Miss Terror and Friends

Så är dagens känsla…
Det är inte nyår än, men ändå känns det efter årets landslagsinsatser som en ny start inför kommande år. Det känns roligt och spännande. Vad ska ske vidare med världens bästa Vira och kommer jag orka köra Tulo. En lång vinter framför oss med ridhusträning. Tulo ska få en chans, men det går inte komma ifrån att det är svårt att lägga ner den träningen som behövs på en hund som inte bor hemma. Allt nötande på slalomingångar och kontaktfält är ju hopplöst svårt att genomföra. Men han har kommit såpass långt, så jag ger inte upp riktigt än.

Och så våra små goingar… Ska Sven ta fler cert, kommer Tetra sätta sin första nolla, och Felix.. ska han fortsätta i samma fantastiska utveckling. .. En ny valp kommer antagligen till kennel framöver och visst blir man alltmer sugen, men det blir ju isåfall på Tulos bekostnad. Snart är det MyDog och sen är det GoodGirl-läger i Tandemåla. Sen alla träningskamrater som utvecklas något otroligt hela tiden, även otroligt kul och inspirerande att följa och se fram emot… Massa spännande med andra ord.

Mot nya äventyr!

Världens bästa Vira i trädgården:
bättre fotomodell än sin mor. Synd att mamsis hundtäcke är llite stort.

www.out-n-out.se

Min dröm om de fina premierhindrena från VM som jag trodde de skulle använda förblev en dröm blott i hamar. Inga norge-nationalistiska rödvitblåa vackra trähinder. Därav en helt annan story än tänkt….

Tilda har aldrig en enda gång reagerat på ett konstigt hinder eller att hon ramlat, sladdat och slått sig på diverse sätt. Men på dagen innan NM 2008 så hände något. Men vad hände egentligen i slalom, jag har funderat och kommit fram till en teori.Men problemet först.

4:e hindret, 4:e porten eller nåt i första loppet på lördagen så halkade hon ordentligt, gick långsammare och sedan ur slalom och ville inte gå klart. Jag försökte, men hon var helt ointrsserad, låtsades inte se slalomet, fick henne att gå några pinnar i taget men inte hela. Jag fattade ingenting och gick av helt depremerad och besviken. Trodde någon hade pissat på slalom och att hon landat på det när hon halkade eller något. För stunden enda logiska förklaringen.

Inväntade nästa lopp som var agilityklass. Slalom var hinder nr 18 så det var bara att köra och se. Loppet gick bra, hon gick in fint i slalomet, gick 4 portar, hoppade över ett gäng för att sedan ta de sista 2 portarna. Jag lät henne gå imål. Usch och ve. Nu åker jag hem. NM i morgon och Tilda går inte i norrmännens slalom. Ska vi ringa någon reserv och fråga om de vill komma kanske… Nils var toppen och fixade så vi fick köra slalomet efter tävlingen lite granna på träningsytan. Och då gick hon hela utan problem flera gånger från båda hållen. Skönt, då var problemet löst. Vi har ju dessutom träning 10 minuter innan nordiska i morgon. Så i hyfsat mod men besviken att jag inte kunnat genrepa som tänkt gick jag och la mig den kvällen.

På våra 10 minuters träning så kastade vi oss på slalom och det var inga som helst problem. Hon susade igenom åt båda hållen med hinder före och efter. Kontaktfälten kändes bra och hon tog gungan som var lite av det segare slaget. Hon gick snabbt och bra på den något hala mattan. Weee detta blir kul trots allt.

Tilda gick jättefint i första hopploppet. Så var det dags för slalom… 4a eller nåt portar i slalom sedan gick hon ur. suck vad besviken jag blev. Jag jobbade ändå stenhårt för att få henne igenom och tog 2 portar åt gången typ. Har aldrig gjort detta tidigare men hade full koll på alla pinnar. Efter slalom rejsade vi vidare och hon gick jättefint reserande del av banan. Jag var besviken när jag gick imål. Vilken stöttepelare i laget som inte kommer igenom slalom. De andra 3 hade gått runt med bara 5 fel så vi hade ändå en chans till medalj.

Jag gick en promenad. Insåg att nästa lopp inte skulle gå bättre. Men beslutade mig iallafall att kämpa mitt bästa. En diskad i laget innan det var min tur, så jag visste att jag var tvungen att ta mig runt. Körde på fint, satte fälten, sen var det dags för slalom. 4-5 portar och så gick hon ur. Jag jobbade och tråcklade och vi tog oss igenom. Sen sprang jag på in i mål. Min envishet ledde i allafall till en bronsmedalj för laget 🙂 Så något hade man trots allt tillfört. Men det klart att det var tråkigt.

Min teori efter endel tankeverksamhet:

Slalomet hade “fötter” på bottenplattan som efter ca 4 portar stod på samma sida som hunden sprang på, normalt ska de sitta på den sidan som hunden inte springer på. Fötterna eller bottenplattan bryr hon sig nog inte om att den är fel, hon är van vid konstiga variationer, men på banvandringen på söndagen så noterade jag att de hade tejpat slalom med isoleringstejp. Den enda logiska förklaringen jag kan finna är att hon på lördagens första lopp halkade ordentligt på tejpen och slog sig, att hon halkade och hoppade till berättade flera för mig. När vi sedan tränade efter tävlingen så var ingen tejp på plats och därför inga bekymmer, och när vi tränade på söndag morgon så var ju inte slalom fastsatt, ingen tejp, inga bekymmer. Första loppet på NM så var tejpen tillbaka och därav bekymmer.

Tråkigt att det ska hända just på en sån tillställning. Egentligen ska det väl inte kunna hända kan man tycka.

