Idag tog pappa beslutet att det var dags för Maja att få somna in. Maja föddes hemma hos min bror för 14 år sen och jag var med när det hela hände. Jag bodde tillfälligt hemma igen och eftersom pappa inte ville ha en katt, men vi visste att han ville ha en, så fick maja följa med och hälsa på som kattunge med jämna mellanrum. Snart var inte pappa svårflirtad och innan jag visste ordet av det så var det inte fråga om att hon skulle flytta därifrån. Det var inte min katt längre. Det senaste har hon fått fula sår på magen och idag när pappa såg att det kom lite blod så ringde han mig och sa att det var dags. Jag bokade en tid hos veterinären och tog med en bur och hämtade pappa, så åkte vi till Blå stjärnan. Hon fick somna in med en spruta och ska kremeras med några kompisar och läggas i minneslunden. Pappa var ledsen, hans kompis var borta. Samtidigt som han tyckte det var skönt för hennes skull med tanke på såren. Vi får väl se om det kan flytta in någon ny fiende till Vira framöver. Hade han kunnat gå lite bättre och om högra armen fungerat, så hade han nog velat ha en hund att gå ut o gå med, men det är nog en bit kvar dit, om han någonsin kommer dit. Det kommer bli tomt att inte behöva dubbelkolla huset innan Vira släpps loss, att inte kasta sig fram och ta bort kattmaten innan Vira äter upp den… Vira kommer nog leta länge efter Maja, och Tilda kommer nog hoppa upp många gånger i sängen för att inte hitta någon maja att pussa innan dom konstaterat att Maja inte kommer tillbaka. För att inte tala om vad pappa kommer se och höra innan han vant sig… smiley