Miss Terror and Friends

Måste även gratulera mina suoerduktiga lagkompisar (Pippi, Festis och Vicky) som var i Rättvik och hämtade hem 2 stycken SM-pinnar åt oss . Härligt!!

Sen jag kom tillbaka till NM har jag varit sängliggande. Drog på mig en rejäl förkylning. Därför har jag inte orkat rapportera i bloggen. Ska göra en snabb rapport för er som inte hittar till alla listor m.m. men som undrar hur det gick.

Lördag “vanlig tävling”:
Mattan var annorlunda och lite hal, så att få springa två “vanliga lopp” på lördagen för att prova mattan var behövligt. Första agilityloppet startade hyfsat bra, vi missade ett hinder som hon gled förbi och diskade oss, men hon tog kontaktfält och kändes bra. Efter en runda på mattan gick hopploppet bättre, fick nån ful sväng, men nollade iallafall och det kändes skönt, och Tildavar i bra form. I Finland har de lite speciella regler på Internationella tävlingar så de slår ihop de båda loppen, därav ingen placering.

Loppen Söndag NM:
I första agilityloppet så hoppade hon balansens fält, första gången sen juni, fältet stod lite annorlunda och det var ju sandat, men jag blev ändå förvånad. Kanske är det för att jag har prioriterat fart ner på balansen det senaste och inte varit riktigt lika hård som innan med att stanna kvar. Efter att hon hoppat så var det dåligt av mig att inte hålla min plan, gjorde ett byte som jag inte hade tänkt och kom ivägen framför ett hopphinder så hon rev. I det andra loppet så stod balansen väldigt lika och hon gjorde om samma sak . Även Rasmus o Musse fick fel på balansen så det var väl helt enkelt inte så lätt placerat. Det positiva om man bortser från balansen var att vi gjorde bra koncentrerade lopp och hade bra tider trots att det inte var Tildas typ av banor och hon var en av få som inte hade klister på tassarna. Så även om hon hade gjort sitt fält sedvanligt hade vi varit med bra :). Jag tyckte ändå iochförsig att hon hade godkänt grepp andra dagen när hon kommit in i mattan lite bättre.

Individuellt låg jag då 12:a och eftersom 10 gick till final så blev det inget finallopp. Musse och Whoppie gick till final och kom 5a och 6a totalt med 5 resp 10 hinderfel.

Vårat lag kom trea och fick bronsmedaljer med oss hem, Toppen med nordiska 😉

Mediumlaget runda 1:
Marie med Whoopi gick in med 0 fel 43,43
Erik med Rasmus blev diskade
Jens med Musse gick in med 0 fel 44,41
Anna med Tilda gick in med 10 fel 38,56

Mediumlaget runda 2:
Marie med Whoopi kom in på 0 fel 43,99
Erik med Rasmus kom in på 5 fel 41,40
Jens med Musse kom in på 5 fel 45,34
Anna med Tilda kom in på 5 fel 38,97

Det var lite kortfattat, nu ska jag krya på mig inför nya äventyr.

Tack alla medresenärer för en trevlig helg och grattis till alla medaljer och fina lopp!!!

Här är resultatlistan induviduellt medium, osorterat efter plac. 10 >>

Här är resultatlistan lag >>

Kolla denna http://producten.hema.nl/

Jag läste en artikel om att komma ihåg banor och därav detta inlägg. Flera saker stämde överrens med hur jag har tränat under åren för att disträ som jag är ändå klara av koordinera ting o tang… Allting går att förbättra, och att springa rätt handlar inte enbart om koordination. Endel har lättare för det, precis som med allt annat. Men lägger man ner mycket tid på praktisk träning med hunden så är det ju tråkigt när man inte kommer mer än 4a hinder på tävlingen och sedan har man glömt vad man tänkt göra.

Många har förundrats över hur jag alltid kommer ihåg banor från tävlingar. Jag kommer än idag ihåg mesta delarna av Tildas första officiella hoppklassbana, och det är inte för att jag har bra minne, jag har uruselt minne. I vilket fall så är här några ganska små grejer som inte kräver så väldigt mycket, men som iallafall har lärt mig att bli bättre på att ta mig igenom banorna på önskat sätt.

* Sätt dig in i andras kroppar. Utnyttja tiden på tävlingarna genom att titta på duktiga förare och försök sätta dig själv in i den andres förarens kropp, känn flyt och timing. Och då menar jag inte bara på den banan du själv ska springa, utan är man i klass 1, så gå till klass 3 banan och insug känslan… hoppa in i en duktig förare, känn flytet, känn kontrollen, känn hur lätta de svåra kombinationerna är… Känn hur tråklingen ska sitta, hur framförbytena bara sker och serpentinen rinner förbi…

* Visualisera dig själv göra övningar. Om du bestämmer vilka övningar du ska träna imorgon, försök att gå igenom dom i huvudet och se dig själv utföra övningen. Det ska vara i realtid, man kan alltså inte ta fastforward i hjärnan 100 gånger på en minut och sen vara klar.

