Jag tror att Tilda kan ha dragit upp sitt framben. Hon hade ont för ett tag sen och jag märkte igår att hon haltade lite när hon gick upp ur sängen. Vi körde ju mycket slalomövningar i ganska geggig terräng på kursen i fredags, så det är ju inte helt omöjligt. Kanske det inte var klorna alls. I vilket fall så tar vi det lungt och försöker hitta alternativa sätt att träna. Mia tipsade mig om power-walk, så jag gjorde slag i saken. Ut i skogen med mina två i koppel. Det blev för mycket så den lilla fick sköta sitt själv. Så jag med Tilda i koppel… och så ska man få till det där med att skritta också, problemet var att rådjuren hade haft otaliga power-walks på samma ställe, så den mesta powern behövdes i min arm för att försöka få till en lagom takt i mossan. Vira hon försvann, svischade förbi, försvann svischade förbi, jag och Tilda kämpade… Tilda drog, nosade ferbrilt och pep för hon ville hjälpa Vira, jag drog segade och gick och stirrade blint på Tildas steg för att se om det blev någon power där… Inte helt lätt ska jag säga, men träning ger färdighet, så imorgon ska vi ta ett pass till. Under tiden som jag gick så svischade många uppfinningar genom huvudet på mig.. något smart sätt att få dem att arbeta med rygg och bakben utan att min arm skasluta som Karl-alfreds… Ja idéerna var otaliga, kanske inte så bra alla… Synd att inte det är varmt, då hade man kunnat simma också, för vem vågar dra hunden till blå stjärnans bassäng såhär i kennelhostetider…