Sen Bjuv inte tillät att man sprang klart banan vid disk så har frågan om springa klart eller inte och träning på banan kommit upp.

Jag har själv blivit ganska bra på att köra klart så hunden inte märker det även om det blir fel på banan. Fast för det mesta vet hunden om det iallafall. Är det inte så att man innerst inne efter att ha väntat på ett lopp, ibland en hel dag, gärna vill få springa lite mer än 3 hinder. Man vill veta om hunden även om den diskade sig på tredje hindret har lärt sig något sen sist. Man vill springa så man får känna lite av den där känslan som kan finnas när det går bra. Man vill se ljuset trots diskningen. Men hur ofta går det bra efter att man har diskat sig egentligen? Själv så blir jag ofta slarvig och ger inte hunden en ärlig chans, tappar banan efter disk och bara springer, men visst är det kul att springa… men vad hjälper det hunden…

Det har skrivits långa haranger om hur vi ska ge hunden en chans att få en positiv bild av loppet. Men är det inte i verkligheten vi som vill ha och behöver den positiva bilden, för att få motivation att träna vidare. Man kan ju springa 3 hinder, diska sig och sen snabbaste vägen till klöven, då blir Vira hur nöjd som helst. Högre frekvens på belöningen ju färre hinder vi kör… Kanske det är grejen om man vill motivera hunden. Springa 3 hinder och sedan full fart till belöningen. Då lär sig hunden att den vet aldrig när partyt ska komma.

Sen är det ju faktiskt så i många fall att man inte har hunnit träna klart sina hundar på alla hinder till 200% när de ska ut och tävla. Det finns dom som har betydligt mer tid till träning än vad jag har, men majoriteten har antagligen inte den tiden som krävs för att hunden ska vara “klar” vid 2-3 års ålder. Och själv med terrier kan jag säga att det inte är så många i min ras som är redo mentalt så tidigt även om man hade haft tiden att träna. Men klart man vill tävla. Och man lägger då på en svårighet till, miljön, tävlingsmomentet, och då räcker det inte att hunden kan slalom på träning i fullfart, det ska köras 1000gngr till och köras på många olika slalom innan man kan börja förvänta sig att det sitter på tävling. Om man tar om slalom på tävlingen, så har du fortfarande 999 repetitioner till att göra. Men jag kan ta om slalom en gång på tävling, fast då ser jag till att göra det enklare så hunden klarar det. Tror inte det gör så mycket från eller till dock.

Och kontaktfälten, ja visst har vi alla olika målbilder, och ja det går få många hundar att sansa sig och ta kontaktfälten, men sällan kan hunden ta det så som man vill ha slutbeteendet innan åter och åter repetitioner på träning, och innan iallfall jag hunnit göra alla dom repetitionerna så vill jag ut och tävla, för det är roligt att tävla och jag vill testa om hunden gör framsteg på andra saker. Jag kan för det mesta få Tulo och Vira att ta kontaktfälten om jag vill, men det är långt kvar innan de klarar det medans jag springer förbi fältet och slår en volt vid sidan om. Jag testar dom ibland på tävling, oftare och oftare ju bättre de blir, för att se hur långt de har kommit i sin träning. Och visst tar jag om fältet om de gör fel ibland, men i ärlighetens namn så tror jag inte de har kommit tillräckligt långt i sin träning att det spelar någon större roll innan jag vet att de kan det och även i stress, under press, i alla miljöer, då ska jag börja ställa krav, dom närmar sig, och när jag vet att dom är redo kommer jag vara konskvent, men innan jag vet att de kan sitt beteende i tävlingsmiljö till 100% så tycker jag det är elakt att ställa krav på dem.

Jag har sett skräckexempel där man låtigt hunden ta om slalom 7 gånger för att den gått ur sista pinnen i slalom. Stackars hund brukar jag tänka. Och vad säger man om inlärning och att göra fel… Blir det fel se till att det inte blir fel igen. Kör hunden fel 6 gånger och lyckas sista gången så har man tränat in mer felaktigt beteende än korrekt utförande.

Det var lite tankar om träning på tävling och att få springa klart. Jag tycker det är kul att få testa vad hunden kan på tävlingen så givetvis vill jag köra klart, men med handen på hjärtat så är det nog mest för min egen skull för det mesta.

Klart ska man få springa klart.
Sist så vill jag avsluta med att jag tycker att man för sina 55,- springa klart sin referenstid.