Miss Terror and Friends

Nu har jag utvärderat sopborsten. Först så körde jag favoritpipen kombinerat med sopborsten. Hon fick kampa med sopborsten utan att jag släppte den och så kastade jag pipen. Koncentrationen var på topp och jag var nöjd med mina båda redskap. Men jag ville pressa gränserna… så efter kursen så tog jag ut Vira igen, vi körde maxfart och när det var 2-3 hinder kvar så kastade jag sopborsten, sprang allt jag orkade, gjorde en målvaktsräddning ner i gräset och fick PRECIS tag i handtaget samtidigt som Vira högg i på sin sida, vi kampade, jag märkte att pipen hade sjunkit i rang, men till slut släppte hon för att springa efter pipen när jag kastade den. Men skam den som ger sig, så en gång till tänkte jag… jag pressade henne i slalom, slängde borsten när det var 2 hinder kvar och sprang för livet och gjorde en ännu snyggare målvaktsräddning, missade, famlade efter borsten som satt i Viras gap och fick preecis tag på den… Borsten hade vunnit över pipen, jag fick inte loss den hur jag än försökte, det resulterade bara i ett sönderbitet nagelband, eftersom hon inte har några som helst hämningar när hon ska göra omtag på borsten… tills slut fick jag ta henne under armen och sluta träningen för dagen. Jag vill inte att hon ska tro att hon kan få lulla omkring med borsten, sååå ingen fri tillgång till borsten… när jag hade burit henne 5 minuter så hade hon tröttnat såpass på sin döda sopborste, så jag kunde lura henne att släppa den för pipen igen… Jag var ganska stolt när jag åkte hem och tänkte för mig själv att de där målvaktsräddningarna skulle alla med motivationsproblem se…

Så nu åker sopborsten och pipen ner i väskan inför lördag när de båda syskonen ska till oskarshamn.