Idag kom en elak orange hund flygande mot Tilda… ja ägaren hade säkert inte formulerat det så, men snäll eller inte så uppskattar inte Tilda när det kommer stora oranga hundar ivrigt flämtandes i full fart, bakifrån dessutom. Tilda rörde sig inte ens, stod och luktade i gräset 20 meter bort. Tilda sa vad hon tyckte och den oranga hunden gick igång och tog inte nej för ett nej, jag såg entrén till blåstjärnan framför ögonen och kastade mig mellan dom (så gott det gick) och skrek med hela min pondus, (jag hade ingen aning hur den oranga hunden skulle bete sig) de kom isär,den oranga hunden gav sig inte, i ett valt ögonblick så kunde jag kasta mig mellan och fånga tilda och skrämma iväg den oranga hunden.
MEN jag sträckte ryggen 
Hade jag inte sträckt ryggen så hade jag nog inte ens kommit ihåg händelsen vid det här laget, men detta gjorde mig bitter över glada hundar som ska fram och hälsa på alla och som kanske inte alls är så glada när inte den andra hunden är med på leken. Hade det inte varit för nordiska så hade Tilda fått äta upp hunden.. nästa gång kanske… Terrierna överlever det mesta, men Ajaja, min stackars rygg… 
Undrar om man är mer noga med att ens hund inte springer fram till andra hundar om man har en riktigt aggressiv hund som man vet hugger… jag tror det… tacka vet jag arga hundar…
