Klumpiga gener
Våra grannars största underhållning i Karlstad var när min mamma skulle gå ut ur stugan. Hon skulle ta ett graciöst steg över kompostgallret, fastnade med foten i gallret, lyckades få gallret att flyga upp så att alla 6 delarna studsar samman lägger sig platt på marken med min mamma på toppen. Jag fick önskemål om bokningar för kompostihopfällningskurser för mamma och ytterligare en föreställning. När jag kom hem från Karlstad och skulle sätta ner min träningsväska på marken så hörde jag ett oroväckande ljud. Jag öppnade snabbt väskan, skrek till och försökte blixtsnabbt rädda tävlingsböcker, stamtavlor och eu-pass som låg och simmade i Vin. Mamma hade utan att säga något, utan att lägga den i något mjukt, varit vänlig och skickat med en flaska vin hem.
Halmstad med snubbel och seg hund
När jag igår morse skulle åka till Hamstad klockan 05:55 Började bilturen med att jag hörde kluckande, varpå jag fick syn på den stora Pet-flaskan som låg och rann ut på förarsätets golv. Suck vilken start på dagen. Jag fick snabbt sanera bort det värsta vattnet. Regnet öste ner och jag fick en riktigt elak vattenplaning över en bro mellan Halmstad och Falkenberg. Skakis la jag mig bakom en långsam lastbil och körde vidare. Väl framme satte jag upp mitt tält och hade ganska gott om tid. Det skulle bli en lång dag för agility 1 small startade först och hopp 3 medium sist. Men det var skönt med en lite mindre tävling efter Karlstad. Jag gick och köpte en smörgås i fiket och tappade gurkan på golvet. Agilityn gick inge bra, Tulo studsade ur slalom flera gånger om, till slut gav jag upp och fortsatte med disk. I Tulos hopplopp så snubblade jag i marken och skickade honom därmed förbi ett hinder. Men sen studsade han ändå ur slalom, så det hade inte hjälpt om jag hållt reda på benen. Vira flög gungan och låste sig på en tunnel i hopp.
Fredrika mådde inte bra idag så jag blev frågad om jag ville springa med Chilli. “-Det är bara att springa som med Zac” Vilket jag gjorde, och hon följde mig likabra som halvbrorsan. Jag blev lite sen att markera en sväng, och vad som skiljer Chilli och Zac som jag märkte är att Chilli är mindre och har inte riktigt samma marginaler till ribborna så det blev en rivning. Hon rev även hindret innan tunnelingången. Jag vet inte om det var för att jag sprang för livet för att få in henne i tunneln eller om det var för att hon sänkte sig när hon satsade mot tunneln och rev för det. Hon var superduktig i allafall och kontaktfälten satt precis där dom skulle. Vi kom 5:a tror jag med våra 2 rivningar vilket gav henne sin sista SM-pinne iallafall, så något hade man presterat med dagen.
Tilda gjorde ett fint agilitylopp, men klumpgenerna slog till och jag ramlade när jag skulle skicka in henne i tunneln varpå hon stannade och gick tillbaka så det blev en vägran. Jag var riktigt arg på mig sjäv efter det. I hopploppet sist på dagen var hon helt slut och orkade inte hoppa. Jörgen och Fredrika tyckte att hon hade kämpat för att komma över hindrena som inte ens var helt maxade, rev 3 stycken tror jag och la ner farten nästan helt ca 5 hinder före mål. Jag blev faktiskt orolig för att det var något fel på henne. Till saken hörde att jag som vanligtvis inte drömmer om agility under natten hade drömt att hon var riktigt långsam. Jag vet att hon har det jobbigt med en maxad Oxer och med VM i tankarna har vi tränat på detta. Så jag hade antagligen hoppträningen i torsdags i bakhuvudet, då hon hade väldiga problem att taxera oxern och jag tyckte även dom vanliga hindrena var jobbigare än vanligt för henne. Men hon har tränat mer än vanligt det sista, så kanske att hon är lite seg i kroppen efter veckans bravader.
Torsdag- Måndag körde hon simpass varje dag Blandat med Intervaller i långgrunt vatten och långa promenader.
Tisdag-Torsdag har hon gått till jobbet varje morgon och sedan tränat agility (mestadels hoppteknik, kontaktfält och slalom) och promenerat varje kväll.
Så att hon var seg på Oxer m.m. i Torsdags var kanske inte så konstigt. Och att hon fortfarande var seg till Halmstad efter en dags vila kanske inte heller var så konstigt. Men formen ska ju inte vara topp nu, men jag ska hålla koll på henne. Speciellt som jag fick reda på att sveriges snabbaste smallhund, Maja, som det sista inte varit sina sedvanliga 2 sekunder före alla andra i small hade visat sig ha borelia.
I morse fick jag ett SMS från Felix Matte Ida som har varit på Ungdoms-SM i Göteborg och FELIX och IDA kom 3:a i sin klass 🙂 GRATTIS!! 
Och nu på eftermiddagen fick jag reda på att syster Elin och Borderterrier Sigge kom 2:a i klass 3 
Weee vad duktiga ungdomar !!!!!
Kontaktfältsuppenbarelse
Jag har även i veckan fått en ny uppenbarelse av Tildas kontaktfält. Det var Eva-Marie och Emmas förtjänst 🙂 Emma hade tagit med sig en Lamanen bana som vi körde i onsdags tror jag det var. Det var sväng brant höger efter kontaktfältet och Tilda gick vidare utan kommando. Det strulade och Eva-Marie och jag konstaterade att hon har problem när jag saktar in bredvid henne. Så jag fick skicka henne framför mig upp på balansen sedan avvakta och springa så jag var efter henne när hon skulle ner det sista, då fixade hon det fint. När jag började fundera på dom gångerna som hon inte gjort helt som jag velat så är det:
Tranås: Snäv tillbakasväng vänster
Ryda: Snäv tillbakasväng vänster
Kanonsabotören: Snäv tillbakasväng höger
Förutom att Tilda alltid blir störd när jag är för nära så har jag faktiskt nästan bara tränat att antingen springa förbi i full fart, eller att stanna långt bak så hon inte känner att jag är där alls. Så det ger mig en ny mission i kontaktfältsträningen och även något att tänka på vid tävling.
Sen lovade jag någon bild från Viras badning också. Här har hon gått upp på en sten i vattnet för att kunna ta sats och få ett riktig bra plask: 
