En snabb summering av helgen. Tildas fot höll :):):) men… att springa första loppet på gräs sen oktober var konstigt värre för Tilda. Hon fastnade i gräset och jag kunde inte göra så mycket, det var inte vanliga Tilda. Med facit i hand så borde jag sprungit det första “vanliga” loppet som gick på dagen men som jag valde att hoppa över. Jaja… dessutom var det helgens enkla lopp först, som vi normalt sett borde nollat. De andra 2 loppen var konstigare och slalomingång med en säck bakom är inte vad man vill ha när man inte har något som helst självförtroende eller samspel med hunden efter att inte ha tränat utomhus något iår. I tredje loppet fick vi en katastrof start, som tur var dömde domaren fel så vi fick köra om, det blev bättre, men jag drog henne av balansen och med bara en hund emellan att ladda om så hade jag inte banan helt i huvudet och tappade massa tid på en konstig grej på slutet. Vi kom 7a och fick iallafall lite poäng. Nu ska vi börja träna och säsongen ska få komma igång. Det känns iallafall bra.
Vira gjorde 2 ganska bra hopplopp. I det lättaste loppet var det lite antiterriersnurrar som gjorde att hon hamnade på en 6e placering, men i det andra loppet hamnade hon på en delade 3:dje. Hon diskade agilityloppet, men det får hon ju räkna bort, så nu får hon träna kontaktfält inför gävle så hon sätter agilityloppen där.
Landslagsuttagning kändes det inte som. Inga roliga intelligenta internationella banor från domare som ska döma VM. Jag hoppas verkligen att det ansträngs lite mer inför gävle på den fronten. Gräs som var halt vid tillfällen och skördade ett antal offer. Inga t-shirtar för de som var med på uttagningen, kan jag leva utan men den generella känslan var att det inte är så noga iår.
Nu har vi 2 veckor på oss att komma i bättre form till SM. Vi ska göra vårt bästa och jag ska försöka hitta Tilda igen.
På fredag ska Vallhunden Colin resa från Hulan till till sitt nya terrorhem. På bilden med mamma (Vallhunden Nix). Mamsis pojk. Pappa är Bobby Dalziels Joe. Foto: mona kjernholm.