Men jag får glädjas åt de svenska framgångarna och se vidare framåt. Det var verkligen kul att Annika Mojanis som var ett hinder från att vinnaSM fick sin revansch och vann NM i medium. Att klubbkompisen Elin o Zimba vann var givetvis också superkul. 🙂 SM-tjejerna slår till. GRATTIS GRATTIS HEJA SVERIGE!!! I Large placerade sig Jörgen med Zac som bästa svensk och fick därmed biljetten till Crufts stort grattis och Lycka till!

Tack alla lagkompisar för en trevlig helg! Nu laddar vi vidare!

UR FCI:S REGLEMENTE:

Obstacles may under no circumstances be unsafe for the dogs and must
comply with the following specifications and
be in accordance with the enclosed drawings:

Slalomet i Norge såg ungefär ut så här:
Alla dom röda sitter på fel sida.

Filmerna bredvid varandra gör jag i sony vegas: Länk till programmet: Platinumversionen behöver man.

Det är lite fippel med filmerna men eftersom jag har en liggande så lägger jag upp den i bloggo. Erik är ju **** lika med den lilla räven ända fram till tunnlarna. Nästa år så blir det ÄNNU högre valör på medaljen .

Se Erik vs. adrenalina Hoppklass >>

Här har ni den kroatiska vallhundens springande kontaktfält >>

Som ni ser så blir svängen stoor efter fältet. Jag synkade med Excel och Encores kontaktfält och summa sumaro till tunneln så blir det samma tid från uppfarten. Tänk då när det går rakt fram ….

Jag köpte som sagt VM-filmerna från erik, tyvärr var inte medium hopp med. Men jag har analyserat det induviduella agilityloppet, och mycket riktigt så ser man att det är sista hinderkombinationen där jag kom efter och balansen som vi tappar allt. Sen ser man även att min gardering på långhoppet gör lite granna.

Tilda vs Mascot

Tilda vs totala vinnaren Border Collie witch

Tilda vs vinnaren agilityloppet

http://www.youtube.com/watch?v=0A2moFdM1Yo

En helt ny dimension av klickerträning

Summa i Rättvik så gick helgen bra. Anledningen till min ditresa var i första hand att laget skulle försöka ta sin sista sm-pinne. När Tilda skulle ut i första hopplagklassen så hade de tre första lagmedlemmarna redan nollat sina lopp så vi körde på. Hon har aldrig sprungit i Körhallen innan så han sladdade i svängen och rev, men det kändes bra att köra henne. Utan Tildas resultat så blev det ingen seger, men en andra placering och SM för Fyra tassar!!! :):)

Arrangemanget och hallen var toppen att vara i. Alldeles lagom många deltagare så man hade god plats för parkering och burar et.c.

Tilda kändes väldigt bra att springa med. Första agilityloppet nollade vi. Balansen kunde gått litre snabbare, hon är segare i ridhus än annars på nerfarten. Trots det så var hon bara 2 tiondelar efter Troja och ytterligare någon (minns inte exakt) efter Mascot. Så jag blev positivt överraskad efter loppet. I hopploppet som var sist, fjärde loppet med lagklasserna så tjuvstartade hon som hon ofta gör när hon börjar bli trött i huvudet. Jag lät henne köra varpå hon fick en riktigt ful sväng vid fyran eftersom jag hamnade långt efter. Sen satsade jag på fel hinder och missade nästan ett byte, kom ur fas och var så att säga ett steg efter Tilda hela loppet. Jag trodde det skulle räcka till en 10-15:de placering, men till min förvåning så kom hon 3:a 🙂 efter Nikki och Medusa som låg på samma sekund om jag inte minns fel.
Söndagens hopplopp så blev jag irriterad när jag gjorde en dålig innersväng, varpå irritationen satte sig i benen och jag sprang iväg som en tok. När Tilda kom ur tunneln var jag långt borta. Hon flöt ut långt mot säcken och sedan när hon letade efter mig hamnade ett hopp framför henne som hon totalforcerade för jag var så långt bort. Jag återtog loppet trots rivningen och körde vidare. Fick till sista sekvensen bra förutom att hon trasslade in sig i säcken. Så summa blev det en krash (rivning) och en tid 2 sekunder efter troja som vann. I agilityloppet så nosade hon runt innan start, jag började bli trött och lät henne göra det, vilket resulterade i noll-kontakt när vi skulle starta. Svaj hit och svaj dit fick mig att ge upp så vi diskade oss. Banorna var överlag ganska fantasilösa klass 2-banor.

Vira var jätterolig att springa med hela helgen. Hon hade bra grundtempo. Jag pressade henne i hopploppen och fick ett antal vägringar. Men vad gör det när målet närmar sig 🙂 Kan ju inte låta bli att undra om det är sista tidens träning som satt spår eller om hon helt enkelt diggade underlaget.

Helgens största händelse var när Tildas son Sven med förare Marianne lyckades nolla agilityklassen och hamna på en fjärdeplacering. Vilken innebar CERTIFIKAT !!!! SUPER GRATTIS! WEEEEEEEEEE!!!

Trött och stolt Sven med sitt första agility Cert 🙂
Terrierbilen ska åka hem igen:
Goodgirls flying circus var med och sprang lag på lördagen. Både tetra och tulo var nog inte vana vi underlaget och rev endel. Men de kom iallafall runt i hoppklassen 🙂 Jag skulle ta tetras tid som var den snabbaste i klassen med Tulo och drog därför på mig en vägran när jag skulle tajta bakombytet och fick honom att gå innan hindret. Med Vira hann jag inte med ett byte efter tunneln som planerat. Kul var det iallafall. Och farliga på banorna som lag kan dom nog bli om ett år eller 2 😉

Det var en snabb-rapport, nu måste jag åka.