Miss Terror and Friends

En logo-skiss till det nya laget 🙂

Idag var en sån där dag då jag verkligen inte ville gå ut med hundarna. Men jag tog mig i kragen och åkte iväg. Jag brukar gå på ett eljusspår 2km bort. Det är brant uppför och jag har flertalet gången optimistiskt satsat järnet och glidigt ner och runt tillbaka när jag inte kommit upp. Idag ville jag inte fastna, jag hade dessutom inte mobilen med mig. Så jag stannade vid parkeringen halvvägs. Väl ute ur bilen insåg jag hur ljust det var. Snön som täckte marken lyste upp grusvägen så jag behövde inte gå elljusspåret idag :). Helt underbart. Två överlyckliga terrier skuttade runt i snön och jag vandrade iväg. Det blåste motvind och snöade. Helt plötsligt började Astrid Lindgrens röst ta över mina tankar. Jag insåg att jag svävade bort till ljudbandet av Emil när jag var liten, då ni vet när Alfred var sjuk och det var snöstorm i Lönneberga. Det enda jag kunde höra genom snön var glasbilens melodi långt borta, huvudet omvandlade till Emils plogbil. Dom nöjda terrierna var som valpar igen.. tja Vira kommer väl alltid vara en valp, men även Tilda rusade omkring och hade kul. När jag hade gått en sväng tänkte jag ta extra rundan tillbaka, men jag var inte riktigt klädd för snöstorm så jag började bli rätt kall och blöt vid det här laget. Givetvis beslutade sig Vira för att inte komma. När jag äntligen fått tag på den lille krulllige så körde jag till butiken och handlade de sista två semlorna. Vilken tur man kan ha ibland :).