Miss Terror and Friends

Viras nuvarande sovpoistion. Hon märkte inte ens att hon blev fotad. Ligger i drömmarnas värld. Bara hon inte blir beroende. Kanske en hint att man måste kööpa nya skor… Fast dom är ju ganska nya

Igår fick jag mp3 med från mina tonårsidoler. När jag bodde i Longsight, Manchester så blev jag bestulen mina dåvarande cd och vinylspelaren står inte framme så det var ett tag sen jag riktigt lyssnade på låtarna. Jag lyckades aldrig träffa någon konsert innan 1996 då jag insåg att det var sista chansen att se den dalande gruppen live på Nynex Arena i Manchester. Robert är numer antagligen ganska överviktig och utan smink inget vidare vacker… men vad gör väl det, musiken väcker många minnen till liv.

2 klassiker:
Just Like Heaven >>
Boys Dont cry >>

Det enda nära decent på senare dar (sådär 10-15år sen), väldigt happy:
Mint Car >>

Hoppitopp vad det är härlig med snö 🙂

Jag kikade lite lätt efter boende i sundsvall men det största minnet från det försöket var Rod Stewarts kommande vistelse som flashade på turistbyråns sida. Jag skrattade gott och skojade att jag skulle ta en Rod Stewart dagstur. Sen kom jag på ….. Tänk om det ingår i landslagsuttagningen att man måste vara med på guidad Rod Stewart tur och koncerten… som om det inte var illa nog att man ska bege sig till Sundsvall… Jag hade endel underhållande flashar och skrattade gott. Ibland undrar jag vad folk har i sina mp3-spelare på banvandringen och brukar konstatera att jag är nog lyckligast av att inte veta. Till och med i hundbloggarna så fylls det med melodifestivalsinslag. Jag fick frågan om jag är en “sån som bojkottar” melodifestivalen. Jag bojkottar inte melodifestivalen. Jag har inget emot Stockholm pride festival, som jag tror de flesta av den manliga melodifestivalbojkottarpojkarna är rädda att förknippa sig med eftersom faktum är att melodifestivalen antagligen är årets näst största glamourevent… Jag mår helt enkelt dåligt när jag hör musiken… jag överdriver inte. Nu kan jag egentligen inte säga något för jag har tack och lov inte hört mycket av årets låtar. Men i söndags vid frukostbordet blev jag påtvingad Carola och Nordman, jag kunde naturligtvis bytt kanal, men samtidigt så var det min chans att bekräfta att mina förutfattade meningar att musikstandarden i den svenska melodifestvalen var helt korrekta.

Jag såg ett program på tv om dålig smak, där de lekte med dålig smak, för att kunna göra det måste man veta vad bra smak är, de kom tillbaka till för att bryta reglerna måste man kunna dom, ska inte gå in mer på det programmet. För några veckor sedan var det en kund som diskuterade det med mig? Kan man säga att någon har dålig smak? Tja jag som levt med musikdilemmat sen jag var liten försökte omformulera mig till att det handlar nog mer om intresse än om smak. Är man intresserad av något så vill man dyka djupare och lära sig mer. Ju mer man lär sig desto tråkigare blir utgångsläget. Man lär sig se repriserna, klyschorna, det stereotypa, och man tröttnar på det och vill utvecklas. Tänk om varje agilitybana såg likadan ut… eller om det bara fanns m-banor att springa. Ja då hade det nog blivit lite tråkigt för oss som vill utvecklas och tycker det roliga med agilityn är att hitta nya utmaningar. Medans endel som inte är lika hjärntvättade skulle tycka det vore helt ok att springa m-banor i 6år, eller hur länge man nu har turen att få tävla med sin hund. Jag tycker om lite motstånd för att få motivation att jobba vidare. Sen är det olika smak vilken variant man föredrar. Jag har förståelse för dom som inte är lika tokiga, och dom som kanske inte har just det intresset, det finns ju mycket enannan inte har koll på. Så jag skulle nog inte säga att ngn har dålig smak, jag skulle bara säga att dom helt enkelt inte är lika intresserade. … och sen finns det andra intresserad som har annan smak. Men intresserad eller ej så kan man ju njuta, ha kul och uppskatta saker på sitt eget sätt. Bara jag slipper påtvingad Rod Stewart tur, så är jag nöjd 🙂

Jag hade bjudit in Annika Falkenberg för föreläsning på klubben, så igår, söndag var det föreläsning. Toppen att klubben hjälper till med sånt 🙂 Till en början så hängde nog inte alla riktigt med på vart hon ville komma, men när det blev lite mer praktiskt så var alla på spåret igen. Det är så kul när man ser att folk får aha-upplevelser och jag tror de flesta tyckte det var intressant.

