I måndags var jag hos Freddy på uppföljningsbesök efter VM. Jag tog med Vira också eftersom jag var i slösartagen på hundarna 😉

När Vira var dryga året så var hon på röntgen hos veterinären. Jag passade på att kolla knäna på henne och vid den tidpunkten så kunde veterinären luxera ena knät med hjälp av kraft. 4 månader senare så bad jag en annan veterinär känna på hennes knän eftersom hon var ganska ung och under utveckling. De var något lösa, men kunde inte luxeras. Det kändes givetvis skönt att veta, men det har ändå alltid suttit i bakhuvudet på mig och jag har alltid avrit extra noga med att värma upp Vira ordentligt.

När Vira hoppar så drar hon ibland upp ena bakbenet när hon ska ta ansatsen, speciellt när hon är trött. Detta irriterar mig givetvis eftersom det själ kraft i frånsjkutet, det blir en slags taxering, men jag har länkat det till storyn om knät och trott att det har varit anledningen.

Freddy kände igenom Vira och sa att det var inga konstigheter med hennes knän, dom satt där dom skulle. Givetvis var jag nöjd över beskedet om knäna, men kunde inte låta bli att fundera över hennes bakben. Sen ojade han sig över hennes bakbensmuskler och konstaterade att dom var väldigt rejäla. Sen fortsatte han med att berätta att små hundar med så kraftigt musklade bakben kan få problem att ta ansatser, de lyfter gärna ena bakbenet ibland, och så hoppade han och visade… preecis så som hon gör…

Jag vet att hon använder bakbenen för mycket, så just det var ju ingen nyhet, hon är inte lika bra konstruerad som Tilda, hon kompenserar sin raka front och stela rygg med sina bakben… så det är ju inte första gången jag funderar. Men med denna konkreta biefekten i vetandet så ska jag ta tag i det mer. Försöka fördela musklerna och göra henne mjukare i bakpartit. Vi får väl se hur det lyckas, men det är definitivt värt ett bättre försök än hittills.