Ja och så en liten rapport från gåsahoppet.
Det var tidig morgon när vi installerade oss i hallen. Trångt var det på läktaren. Jag kom lagom att se Jessica o Hollys första lopp i hopp 2. Och det var verkligen kul att se. Både Jessica och Holly var verkligen superduktiga och hade ett så fint samspel så jag fick tårar i ögonen när de kom i mål… jag får väl skylla mina okontrollerade känslor på att det var för tidigt, men jag kände mig stolt över den fina flatten och glad för kämpen jessica som verkligen har utvecklats. En andra placering med pinne efter snabba Castor blev det, så nu är det hopp 3 som gäller. GRATTIS!

Tulo var först ut med agilityklassen. Det var en ganska svår bana för orutinerade hundar och speciellt för orutinerade förare. Han hoppade balansen som låg med en tunnel efter. Efter en korrigering tänkte jag att han skulle fixa A hindret, men han flög även det. Gungan var också rakt över. Det var ingen bra kontakt. Eftersom jag inte tränar honom så ofta så får han inte samma rutin och då märks det när pressen ökar. Det var nog mycket för honom med hallen och hundarna så han var gott taggad. Hopp 2 gick bättre, han studsade ur slalom. Men den där härliga känslan vi har på träning var bortblåst det kändes inte som om vi hade någon vidare kontakt.

Sen var det dags för öppen hopp. Tilda var först ut. Härligt att få springa med rutinerade favoriten efter Tulos oberäkneliga insatser. Det blev en kort och snöplig insats för Tilda, jag var så dum så jag kastade boll på den knaggliga ängen full av stenar bakom hallen när jag skulle värma upp Tilda. Strax innan start så stannade jag upp och undrade om hon haltade, men så slängde hon sin boll fram o tillbaka så jag var dum nog att tro att det var därför hon gick lite konstigt. Vi körde loppet, jag måste hitta tillbaka och bli bekväm med starterna på tävling igen det har gått lite troll i huvet på mig och jag litar inte på henne, men jag måste ju det om hon ska stanna och om det ska funka i starten. Men det är lika dant varje vår innan jag kommer in i det. För även om hon stannar så tar det några hinder innan hon kommer i balans och då måste jag veta vad jag gör. Jag kom i otajming till ett framförbyte och när hon rev så tappade jag bort slalom och fick vägran. Jag kände under resten av loppet att hon inte helt drog på som vanligt och bekymrad gick jag imål och konstaterade att hon var halt. Hon stukade eller slog tån för några veckor sedan och antagligen hade hon dragit upp det på nån sten på ängen. Jag var deppad, hade verkligen sett fram emot att få springa tilda i nilsholgerssonhallen. Det kändes som jag bara ville åka hem. När det var dags för Tulo så var jag fortfarande uppgiven över Tilda och han fick inte en ärlig chans jag skickade honom nonchalant mot slalom och Eva-marie skällde på mig efteråt. För han kändes faktist riktigt bra i detta loppet, han hade väl sprungit av sig lite på de 2 första. Med Vira så missade jag också slalom, en lätt salomingång som jag lyckades fippla bort med alla 3 hundarna…. jaja hon var iallafall taggad så hon gnisslade. Behållet i klassen var Marianne och Sven som gjorde ett jättefint lopp. Fick en fulflick på et bakombyte men hamnade ändå på en fjärde placering !!! Grattis!!!

Sen var det dags för klass 3. Vira då m.a.o. hon sprang på bra. Hoppade innan gungan slagit ner, men den engelska domaren hade inte riktigt samma kriterier som våra finska domarvänner, så han släppte de flesta gungorna. Då var det bara balansen kvar för championatet och jag ropade på henne så hon saktade in, hon saktade in så mycket så jag fick tidspanik och ropade kör, tydligen en tiondel för tidigt då domarn dömde 5 fel på fältet, tveksamt sa endel, men jag fick ju bonus på gungan så jag såg det som plusminus noll. Jag var nöjd över att hon sprang på hyfsat, och då var det bara hoppklassen kvar. Jag hade sent nummer och satt och tittade på de andra bredvid Åsa som redan sprungit. Nånstans så trodde jag det var startnummer 50 när jag skulle gå och titta, men det var startnummer 80!! Skynda sa inroparn det är bara 4 starter kvar i klassen. Jag sprang till bilen och hämtade Vira, hittade inte kopplet så jag slet åt mig ett flexikoppel som jag hittade, försökte springandes tillbaka hitta knappen som stoppar flexikopplet för jag är inte bevandrad med sådana och Vira behövde ju den stackars uppvärmning hon kunde få så jag kunde inte bära henne. Väl framme gjorde jag mig av med fleikopplet så jag inte skulle skada någon med det och bar in henne till starten. Tog 20 sekunder för att komma ihåg banan, sen körde vi. Nollat lopp, men Vira behöver sin uppvärmining så det var ingen vidare snabb historia, jag fick vara nöjd med en Sm-pinne. Åsa som hade funderat på min knepiga uppladdning fick svar på det.

På påskafton var Tilda bättre i foten, jag hade kommit över det faktum att hon inte skulle springa och var nu inställd på att springa med Vira. Det var agilityklass först. Jag gick banan ett varv och blev lite irriterad över att den var så lätt. Det är väl olika vad man man tycker är lätt och inte, men jag tyckte iallafall den var tråkig, efter 2 varv så gick jag och satte mig igen. Jag beslutade mig att inte försöka krångla till det och hjälpa Vira extra på fälten utan bara köra på och se vad det blev av det. Och hon hade tyligen sett grävlingen springa upp på balansen denna dagen för hon valde att inte ta tunneln som låg precis brevid 🙂 Det var banans svårighet, förutom hindrena. Det svåra med att underskatta en bana och det svåra med att springa med Vira är att jag är bortskämd med att hnna med allt så jag blir lat och memorerar inte banan lika noga. Så i en innersväng så fick jag en tvångsmässig framförbytestanke varpå jag hejdade mig och ropade tillbaka henne, sen gick allt som fisken. Vi nollade och hon placerade sig 2a trots svängen 🙂 Vann gjorde Elin o Zimba och preecis efter var Eva-Marie och Piraya som var på hugget hela helgen!!! Det blev en trippel Borås av 75 starter 🙂
och Vira fick därmed sitt sista cert i agility och championatet :).

Sisita hopploppet så skulle vi ge järnet. Vira sprang på bra, jag tappade fokus och kom efter så vi fick en rejäl fulegrej till sista tunneln. Återigen lite slarvig med memoreringen. Det var tydligen en bana som var lättare för flera för det var tätt av danskar och svenskar i toppen. Danska supersnabba Unique vann klassen. Det hade varit kul att se var Tilda låg förhållande, men det får vänta. Vira kom iallafall 7:a tätt efter zimba på en 6:e placering. 3:dje SM-pinnen för helgen för den lilla terriern.

I öppenklassen så sprang vi på, hon hoppade balansen, men det bekymrade mig inget vidare, det var kul att hon hade fart. Fel tunnel slarvade vi till oss också. Tulo som hade suttit i bilen mest hela dagen var det inte mycket kontat med så det fick bli som det blev.

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde det, men gåsahopppet var inte riktigt som det brukar. Kanske förstörde det fina vädret uppskattningen av den fina hallen, eller kanske var det några ekipage för mycket på plats. På väg hem så var jag ändå inte så deppad över att jag inte hade fått springa med Tilda. Uttagningarna ska ju gå utomhus iår, så vad ska man med inomhsträning till 😉

3 SM pinnar och ett championat rikare åkte vi hem och Firade påskafton.