Ja jag är faktiskt lite mörkrädd. Jag glömmer aldrig mine insatser på nattorientering i mina yngre dagar. Nattorientering borde passat mig som var en ganska bra kartläsare, eftersom man inte ser så långt. Jag gjorde 2 försök på tävling. På med den stora selen med batterier och pannlampan och ut i skogen. Det gick bra en stund, men jag kunde inte låta bli att låta fantasin ta överhand och tänka på allt elakt som kunde gömma sig i skogen när jag bara såg några meter åt varje håll. Och bakåt hade man ju ingen koll alls. Jag glömmer aldrig när jag fick panik mitt ute i skogen och sprang allt vad jag kunde genom värsta snårskoen, mossar och Karlhyggen. Jag hade inte tid att titta på kartan. Till slut kom jag ut på en väg, varpå jag tog mig mod att stanna till och tittad på kartan. Sen vidare full fart på vägen en riktigt lång omväg för att komma tillbaka till målet.
Efter det har man ju bott i den engelska slummen 500 meter från “Main road” Man Citys Arena till 2003. Så blev man ju inte direkt mindre mörkrädd. Sista året på Old trafford, som förövrigt även är en stadsdel. Ja, det skedde lite läskiga saker, såsom inbrott och rånförsök av vänner. När jag skaffade Tilda så var jag t.o.m rädd att gå elljusspåret. Men det har blivit bättre, jag är nu 7 år senare inte direkt rädd att gå elljusspår längre. Jag kan tillochmed gå lite i skogen med pannlampa. Och har börjat tycka att panlampan är en toppen uppfinning.
Men visst är det läskigt när lampan lyser mot små ögon i skogen. Eller stora också för den delen. Häromdan lyste jag mot Två par vad som måste ha varit älg-ögon sirrade mot mig från skogen. Men då gick jag på elljusspåret när jag lyse in i skogen, så jag hade stöd av ljuset. Men jag blev ändå tvungen att ringa någon. Idag var jag flera hundra meter från elljusspåret när något i hundhöjd lyste som små reflexer inne i skogen. Jag var tvungen att skynda mig ut på elljusspåret igen. Senare så rörde sig två små lyspäron lite högre upp och jag mistänkte rådjur eller liknande. Och när båda hundarna satte full fart och Vira började kvittar av upphetsning medans hon sprang förstod jag att jag inte skulle behöva se dom ögonen något mer. Men visst är det läskigt. Jag skulle nog aldrig klara någon längre tur, och speciellt inte på okänt område. Men man får endel konstiga idéer på köpet för att se det positiva. 🙂 B.W. idéerna brukar ploppa upp i mörkret, antagligen nån slags överslagshandling. Nu hoppade det upp en vira o började slicka i ansiktet på mig, dags att lägg bort datorn tycker hon…
Skönt att höra att inte alla är mörkrädda
Hej! Jag tycker precis som Hillevi, det är något speciellt och spännande att gå i skogen med pannlampa i becksvart mörker. Runt mitt torp på gränsen till Småland finns det inag elljusspår, där är det kolsvart och helmysigt. Däremot tycker jag det är otäckt att gå i Slottsskogen i Göteborg kvällstid, men det beror mest på att vissa släpper lös sina pitbullar när det är mörkt. Lycka till i Tidaholm idag!
Halloj Anna! Tänk jag tycker tvärt om, jag är snarare fascinerad av allt spännande i mörkret. Att gå ut på en nattlig promenad med pannlampa är så mysigt. Ibland ser man så många blinkande ögon- flockar med dovhjortar eller enstaka rådjur. Igår när jag gick sista rundan med tjejerna hoade båda kattugglan o berguven, mäktigt! Det är så ljust ute i månskenet som stärks upp av snön.
Jag skulle inte känna mej lika trygg i ett elljusspår dock- där skulle jag få för mej att det stod kufar bakom varje träd….det känns säkert på landet 🙂
Hoppas du o dina vovvar mår bra!