Jag har bestämt att köra lite mer uppbyggnad på Vira nu framåt våren för att se om jag kan få bl.a. snabbare svängar. Jag har det senaste året mest lagt ner tid på Tilda när det kommer till det fysiska, men nu är det dags för Vira att få komma ikapp. Vira är ju egentligen den som behöver det mest, eftersom hon är lite stelare av sig och eftersom hon är den som har tendens att använda mycket ben och mindre rygg. På sommaren har hon enorma lårmuskler. Så nu när det mentala börjar falla på plats alltmer så är det dags att väga. Ska bli intressant att se…

jaha var det här roligt… han glömde tydliga bifoga bilden igår, och givetvis trodde jag ju att grannens hund försvunnit….


Fick följande brev av min bror idag som bor på Druvefors i Borås:

Hej
!

Jag vet att de flesta av er
gillar hundar, och gärna vill hjälpa
till med att hitta en
försvunnen hund.

Vår granne har blivit av
med sin älskade Chihuahua, och är desperat till att hitta
honom igen.

Härom kvällen satt hon och
tittade på TV och kallade på hunden, men han kom inte. Då såg
hon till sin förskräckelse att bakdörren var
öppen.

Hon har satt upp lappar
överallt, men ingen har svarat. Om ni ser en ensam Chihuahua, var
vänlig och kontakta ägaren
snarast!

Jag och mamma packade in hela gänget och åkte till halmstadtrakten i går. Det var ju bara Tulo som skulle tävla, så de andra skulle se fram emot en tråkig dag i ridhus. När vi kom dit så hade large kört klart och medium gick banvandring. Emma hade tagit sin sista pinne genom en andra placering i Large . Det stog lite hinder utanför ridhuset som vi hoppade fram på… Tulo slant och landade på hakan varpå blodet sprutade. Han var helt oberörd och när jag såg att det inte var någon tand som ramlat ut eller liknande så försökte jag få bort blodet så gott det gick. För hur ser det ut att springa med en blodig terrier… Jag har ritat baorna väldigt slarvigt, men principerna stämmer. I första loppet tappade jag honom in i tunneln innan slalom, jag blev faktiskt lite överrumplad där för jag trodde att det var ganska tydligt till slalom. Så disk där annars allting perfekt. Han tog tillochmed slalom bra fast det stod rakt mot en vägg och var 5 cm tjocka träpinnar som inte vi är så vana vid.

Andra banan så var det SAMMA FÄLLA fast svårare, verkar som om fantasin trytat lite nånstans.. Så för att ha nån som helst chans att klara detta, så var jag tvungen att vara med nära till hopphindret innan slalom så jag kunde få ett snävt bakombyte och snäv sväng till slalom och undvika tunneln, dessutom blev slalomingången väldigt svår om de flöt ut mycket. I min iver att hinna upp så flöt han ut runt hindret innan istället.

Tulo var lite upprörd över sin diskning så slalom strulade denna rundan. han fick hoppa över sista pinnen i slalom och köra ett bra race resten in i mål.

Filmer då? Tja.. Mamma som Filmade första loppet blev helt yr när Tulo sprang in i tunneln och filmade mest grus resten, och den andra Filmexperten som jag anlitade till sista loppet hade nog trykt på fel knapp för det var ingen Tulo där. 😉 Så ni får göra egna filmer i huvudena denna gången 😉

På kvällen var det årsfest på klubben. Tulo fick sin CHAMPIONATBUKETT 🙂 Och Vira fick uppflyttningsros och diplom. God 3-rättersmiddag hade köket fixat, subventionerat av klubben till 75 :- inll viss dryck. Jag vann även en hink biltvätt å lotterier så snart finns det ingen återvändo…