Idag åkte jag upp till banan igod tid och gick en underbar promenad med vovsen. Tilda visar inga symptom på foten nu. Hon har fått ta det väldigt lungt och bara gått invalidpromenader med husse, för även om hon har gått bra på den ett tag så vill jag inte att hon börjar snedbelasta ifall hon har ont. Idag fick hon springa i skogen, men agilityn får vänta lite till.
Vira kräver ju endel från min sida för att träna agility och jag kände inte att orken var med mig så då beslutade jag att följa mina egna råd till torsdagskursen “Låt bli att träna om ni inte kan ge 100%, ta en promenad i skogen istället”. Vira kan man inte slöträna med, för då hittar hon på annat, eller lallar runt. (Iallafall i mina mått sett). Jag vill att hon ska ge max när hon tränar. Sist jag inte följde mitt eget råd (för 2 veckor sedan) så släppte hon pipisen efter 2 ärevarv och stack ut i skogen och det tog mig en halvtimma att få tag på henne, sen orkade jag inte träna med henne på 1 vecka. Sen dess har jag haft klöv när vi tränat.
Så promenad var det alltså på agendan idag. När vi hade gått ett tag började Tilda dra in i skogen, och när hon drar då vet jag att det är något hyfsat nära. Jag hörde ett knak från andra sidan stigen än vad Tilda var (tack o lov.) Där stod en älgko med sin fjolårskalv bara 20-30 meter bort. Helt blixtstilla stirrade dom på mig. Vira som varit ivrig hela vägen var för långt ner att se dom. Jag lyfte upp henne och hon blev helt paralyserad när hon fick se dom… undrar vad det var för tankar som gick igenom hennes huvud. Dom stod kvar helt still och jag njöt av vyn. I ett sånt läge önskar man att kameran var med. När jag satte ner Vira igen, fann gon sig och började skrika, men vi skulle åt andra hållet idag 😉
På kursen fortsatte det med “Lita på hunden när du kan för att få tid att röra dig dit du måste.” sen var det mera kroppsövningar på serpentiner, framförbyten och Birgitt ville väldigt gärna göra en tråkling också, så det fick det bli 😉 Dom lovade att träna massvis på detta till nästa gång, och då kanske jag filmar dom och lägger upp i bloggen. Modern pedagogik… hehe.
Jon har förresten fått en Wiii-fit. Den har inte kommit än, men med den kan man ställa in sina uppgifter och målsättningar och koppla upp sig och dela med sig av sina framsteg eller baksteg i sin träning.. Den har tydligen någon balansbräda med övningar som är bra för Jons fot. När dom lanserade Wii-fiten så höll den “bara” för 150 kg, så dom fick ta in den igen och kommer nu bygga den att klara 250 kg så även amerikanerna kan använda den. Det finns Wiii-fit tävlingar där de uppkopplade framstegen registreras och jämförs. Själv har man ju kanske inte lika stor chans att minska sin procentuella kroppsvikt lika mycket som någon på 180kg… Ska bli kul att testa denna mockapär
