Miss Terror and Friends

Igår kände jag mig som jag var med i tv-shops dolda kamera. Vi har ett bord på jobbet som inte går att få rent… Det har en struktur som skiten kryper ner i. Jag har kokat maskindiskmedel och låtit dra in, och fått det hyfsat, men aldrig rent.. jag har skrubbat o skrubbat, och ofta har jag varit på väg att köpa ett nytt bord… Tills igår. Jag köpte en Erasing pad. På 2 minuter så var bordet som nytt.. det var helt otroligt… smutsen bara försvann.. jag blev helt exalterad och stod och erasade bort smutsfläckar tills svamparna bara var ett minne blott… Så ett hett tips är “Erasing pad”. men använd den inte på trä… 😉

Anna håller på att flytta till sin nya stora gård, så jag fick bilder på mobilen.
Från vänster tik, tik, tik, hane, tik. (Jag vet egentligen inte vilken som är vilken av de två sista, men de är ju ganska lika 😉
De två tikarna med mest färg

Anna ringde, Nu är Tulo stolt pappa till fyra tjejer och en kille.
Alla valparna har ganska mycket färg. 3st tre-färgade, 1 tan och en antagligen tan. Pigga o runda och har kommit igång att äta bra. Är ni intresserade av en parsonvalp kontakta Anna Hall på Kennel Skogsvallaren. Tulo är en blixt på agilitybanan och Russla är jaktmeriterad, så det kan nog bli fartiga valpar. Båda är glada och trevliga. De flesta blir antagligen “small” eftersom Tulo är 34,9 och Russla 33-34.

Husse tycker att Vira ska ha en sån här, käänns ju lite överflödigt just denna sommaren… Men till vintern så kan den värma också…

Komfort Pets’ climate-controlled pet
carrier

Gryt
I morse tog jag och Vira en sväng till grytet. Hon tog alla gångar och hinderpassager utan problem, men skallade lite mindre än vanligt. Känns som om hon börjar tröttna lite på gallret och att hon inte kommer fram till grävlingen. Hon var framme skällde lite, bröt snabbt, sökte ny väg o.s.v. skällde kort på alla ställen, och när jag kallade ut henne så kom hon fint ut. Hon ställde sig mot staketet, pep ivrigt och vädrade något att jaga som inte satt bakom galler… borde ta anlagsprovet snart, men proven stämmer inte med mitt schema riktigt så det får bli som det blir..

Agility
På eftermiddagen tränade vi agility. Tilda verkligen avskyr svenska svängar. Testade varianten från Falklenberg. Tilda skäller när banan är dum, -att komma i full fart för att sedan svänga helt om och göra en tråkling tycker Tilda är fånigt banbyggeri och då skäller hon på domaren… fast det kan jag stå ut med, det som irriterar mig är svängen som blir.. den blir stor och yvig. Jag testade förbereda henne och då hade hon ändå gjort kombinationen, men den blev ändå stor. Jag testade att vara på båda sidor för att se om det ena eller det andra var bättre, men lika illa. Sen testade jag till och med att trycka hennes väg som jag egentligen är emot, men inte hjälpte det… hon måste hoppa rakt fram, bli förbannad och sedan motvilligt göra den stora svängen och komma tillbaka. På tävling så måste jag dessutom tänka på hennes rivningar och eftersom hon kan vri sig i luften när hon vill så kan man inte styra henne när hon hoppar, hon har en väldigt sen låspunkt. Nu innehåller vanligtvis inte internationella domares banor såna här död-svängar, det räcker att hon kommer i en liten vinkel så blir det betydligt bättre, “no suprises” som Tilda brukar säga.

Efter övningen med Tilda fick Vira köra lite slalom, sen byggde jag ihop en liten bana i två varianter och tog
tid.

Variant 1:Den första varianten så hade jag en dödvinkel mellan 2 o 3 i full fart, för jag måste väl träna det med Tilda hur tråkiga jag än tycker att dom är. Sen släpp till slalom som Tilda tog självständigt och bra. Men jag måste tänka
tvärtom med Vira. Tilda måste jag låta släppa om hon ska jobba
självständigt till slalom, medans Vira släpper som en gummisnodd till fel hinder om
jag låter henne göra det… hon tog lätt nian baklänges när jag var lite nonchalant en runda. Jag ville även träna F.B. efter slalom och det fungerade fint på båda tjejerna. Viras utsvävning på denna banan kom i slutet, jag hade svårt att få det tajt och fint 11-13, kanske jag lät henne flyta för mycket, kanske jag var slö och inte jobbade ordentligt. I vilket fall körde de banan på ca: samma tid på sina höjder.

Variant 2:
Den andra varianten var Vira en halv sekund segare på, det beror på att denna slalomingången är mycket värre för henne. Hon är stelare i kroppen och har inte lärt sig tricket att runda pinnen riktigt bra i så här brant vinkel. Vi ska träna mer på det. Hon går gärna in i andra porten, så jag satte en numerskylt ivägen, då gick det bra. Skulle haft ingångstränare (båge) till Vira på detta, kanske ska fixa ett snöre och spänna upp. Så hon slipper tänka, bara lära kroppen att runda porten bra.

Vi avslutade med en kort motivationsbana, sen gick vi en härlig promenad i skogen och fastnade i på ett karlhygge, det blev bra träning för mig och Tilda som kömpade oss fram, medans Vira bara flyter ovanpå alla pinnar på nåt vis.. vet itne riktigt hur hon gör, men hon är ju lättast i gänget.

Det var lite klippt i texten i hundsport för er som vill pussla så kommer det saknade stycket här:

…och linjen i banan, utan att riva, och vi har fortfarande mycket att jobba
på.
Min yngre
hund tänker annorlunda, river sällan, så ….

Det är inte bara hundar som gör överslagshandlingar. När jag har massa annat att göra så kände jag igår att jag var tvungen att efter 3 år sätta ihop en hemsida åt företaget… jaja det är ju alltid bra att ha lite mer info än adressen uppe. Ta gärna en titt för att få en klarare bild än mina luddiga svar på vad jag gör www.newt.se

Jag tror att Tilda kan ha dragit upp sitt framben. Hon hade ont för ett tag sen och jag märkte igår att hon haltade lite när hon gick upp ur sängen. Vi körde ju mycket slalomövningar i ganska geggig terräng på kursen i fredags, så det är ju inte helt omöjligt. Kanske det inte var klorna alls. I vilket fall så tar vi det lungt och försöker hitta alternativa sätt att träna. Mia tipsade mig om power-walk, så jag gjorde slag i saken. Ut i skogen med mina två i koppel. Det blev för mycket så den lilla fick sköta sitt själv. Så jag med Tilda i koppel… och så ska man få till det där med att skritta också, problemet var att rådjuren hade haft otaliga power-walks på samma ställe, så den mesta powern behövdes i min arm för att försöka få till en lagom takt i mossan. Vira hon försvann, svischade förbi, försvann svischade förbi, jag och Tilda kämpade… Tilda drog, nosade ferbrilt och pep för hon ville hjälpa Vira, jag drog segade och gick och stirrade blint på Tildas steg för att se om det blev någon power där… Inte helt lätt ska jag säga, men träning ger färdighet, så imorgon ska vi ta ett pass till. Under tiden som jag gick så svischade många uppfinningar genom huvudet på mig.. något smart sätt att få dem att arbeta med rygg och bakben utan att min arm skasluta som Karl-alfreds… Ja idéerna var otaliga, kanske inte så bra alla… Synd att inte det är varmt, då hade man kunnat simma också, för vem vågar dra hunden till blå stjärnans bassäng såhär i kennelhostetider…