Idag fyller Colinkillen 5månader 🙂 hipphipp… 🙂
Ja då har vi snickrat ihop de 2 plankorna till en lång, typ 3.60 som en nedfart. Än så länge så är allt frid och fröjd för Colin har inte tänkt tanken att hoppa så jag kan gladeligen klicka 100%. En vinkel på minimal procent för första gången idag. Jag försöker jubla extra och fylla på i godisskålen när han tar med frambenen. Eftersom det är lättare att få honom att svänga tajt om de tar fältet med frambenen och inte med bakbenen. Men jag belönar allt som inte är hopp. Enligt Silvia så ska man inte begränsa dem för mycket till att ta det på ett sätt eftersom balanser är olika långa och upplevs olika, så är det bra om de kan känna en viss flexibilitet och inte stirra sig fast på ett exakt beteende.

<!–
WriteFlash('’);
//–>
Rekommenderar jag springande till dig? Tja nu har jag ju inte kommit så långt själv än, men ne, jag skulle nog fortfarande rekommendera 2+2 till de flesta som frågar mig. Förutom att jag tror att man måste vara extremt påläst och metodisk så måste man ha en tilltro på att du aldrig kan korrigera beteendet, bara belöna… du ska även om du har en snabb hund kunna handla en hund som springer i full fart över balansen… efter balansen… och ibland kan det vara väldigt skönt att ha det där stopet på balansen som gör att man hinner ifatt dom och får kontroll på läget 😉 Däremot tror jag att om man med hjälp av enbart repetitioner kan få ett fint springande kontaktfält så ska du aldrig behöva korrigera din hund på balansen för att få ett riktigt riktigt bra 2+2. Tålamod… Inte sagt att jag själv fäljt min tro, men man gör inte alltid som man lär och ibland lär man alltefter resans gång och av misstagen…