Nu har jag ritat av Karlstads bana ungefär som jag minns den. Det började med att jag var riktigt laddad och skulle ta tävlingen som något viktigt. Jag gick och beskådade banan när den var uppbyggd, tyckte att starten såg lovande ut, men inget jättesvårt. Sen fortsatte jag att följa skyltarna och dom flöt på i kronologisk ordning. Ändå till 8an som var tunnel, skylten stod i mitten… valfri tunnel-ingång?? i klass 3? tja det var längesen… ögonen fortsatte att följa skyltarna och när jag var klart så fick jag dubbelkolla igen.. hmm helt plötsligt kändes det som jag kommit till en öppenklass tävling hos Ulricehamn. Är detta verkligen klass 3? Jag vände mig och tittade på den andra banan och där var ju agilityhindrena uppställda för klass1 såå ja.. konstaterade att jaja, jag ska skärpa mig ändå och en rivning är ju lätt hänt. Jag gick en promenad och de 18 largehundarna var strax klara, då började de sänka… jag påpekade för en funktionär .. “-Du !! det är medium nu” han svarade “-Ja, jag vet”. Hinderhöjden för dagen i klass 3 medium var 35!!! Jag började bli lite orolig över upplägget och konstaterade att det inte var någon bana för Tilda direkt, inte det att vi inte borde klara av den, men Tildas små stumpar till ben är ju inte så långa, och en 42-hund skulle ju kunna galopera runt banan. Vi klarade banan, irriterande med en fulsväng 11-12 där hon drog mot 13. Men lyckades ändå vinna mot långben och compani som radades upp tiondelar efter varandra efter oss. 
När det var dags för agilityklass så var jag väldigt inställd på att vinna även denna. Den var inte riktigt lika tråkig, nån sväng var det, men det var en bana vi borde klara utan några större konstigheter. Jag beslutade mig för att försöka maxa linjerna och vinna med så mycket som möjligt. I nedanstående komination så hade jag sett large-hundarna få svängar 9-10 när förarna sprang in och gjorde F.B. så jag bestämde mig för att ligga kvar bakom och göra bakombyte till slalom. Tildas linje blev spikrak över hindrena, men när hon skulle till slalom så påbörjade jag bytet samtidigt som jag sa “ut” och då gick hon in mellan 10 och slalom och letade efter vilket hinder hon skulle ta.. Great dog – shame about the handler… Efter vägran så sprang jag istället till balansen och tog den en gång till för att markera fältet lite bättre än första rundan. Jag blev riktigt besviken, för jag var inställd att fixa banan, men så är det, jag fick ju plåster på såren när Vira vann istället. 
