Idag tog jag fram brädan till felix och han var faktiskt duktigare än jag trodde. Han gick faktiskt ner fast jag stod still efter några gånger 🙂 När jag ställt tillbaka den så hörde jag ett brak. Då var det Felix som tyckte han skulle träna mer. 😉 Som tur var välte brädan inte på felix så han slapp en ny bula.
Jag fick en fråga angående att ta om kontaktfälten på tävling, eller inte i Lördags. Jag frågade föraren tillbaka om hunden kan kontaktfälten på träning… med störning…
Och då tänkte jag samtidigt vilken skillnad ordet “KAN” är beroende på vem man frågar.
Ett enkelt test för att se om hunden “kan” kontaktfälten:
Sätt hunden en bra bit upp på nerfarten, utan att röra dig, och se vad hunden gör… jag lovar, de flesta hundar sitter helt still och undrar vad som sker, alternativt olika frustrerande beteenden. Hunden vet m.a.o. inte vad den ska göra, alltså kan den inte kontaktfältet. Den kanske kan gå långsammare när föraren går långsammer, följa handen eller lyckas gå ner med hjälp av gestikulationer och kommandon, men då kan hunden fortfarande inte kontaktfältet. Sen tillkommer ju även störning och släppkommando…
Jag tycker generellt att det är orättvist mot din hund att kräva något på tävling som den inte ens kan på träning, inte ens utan störning. Den som frågade valde att inte ställa till något väsen när hunden hoppade, vilket jag i fallet tyckte var sunt. Och kommer i vår att grundträna kontaktfälten och successivt lägga på störning.
Om ni minns så la jag upp en liten film när vi påbörjade Viras vinterfältträning. Hon är duktigare nu, men där står jag bakom och försöker få henne gå ner oavsett var jag är. Vi har gjort detta lite under vintern och börjat så smått ute. Det tog en gång innan hon fattade att det var samma grej ute som på brädan. Ridhuset har jag undvikit tills vidare eftersom jag använder godis och det blir inte helt bra i sanden ;). Därför lät jag även bli att springa agilityloppen i ridhuset. Får väl se om det blir någon ordning på det…
Viras fältträningsfilm i repris >>
