Miss Terror and Friends

Idag ringde en farbror som ville prata parsons. Han hade tydligen ringt utvald representant, och efter det samtalet så bestämde han sig för att ringa någon som inte hade några valpar planerade på nåt år för att få lite mer opartisk vinkling, så eftersom jag har skrivit att det inte blir några valpar iår så fick jag svara svamlande på lite frågor… Hoppas det hjälpte lite och hoppas han frågar vidare hos fler…. På väg hem med dagens semla så dök följande visord upp: Man utvecklas mest av att kunna se sina egna svagheter och andras styrkor. För enkelt.. tja

Igår så testade jag Tilda lite mer med armen. Jag körde en runda med hörn och tråklingar drär jag själv var ganska passiv och använde armen, och hon fixade det galant. Det var en tråkling där hon kom ut låångt, men jag la inte så mycket arbete på det eftersom det inte var grejen just nu, antagligen för att de skulle gå ut första rundan på samma ställe och sedan in andra rundan. Det som irriterade mig var att jag kom på mig själv att göra för tidiga framförbyten 2 gånger Sen gjorde vi enkla övningar med bara framförbyten. Även där var jag passiv för att skicka henne bort och runt med armen och placera mig rätt i bytet. Och inte heller det var några problem. Sen kom det stora testet . Lead outs, jag var tvungen att se hur hon fixade detta.
Jag satte henne vid första hindret, travade iväg dit ni ser gubben, sen gjorde jag armbyte när hon hoppat 2:an och ett när hon hoppat trean. Och hon fixade detta, min lilla kardborrehund har lärt sig såå mycket 🙂
För att jämna ut det så gjorde jag ett test från andra sidan också. Hon genade första gången så jag fick hjälpa henne med att gå in nån meter och backa, men sen gick även denna sidan bra 🙂 Kan jag lita mer att hon går på armen kan jag gena mer och pressa på ännu bättre 🙂 Är det någon som har ett bra svenskt namn på “Lead Outs” så säg till.