till en ny generation fysioterapefter som numer har ordentlig utbildning, och som vet hur arbetande hundar ska vara bygda.

Endel av hundgårdarna har utbytts mot laboratorier och kloning har blivit vanligt förekommande sen Silvia klonade La och vann ytterligare 3 VM med Lu. Agility har blivit en accepterad idrott. Gregg blev Oscar-nominerad för sin senaste film, men tyvärr så missade han sin Oskar på grund av ljudkvaliten på filmen. Bakslaget tog honom så hårt att han efter hollywoodfesten lämnade USA med ett drogmissbruk på fickan. När alla tappade tron till systemet på grund av incidenten, började det blinbytas så till den yttersta grad att man var tvungen att förbjuda sheltie och pappillion på banorna. Den ena efter den andra strök med under ben och fötter.

…fortsättning kan följa…

Jag och mamma packade in hela gänget och åkte till halmstadtrakten i går. Det var ju bara Tulo som skulle tävla, så de andra skulle se fram emot en tråkig dag i ridhus. När vi kom dit så hade large kört klart och medium gick banvandring. Emma hade tagit sin sista pinne genom en andra placering i Large . Det stog lite hinder utanför ridhuset som vi hoppade fram på… Tulo slant och landade på hakan varpå blodet sprutade. Han var helt oberörd och när jag såg att det inte var någon tand som ramlat ut eller liknande så försökte jag få bort blodet så gott det gick. För hur ser det ut att springa med en blodig terrier… Jag har ritat baorna väldigt slarvigt, men principerna stämmer. I första loppet tappade jag honom in i tunneln innan slalom, jag blev faktiskt lite överrumplad där för jag trodde att det var ganska tydligt till slalom. Så disk där annars allting perfekt. Han tog tillochmed slalom bra fast det stod rakt mot en vägg och var 5 cm tjocka träpinnar som inte vi är så vana vid.

Andra banan så var det SAMMA FÄLLA fast svårare, verkar som om fantasin trytat lite nånstans.. Så för att ha nån som helst chans att klara detta, så var jag tvungen att vara med nära till hopphindret innan slalom så jag kunde få ett snävt bakombyte och snäv sväng till slalom och undvika tunneln, dessutom blev slalomingången väldigt svår om de flöt ut mycket. I min iver att hinna upp så flöt han ut runt hindret innan istället.

Tulo var lite upprörd över sin diskning så slalom strulade denna rundan. han fick hoppa över sista pinnen i slalom och köra ett bra race resten in i mål.

Filmer då? Tja.. Mamma som Filmade första loppet blev helt yr när Tulo sprang in i tunneln och filmade mest grus resten, och den andra Filmexperten som jag anlitade till sista loppet hade nog trykt på fel knapp för det var ingen Tulo där. 😉 Så ni får göra egna filmer i huvudena denna gången 😉

På kvällen var det årsfest på klubben. Tulo fick sin CHAMPIONATBUKETT 🙂 Och Vira fick uppflyttningsros och diplom. God 3-rättersmiddag hade köket fixat, subventionerat av klubben till 75 :- inll viss dryck. Jag vann även en hink biltvätt å lotterier så snart finns det ingen återvändo…

En logo-skiss till det nya laget 🙂

Idag var en sån där dag då jag verkligen inte ville gå ut med hundarna. Men jag tog mig i kragen och åkte iväg. Jag brukar gå på ett eljusspår 2km bort. Det är brant uppför och jag har flertalet gången optimistiskt satsat järnet och glidigt ner och runt tillbaka när jag inte kommit upp. Idag ville jag inte fastna, jag hade dessutom inte mobilen med mig. Så jag stannade vid parkeringen halvvägs. Väl ute ur bilen insåg jag hur ljust det var. Snön som täckte marken lyste upp grusvägen så jag behövde inte gå elljusspåret idag :). Helt underbart. Två överlyckliga terrier skuttade runt i snön och jag vandrade iväg. Det blåste motvind och snöade. Helt plötsligt började Astrid Lindgrens röst ta över mina tankar. Jag insåg att jag svävade bort till ljudbandet av Emil när jag var liten, då ni vet när Alfred var sjuk och det var snöstorm i Lönneberga. Det enda jag kunde höra genom snön var glasbilens melodi långt borta, huvudet omvandlade till Emils plogbil. Dom nöjda terrierna var som valpar igen.. tja Vira kommer väl alltid vara en valp, men även Tilda rusade omkring och hade kul. När jag hade gått en sväng tänkte jag ta extra rundan tillbaka, men jag var inte riktigt klädd för snöstorm så jag började bli rätt kall och blöt vid det här laget. Givetvis beslutade sig Vira för att inte komma. När jag äntligen fått tag på den lille krulllige så körde jag till butiken och handlade de sista två semlorna. Vilken tur man kan ha ibland :).

Igår stal jag en bana av Line (tackar) innan jag åkte till träningen ifall ingen annan skulle ha med sig ngn. Det var genrep för Tulo. Han är bra i ögat men jag ville inte träna helt pass med honom , så han fick köra banan 2 gånger sen tog mamma med honom hem igen. Han drog mot tunneln på väg till 5, men det räddade jag precis, sen klarade han slalom galant i full fart, jag fick hålla i honom så han inte skulle sväva ut på 14 mellan 8-9 och därför kom jag inte i tid ner till 10 för att få en bra sväng så där var det utsvävning, men istället hann jag med upp till 12, så den svängen blev ganska bra. Han klarade banan med en rivning första rundan och utan ngt fel andra rundan… Mamma har inte sett honom srpinga på länge, så hon var sååå stolt 😉 Men det är ju inte bra med bra genrep.. eller vad säger man, vi får väl se på lördag.

Har nu för tredje gången fått förfrågning från tikägare som vill para sin tik som inte är en parson med min hane…. de vet inte vad det är för Russell de har och de verkar inte ha någon som helst aning om vad Svenska Kennelklubben är för något. Undrar vad de i sin tur säger till sina valpköpare sen, inte konstigt om folk blir förvirrade…

Då är det faktum, Tilda är inte bäst i släkten längre. På träningen igår blev hon slagen av sin son som är 15 månader. Långsprungen som en hjort och smidig som en katt, ska bli intressant att se vad det slutar….
Jupp slät o brun, det är tildas son 😉

Vira var duktig också och hade bra tider, jag fick en liten påminnelse att jag måste träna mer bakombyten med henne. Hon klarar dom bra, men sackar när jag gör dom, så det tyder på att hon blir lite osäker. Hon behöver också köra mer svängar generellt med självförtroende nu när vi ska köra klass 3. Så det är hennes övergripande plan framöver.

Ni kanske minns prinsesskalaset, iår var det Clownkalas på söder och jag var inte där . Se vilka underbara godsaker och vilken fin tårta som sigrid ordnat. HIPP HURRA FÖR SIGRID!