Som man säger i norge…
Ting
Tar
Tid

Efter att ha kikat på NM så blev jag inspirerad att skriva några rader om grundträning. Man ser med en gång när en hund och förare är grundtränade bra ihop. Det ser så enkelt ut, effektivt, snabbt men ändå sansat.

Glöm inte att vara tålmodiga när ni tränar moment och grunder. Själv tycker jag det är roligt att nöta grundträning, och även att forma hundens kommande grundträningsplan i huvudet allteftersom man utvecklas. När man går kurs så är det viktigt att selektera ut vilka tips man tror passar bra och verkligen tro på dem för att sedan genomträna dem ordentligt och ge det en chans. När man tränar så måste man vara konsekvent och tro på sin idé. Man behöver köra hunden så som man vill att slutmålet ska se ut. Man måste utmana sig själv och hunden för att komma framåt. Är hunden dållig på att ta hinder som står horisontellt (som en av mina hundar är), så fega inte och ge den extra svängar på träning för att hindren just i den kombinationen står så att man ändå klarar situationen efter. Ös på så som du vill att det ska se ut när det är klart, och jobba hellre om sekvensen separat om det inte fungerar i en bana. Försök se kombinationer från sin svåraste vinkel, (vad kan hända sen…) Om inte hindren hade stått såå… Det kan vara svårt om man inte har haft en hund förut att se dit man vill nå. Det är lättare att relatera till sin äldre hunds kunskaper. När inte unghunden reagerar lika bra på en sak så har man en måttstock, man har målbilden och känslan helt klar för sig. Man kan selektera ut vad som tar längre och vad som tar kortare tid att jobba på, var behövs krutet. Men även om inte målbilden är lika solklar i kroppen, så kan prioriteringslistan och momenten finnas där, och det allra viktigaste, viljan att lösa problem istället för att se svårigheterna och undvika dom. Jag minns att man hade en annan självinsikt… det är väl endel av processen för att jobba vidare…

Som Zaphod Beeblebrox när han gick in i dödsmaskinen som var byggd för att man skulle se hur liten man själv var i förhållande till universum. I samma sekund som man insåg det så exploderade hjärnan, på alla utom Zaphod (galaxens president). Han kom ut, som den enda överlevande, ur dödsmaskinen och sa:

– Var det inte det jag visste? Jag är en riktigt schysst snubbe! Ja, jääädrar…

I vilket fall, be patient