Det har varit en ganska slö helg. Jag skyller på att den började med agility på lördag morgon då jag drog till ryggen som äntligen började bli bra igen. Fast egentligen började väl helgen med jul och julmat på liseberg i fredags. Ett mumsigt sillbord med massa smaker på sillen och god lax. Vira var pigg på agiliyn i lördags morse, jag hade klöven med mig. Tildas fot börjar bli bättre men tratten är tilbaka på igen, för istället har hon fått ett sår på tummen som hon ligger och fixar med. Som om inte det vore nog så var jag inne med colin i lördags eftersom han haltade värre igen och fick konstaterat att det har lossnat brosk i colins bog, precis som jag varit orolig för ett tag. Blev ledsen så klart, men det var nog ändå mer befrielse att få bekräftat var det var, istället för att gå och stirra på när han går och vara orolig så vet man vad som väntar. De flesta blir bra efter operationen och får aldrig några mer komplikationer när det väl läkt, så jag har övertalat mig om att så är fallet. Världens bästa Colinkille måste ju bli bra igen. Fick tid hos Anders på Västra för operation på onsdag. Det blir som sagt ytterligare lungna månader, och det ska bli såå skönt när allt är över, för jag hoppas verkligen att det kommer ta slut med sjuklingarna och allt kompostgaller någon gång.
Vi var på fristad hundskola och Colin tränade att titta på vira när hon tränade. Det är sån extrem skillnad. Colin 8 månader klarar (nästan) att ligga och titta medans Vira tränar, medans Vira Terrier 5 år står och skriker bakom dörren och försöker kasta sig ut om jag ska in och hämta något., hon klarar inte ens utan att ligga på plats se när jag bygger tre studshopphinder utan att hon ska ta ribborna och springa och vifta med dom. Jag blev riktigt arg på henne och fick hålla henne i selen med sträckt arm ifrån hindret medans jag satte upp ribban med den andra. Till slut fick jag upp ribborna så hon kunde hoppa sina 3 studshinder.
Hehe det låter inget vidare, hoppas det går över snart. Ja det är synd om Colin som inte får tokspringa i snön med Vira nu när den äntligen har kommit. Det jobbigaste är så länge han inte fr brottas med vira i sängen, sen går vintern och några månader fort
OK, då vet jag. Jojo har inget nedsatt allmäntillstånd, tvärtom, hon är bara tvärilsken över att alla mjukidjur, och idag även mina fårskinnstofflor, plockats undan. Hon försökte krypa in under mattan, ingen hit, eftersom den är av plast! Och så vill hon inte äta. Stackars Colin (och dig), enligt Jenny är det flera månaders rehab efter OCD-operationen. Hoppas få se dig i alla fall med hopptokiga Vira på banorna snart – My Dog?
Stackare, hoppas du är bättre. Tilda brukade vara som mest skendräktig någon vecka drygt, då man verkligen märkte det tydligt. Vira hade nedsatt allmäntillstånd ganska länge från löp till det att skendräktigheten var över, men nu är det full fart. Ja det kallas ocd, som är en förkortning av osteokondros, som är ett samlingsnamn för olika ledsjukdomar hos växande hundar. Hos Bordercollien drabbas bogen.
Hej! Vilken osis du har med dina sjuklingar. Har Colin fått sådan där OCD som Zaa opererats för? Vi skulle ha tävlat på Hund 2009 i helgen, Bella och Jojo är i fin form, det visade dom i Linköping förra helgen, båda fick lyckofnatt efter en längre vinterviloperiod. Men under loppet av 2 timmar i fredags drabbades jag av influensan. Hög feber och hosta. Just hostan tvingar mig nu att sitta upp även nattetid. Så just nu sitter jag vid datorn och snorar och nyser ner den. Omvänd datavirus, tro? En fråga: Jojo är skendräktig, har börjat bädda med mjukisdjur och försöka tränga sig in i trånga utrymmen, typ väskor och hörnen. Jag har tagit bort alla mjukisdjur och dragit ner på maten. Hur länge är dom skendräktiga? Hoppas din sjuklingar snart är på G igen!