Ytterligare en vecka har flygit iväg. Jag har bl.a. tränat en duktig kelpie, små schnausrar och varit iväg med syskonen och tävlat.
I Tidaholm så stod sveriges fci-representant och dömde med paraply i mitten av hoppbanan. Kanske skulle man gett honom ett partytält .. kanske en bar i tältet… gameboy… ja för visst ska vi ta hand om våra domare. Undrar om utsikten över vägranslinjerna var bra från paraplyet. Men det var ju “bara” klass 1… Efter denna iaktagelsen så gick blicken över till agilitybanan som var mer aktuell för dagen. Tulo skulle springa agility 1. På den motsatta sidan av fci-representanten så gjorde en annan domare sin årliga insats för att behålla sin licens. Jag iaktog banan och konstaterade att förutom en farlig klass 3-start de 5 första hindrena så var det en klassisk s-bana. 1-5 bestod av först 3 försjkutna hopphinder varpå det tredje ledde mot en farlig ansats till a-hindret för att avsluta med ett försjkutet slalom 2 meter åt vänster 2 meter framåt efter a-hindret. Hängde ni inte med.. lika bra med en bild…
Start Klass 1 Ag:
Jag försökte mig på ett framförbyte efter 2:an och ett till efter 3:an för att få en justare uppgång. Bytena gick väl bra, men när Tulo hade varit tvungen att snurra 2 varv runt mig istället för att springa agility så var han uppe i lagom varv att flyga a-hindret och landa någonstans i mitten av slalom. Nu hade vi nog inte fixat det ändå eftersom han flög gungan. Men det går sakta framåt. Vi höll oss flytande i regnet och sen var det dags för Tulos hopp 2, som han fixade galant, med lite stora svängar. Speciellt efter oxern på upploppet som jag var rädd att han skulle riva så han fick hoppa ut ordentligt. Men han vann iallafall klassen :). 
Vira sprang hopp 3 först. En bana som jag personligen tyckte var ganska tråkig. Inga tekniska svårigheter, bara en oxer i en tvär sväng i starten, norska fyllan mitt på då man skulle fram o tillbaka mellan ett antal hinder och en tunnelfälla i slutet. Vira sprang på ganska bra. Inte sitt snabbaste, och med tanke på att hon är lite stel när det ska göras norska fyllor så trodde jag inte att vår tid skulle räcka så långt. Maja vann före Zimba och sedan Vira knappa sekunden efter z, förvånad men nöjd med tanke på känslan. I agilityklassen så hoppade hon balansens fält, vi måste ta tag i dom ordentligt nu men stackars Vira kommer lätt i skymundan med träningen.
Husse frågade glatt om vi hade vunnit någon pokal.. men han fick bli besviken, inga pokaler denna dagen, bara rosetter 😉 Jag hade tänkt att fortsätta skriva, men nu är jag trött, får se om jag orkar med resten sen.
