Året är 2019. Det är depressionens år hos mycket hundfolk. Hundgårdar står tomma runt om i landet. Sony har precis lanserat sin uppföljare till Aibo, “Aibo-pure-flesh”. Tillgiven som en labrador, storlek som en agilitysheltie (32cm), Fluffig mjuk päls utan att fälla som kommer i valfri längd och färg. “Aibo-pure-flesh” skäller endast när den blir ombedd eller satt på guard-mode och är förövrigt helt underhållsfri. Den traditionella sällskapshunden har spelat ut sin roll. Bajspåsetillverkarna går i konken en efter en, de privata hundskolarna får sadla om. Brukshundklubbarna hänger på sin rand, nu exakt 4år efter sin största inkomstkälla, agilityns uttåg ur SBK. SKK har börjat sälja reservdelar till Aibon. Alla slags hundar kan bli arbetschampions, delta i prov och i samtliga mästerskap. Det avlas bara på arbetsmeriter och utställningar är ett minne blott sen meriten togs bort som ett krav för några championat 2007 och totalt 2012. Utställningsdomarna har själva skaffat “Aibo-pure-flesh” och lämnat exteriören till en ny generation fysioterapefter som numer har ordentlig utbildning, och som vet hur arbetande hundar ska vara bygda.
Endel av hundgårdarna har utbytts mot laboratorier och kloning har blivit vanligt förekommande sen Silvia klonade La och vann ytterligare 3 VM med Lu. Agility har blivit en accepterad idrott. Gregg blev Oscar-nominerad för sin senaste film, men tyvärr så missade han sin Oskar på grund av ljudkvaliten på filmen. Bakslaget tog honom så hårt att han efter hollywoodfesten lämnade USA med ett drogmissbruk på fickan. När alla tappade tron till systemet på grund av incidenten, började det blinbytas så till den yttersta grad att man var tvungen att förbjuda sheltie och pappillion på banorna. Den ena efter den andra strök med under ben och fötter.
…fortsättning kan följa…