* Dagen efter du har gjort övningarna försök åter igen att gå igenom dem i huvudet. Likaså gäller tävlingar, har du glömt banan dagen efter en tävling så har du inte analyserat och kört igenom den tillräckligt många gånger i huvudet efteråt.

* Träna in att springa vanligt förekommande kombinationer/situationer så att de sitter i
ryggmärgen. Det lämnar utrymme att koncentrera sig på de verkliga
svårigheterna på banan.

* Ha som regel att alltid försöka göra rätt som du tänkt dig första gången du kör en övning.

och så lite annan hjärngympa… Wii…
jupp, vi har en Wii hemma. För er som inte vet vad det är så är
det ett tv-spel, vars kontroller har sensorer så man spelar genom att
röra kontrollen man har i handen. Om man spelar tennis så använder man
t.ex. kontrollen som ett racket. I vilket fall så finns ett spel som
heter “Big brain academy”. Det bygger på att man ska öva upp sin hjärna
så man utnytjar så stor procent som möjligt av hjärnan. Små övningar
som tränar visualisering, memmorering, identifiering, analysering m.m.
Och vad har då detta med agility att göra? JO det förbättrar förmågan
att analysera och komma ihåg banor 🙂 Tänk om man hade haft ett sånt
spel när man var liten… Men undersökningar visar enligt artikeln att
även vanliga tv-spel förbättrar selekteringsförmågan, att selektera
bort sånt man ser men inte är av värde.

Grattis till Tetra och Maria som fick CK på utställning i växjö idag

Städade och hittade lite gamla bilder… hua vad tiden går fort… 8-9veckor är hon på bilderna
Ska tillägga att det röda halsbandet hänger på en krok på jobbet, när jag städade hängde jag viras första agilityrosett bredvid, som är den enda rosett som jag numer har.

Betongskallen
Här sitter jag med min ömma näsa. Tulo med sin betongskalle stångade mig rakt på näsan när vi tränade häromdagen. Jag minns inte att jag har börjat gråta av smärta sen jag var liten, men detta gjorde fruktansvärt ont. Blev orolig för hjärnskakning, men den kanske bara hamnade på rätt plats igen, det återstår att se…

Provocerat Blinbyte
Jag lyckades även provocera fram ett ofrivilligt blindbyte på Tilda. Över A och sedan rakt in i banantunnel körde vi 10 gånger. Sen sprang jag före henne och skulle svepa henne med mig in i fel tunnelingång varpå hon totalt ignorerade mina tyydliga signaler och tog tunneln… och då är hon ändå ingen hund som låser sig med det första.

Snart NM
Jag har tappat suget igen, som jag gör varje höst, tror att laddningen inför VM tog musten ur en. I vilket fall så kom info om Nordiska idag och stämningen blev lite bättre. Det ska bli kul. Tilda kommer antagligen starta sist i laget, så om de andra är nollade så kan vi ösa järnet för att bättra tid :). Tilda har inte tränat så mycket, men vi har kört Oxrar, nerfart balans och fart genom banantunnlar.

ytterligare en demonstartionsbild att nackskinnet är till för att hålla i… Bra skinn enligt rasen..
Snyggt ansikte hon får när man drar allt bakåt…. facelift, när hon blir gammal så kan jag sätta klädnypa där.

………………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Ett nytt agilit/retriver-koppel:
Vadderat all-in-one, med två flyttbara stopp, en för stryp och en för öppning.
Skriv “Miss-terror” när ni beställer så bjuder jag på frakt.

115:-

Koppel, hundhalsband, hundbäddar, hundtillbehör: www.goodgirl.se

Idag kom en elak orange hund flygande mot Tilda… ja ägaren hade säkert inte formulerat det så, men snäll eller inte så uppskattar inte Tilda när det kommer stora oranga hundar ivrigt flämtandes i full fart, bakifrån dessutom. Tilda rörde sig inte ens, stod och luktade i gräset 20 meter bort. Tilda sa vad hon tyckte och den oranga hunden gick igång och tog inte nej för ett nej, jag såg entrén till blåstjärnan framför ögonen och kastade mig mellan dom (så gott det gick) och skrek med hela min pondus, (jag hade ingen aning hur den oranga hunden skulle bete sig) de kom isär,den oranga hunden gav sig inte, i ett valt ögonblick så kunde jag kasta mig mellan och fånga tilda och skrämma iväg den oranga hunden.

MEN jag sträckte ryggen Hade jag inte sträckt ryggen så hade jag nog inte ens kommit ihåg händelsen vid det här laget, men detta gjorde mig bitter över glada hundar som ska fram och hälsa på alla och som kanske inte alls är så glada när inte den andra hunden är med på leken. Hade det inte varit för nordiska så hade Tilda fått äta upp hunden.. nästa gång kanske… Terrierna överlever det mesta, men Ajaja, min stackars rygg…

Undrar om man är mer noga med att ens hund inte springer fram till andra hundar om man har en riktigt aggressiv hund som man vet hugger… jag tror det… tacka vet jag arga hundar…