Tilda SM Agility 2008. 
Foto: Mette Björne
Här kommer the story of Tildas kontaktfält:
2 av 2 på
När jag började tränade jag med Ingemar och galningen Shivas som skulle stå två av två på. Jag tyckte det var ett bra koncept och köpte det med en gång. Tilda fick börja träna 2av2på. Hon blev väldigt duktig på det. Hon stog inte kvar tills jag sa “kör” alltid på tävling, men hon sprang i fullfart ner och trampade. Så snabba bra fält som hon hade på balansen i klass 1 kommer hon aldrig ha mer.
A-hindret ställde till problem
Det svåra var A-hindret. Och jag är ganska säker på att det berodde på att vi hade den då höga, branta varianten av A-hinder, vilket hon tyckte var väldigt jobbigt att genomföra med stopp. Jag kämpade med A-hindret i 2 säsonger. Ibland tog hon det, men jag fick aldrig till rätt beteende på tävling. Problemet med A-hindret satte troll i huvudet på mig och jag började bete mig annorlunda även vid balansen varpå hon började hoppa där också.
Korrigering av kontaktfälten
Någon sa åt mig att korrigera henne och ta om balansen när hon hoppade balansen. Jag provade detta under ett tag. Varje gång jag skulle ta om det så blev hon förbannad kardborre-terrier som inte hade något utrymme kvar i sitt lilla huvud för inlärning, varpå jag byggde in en frustration för kontaktfältet och spiralen gick deepdown. Och att säga till henne med bestämd röst innan fälten fick henne att hoppa ännu längre.
Lösning på A:et?
Sen hörde jag talas om springande A på mindre hundar. Enligt sägen var det minst lika jobbigt att träna in som stopp eftersom man var tvungen att få upp sån fart att de flög över kanten så de landade så det var tvungna att få ett språng på fältet. Jag tänkte att det var värt ett försök. Så jag tog mod till mig en vacker dag i fina Tämta och skulle prova detta. Tilda sprang en gång och tog fältet, andra gången tog hon fältet. Jag funderade lite och tänkte att.. det måste bara varit tur, och det funkar aldrig med sväng innan. Jag körde mera och ju mer jag körde desto mer insåg jag att Tilda var helt enkelt byggd så att hon tog kontaktfältet på A-hindret hur jag än gjorde. Jag var ändå inte helt säker och frågade runt lite. Jag frågade en terrierägare om man kunde ha olika beteenden på A:et och balansen och hon var skeptisk. Efter lite funderingar bestämde jag mig ändå för att köra springande på A:et, och sen den dagen har hon aldrig missat ett A-hinder.
Nästa problem som skulle lösas var balansen. Hon kunde balansen om jag så slog tre volter och skrek Hej Knekt allt vad jag orkade från alla möjliga håll. Jag kastade bollar, skrek, stampade och gjorde allt i min makt för att få henne att fela på träning, men hon gjorde perfekta fält och väntade gladeligen på sitt “kör-kommando”. Varje tävling så var det dock lika ovisst vilket humör hon skulle vara på… ofta på hopphumör. Jag visste att springandet inte fungerade på samma sätt på balansen, oturligt nog 😉 Men en liten tanke slog mig att för att få bort frustrationen som vi byggt in så skulle jag testa springande fält. Kanske var det var värt ett försök.
Tilda och jag gick in på vår fjärde tävlingssäsong (2006).
Så i april började jag träna med bågar, snören och även utan hjälpmedel och lät henne springa bara hon trampade längst ner för att försöka få bort frustrationen. Jag hade tagit mod till mig att prova på landslagsuttagningen detta år, tyckte det vore en kul erfarenhet. Lite dumt var det kanske att experementera på fälten innan uttagningen, men jag hade ju inga större förväntningar på uttagningen mer än att det skulle vara en erfarenhet till kommande år. Efter första uttagningen i Boxholm så insåg jag att det var för lång väg att gå. Hon flöööög fälten. När jag kom hem så återgick jag snabbt till våra 2av2på med stopp i väntan på kör. Vira började bli äldre och tränade lite agility, så jag bestämde mig att prova en ny metod, “Time-out“. Så jag försökte få Tilda extremt taggad på träning, målet var att vid första försöket få henne att inte vänta på mitt “kör”, för tog hon det första gången så fanns det inget sätt att få henne att missa det sen. När jag till min glädje lyckades få henne att hoppa balansen så tog jag henne till sidan och hämtade Vira. Efter 10 minuters träning med Vira så fanns det inte en chans i Världen att hon hoppade balansen vid andra försöket. En lyckad metod som fick mig att fundera vidare. Fälten blev åter bättre. Jag beslutade mig för att den metoden skulle jag använda på tävling. Ta henne av banan om hon hoppade balansen. Jag gjorde det på någon tävling, men snabbt var det andra uttagningen i Fagersta och fälten var inte klara. Alar hade ritat en bana med en för tiden vansinnigt konstig kombination. Idag hade nog fler klarat den, men tråklingar och serpentiner hade bara börjat. För en gång skull hade man nytta av en kardborreterrier och vi klarade kombinationen. Fältet på upploppet var dock ett minne blott. Men vi kom 3a i uttagningen.
Här kan ni minnas kombinationen haha snygg lösning vi gjorde http://www.goodgirl.se/film/fagersta_anna_ag.mpg
Sen var årets uttagning över. Jag tänkte inte mer på det utan jobbade vidare på våra kontaktfält. Det kom hem ett brev från uttagningen som jag inte la så stor notis över. Nån dag senare tänkte jag att det kunde ju vara lite kul att se vilka som kom med i laget, och öppnade brevet. Varpå jag fick se att Tilda var med som reserv till Nordiska. Snacka om förvånad… Med 5 fel på balansen i alla 3 agilityloppen varav 2 räknades till nordiska (eftersom man enbart kör agilityklass där) så hade jag lyckats bli reserv… Tack Alar haha… Så ett roligt läger med massa duktiga förare fick jag trots fälten.
Det var snart dags för SM och att låta henne hoppa 2 fält i Fagersta var ju ingen höjdare. De hade 3 klasser agility i Nynäshamn. Så jag gjorde en idiotresa på natten och sov i bilen. Min timeout-plan skulle nu genomföras ordentligt. Första loppet var hon så trött så hon till både min och hennes stora förvåning gjorde ett klockrent stopp… Sen blev det time-out när hon började vakna till. De satte iallafall såpass spår så hon fixade balansen hyfsat på SM. Så jag fick en indikation på att det var rätt väg att gå. Så sen fortsatte vi att gå av banan när hon hoppade. I Hässleholm i Juli tog vi vårt sista agilitycert. Den hösten fick Tilda valpar (Felix o Tetra) Så sen var det bara till att börja om.
Time-out metoden fungerar på Tilda. Men det måste hela tiden underhållas. När man tror att det sitter forever och är lite loj en tävling eller tränar för mycket fart ner på balansen under en period och låtigt ngt kör utan kommando slinka förbi på träning eller tävling så kommer strax ett hopp och då är det bara att återgå…
